En söndag innehållandes återhämtning och ventilering

Jag har verkligen inte prioriterat bloggen på sistonde, själv säger jag att jag inte har tid men det handlar ju egentligen om prioriteringar. Jag har funderat mycket på om jag ska göra klart mina sista delar av min sjukhusresa i Thailand och sedan sluta skriva? Jag vet inte, jag tar det väl som det kommer.. Jag tycker ju om att skriva men vill inte att det ska vara något måste och är det en blogg så finns det där måstet där för att hålla sina läsare uppdaterad. Sedan blir mitt eget skrivande i min egen privata lilla bok också bortprioriterat och jag har ångrat så många gånger att jag slutade skriva under min första resa till Thailand, att jag inte fortsatte för sådär i efterhand så är det så himla roligt att läsa små korta anteckningar. Men jag tror jag kände att jag bara skrev, skrev och skrev på facebook, bloggen och min egen bok, sedan ansåg jag mig själv bo i Thailand och inte skriver jag hemma i Sverige? Men det borde jag och det vill jag, för det kan hända lika roliga och minnesvärda saker vart som helst vare sig det är i vardagen eller på semester.
 
Jag gjorde för snart en vecka sedan mitt återbesök hos neurologen, efter sex månaders ätande av waran fick jag göra en röntgen för att se om blodpropparna försvunnit helt. Jag håller tummarna och går som på nålar, hoppas på att få svar på proverna snart.
 
För sex månader sedan låg jag på Bangkok Hospital, ovetandes om vad som hände med en sjuk smärta.. Nu idag har jag tagit en ventilerande promenad med min kära arbetskollega Martina och har just tagit en uppfräshande dusch och sitter helt slut och myser i min one piece. Vi har haft en hektisk vecka, nu är den över och jag tycker vi gjorde det himla bra, vi som drev Järnvägs undertiden den ordinarie personalen låg välförtjänt och njöt av sol och värme i spanien. I Juli kastade jag mig in i Café/restaurangbranchen utan vidare erfarenhet från restaurang men mera erfarenhet av café. Och hela sommaren har jag serverat kaffe till tonerna av Lill-Babs låtar. Men ägaren av Lill-babs caffär i Järvsö är ju som många vet den samma som äger Järnvägs. Så förra veckan fick jag fem dagars upplärning av hur Järnvägs fungerade, snabbkurs! Eftersom chefen skulle ta med den ordinarie personalen till Spanien i en vecka. Så i fem dagar var det bara att öppna ögon och öron extra mycket för denna vecka skulle alltså jag och Martina vara där själva, med hjälp av kockar som lagade mat så klart och extra servitriser under helgen. Oerfarna och nervösa tog vi oss an uppdraget och har under hela veckan fokuserat till tusen på endast jobbet eftersom vi tog på oss detta och visste att det var ett stort ansvar, känns som att man bott på jobbet men vi ville verkligen göra vårt bästa och det gjorde vi. Vi har gjort vårt bästa och självklart lyckats med något snedsteg men inte alls några större problem.. Slut i både kropp och knopp men vi gjorde det, vi klarade att hålla Järnvägs igång alldeles själva! Jag är otroligt tacksam för att jag hade Martina vid min sida hela veckan och även kockarna och såklart Anja och Fanny som hoppade in och jobbade med oss i helgen. Vi kanske inte är redo för att vara fullfärdiga restaurangägare men vi lyckades hålla igång verksamheten, med nöjda kunder och byggnaden står kvar helt oskadd. En vecka när man är helt oerfaren är ganska lång tid, men nu så har vi klarat oss igenom det! :)
 

Kommentarer
Postat av: Sigbritt

Hej eve. Skönt att du är tbx på banan igen. Önskar dej många lycka till i framtiden. Ha de`Många kramizar från oss två

2013-10-07 @ 16:26:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0