Att säga hejdå..

.. Är det allra värsta jag vet, hejdå är liksom så mycket. Hejdå säger man när man kanske ses nästa dag, hejdå säger man när man inte ses på några veckor, månader, år. Hejdå säger man när man inte vet när man ses igen. Hejdå säger man när man aldrig ses igen..


Goodbye's the sadest word I'll ever hear
Goodbye's the last time I will hold you near
Some day you'll say tat word and I will cry
It' will break my heart to hear you say goodbye

Untill we meet again, untill then.. goodbye!

(Goodbye's the sadest word-Celiné Dion)

rymma?!

Nä nu vill jag hem till Ljusdal! Speciellt när två personer jag inte sett på snart två år befinner sig där, i en vecka. Jag kommer knappt hinna se dom?! Jag saknar dom såå! Tidigare än idag hade jag mest låtit det vara, inte tänkt så mycket på det men idag när jag fick en kort pratstund med den sötaste ungen jag vet, Felix.. att höra han på samma ställe som Isa och Carro, då insåg jag nog att dom är i Sverige. När Felix sen frågar mig i telefonen: Var är du? Då kunde ja inte hålla tårarna borta längre, känslig som jag är :').

Så nära men ändå så långt bort... får man rymma, stänga av telefonen och vara försvunnen på jobbet? :)



































Chris Brown-I need this


Stop, where am I
Shock, I can't cry
Pop, I need some space
No, this isn't me
Oh, please let me breathe
I'll be back sooner than you know



Jag tar dagen som den kommer, lägger saker och ting åt sidan för jag inte orkar reflektera över det just nu. Jag kan lika gärna göra det en annan dag :).
Hoppas på ledighet till veckan så jag kan åka hem några dagar, får jag inte det vet jag inte vad jag gör. Speciellt eftersom en stor överraskning väntar hemma för pappa(mest) och tar jag mig inte hem så missar jag allt. Vilket suger! Eftersom det är hemligstämplat än så kan jag inte skriva ut vad det är.. något jag längtat efter länge :)




Sen en tid tillbaka...

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till 

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är 

RSS 2.0