Redhead on tour

ett uttalande jag (Evelina) gjorde sist vi var på Phiphi och jag skulle hitta mig själv på facebook.. där satt jag på en ö i thailand och säger lite dystert "No, i can't find myself?!".. passande kanske :)? Längesen vi bloggade nu, don't know why and don't have any explains. Men nuså ett kort inlägg. Vi lever, ni kan vara lugna! Imorgon möter jag upp min kära storasyster i krabi, jag är som ett barn dagen innan julafton, helt lyrisk. Så de blir lite mera thailand ändå, ändrade planer hela tiden. Det gäller att vara flexibel :). Jag uppskattar verkligen att du kommer ner Carro, är såå glad! <3

Vi kan erkänna, efter en kväll på Babylon vart Langkawi lite bättre.. kvällstid. Annars är vi fortfarande inte alls speciellt imponerad. Och ja eftersom vi fick höra att en burka vore bra för vårt eget bästa och att de är rädda för oss så tog vi på oss dom där fula tygstyckena.. hjälpte det? Nej! Vi känner oss bara mer instängd än förr.. släpp ut oss härifråååån! Återigen fick vi ta till flykt från en skock störda karlar... vad är grejjen? Här har de noll social kompetens, de förstår inte vad nej betyder eller att när man inte svarar på deras frågor betyder inte det att vi vill att de ska sätta sig ner hos oss och fråga ännu mer. Inte heller när man tittar bort när de kommer eller tittar bort när de försöker prata med en förstår de att vi inte är ett dugg intresserade av att åka till nån ö bredvid, åka jetski, ta foton tillsammans med dom eller gå ut och äta middag med dom.. hur gör man för att vara tydlig på detta ställe om ett nej inte räcker? När vi var på stranden idag så var försäljarbna heeela tiden på oss om att skjutsa oss till en fin ö i närheten, vi sa nej kanske 100 gånger. De försöker småprata, vi vänder bort huvudet. Tillslut gick de men stirrade på oss vart vi än gick. men de var inte av den värsta typen, de fanns värre.. Det var några ryssar som verkligen inte förstog att vi inte ville prata med dom. de frågade om foton på oss, de frågade om vi ville åka jetski, de försökte småprata och det enda vi sa var nej! Ändå fortsatte de. Vi ledsnade på att ligga där på stranden som några köttbitar alla kunde kolla på så vi reste oss upp och kom på den briljanta ideén att låtsas att vi var ett par när vi gick därifrån, då måste de fatta! En stor, tydlig puss och sen tog vi varandra i handen och gick. Då började några andra försöka få kontakt med oss?! men ryssarna lugnade sig.. trodde vi. Kommer hem i lugn och ro och är påväg in i porten när jag hör någon säga "Hello". Jag ropar på Josefin.. Det är en av dom som gått efter oss, den där lilla äckliga ryssen!! Vi springer mot vårt rum och kastar oss in, han hann inte se oss, pjuh! Så vi duschar och donar på.. så knackar det på dörren?! vi börjar med att vara knäpptysta, han fortsätter. Tillslut skriker Josefin, what do you want?! Han säger nått på knakig engelska och fortsätter knacka.. står nog och knackar i 10 min innan han gav upp. Obehagligt! Han har gått och lyssnat på varje hotelldörr för vi är heeeelt säkra på att han inte såg var vi gick in.. vad är det för fel på människan!!! Vad är det dom inte förstår?! Är de helt efterblivna och förstår inte att vi inte vill se eller höra dom?! Tur vi nyss bokat biljett till Kuala Lumpur tidigt imorgon bitti, här kan vi inte vara kvar! Sååå återigen får Pippi och Ronja packa kappsäcken och fly fältet.. But don't worry, be happy! Vi klarar oss alltid, vi har ju varandra :)

Såååå, igårkväll lämnade vi fina Koh lipe för Langkawi, Malaysia.. fulla av förväntan! Hittills gillar vi det inte.. Ac som blåser oss ur sängen, kallt vatten i duschen, tom stoooor strand, inge folk, ingen service alls,ingen öl, telefoner som inte funkar, simkort som är krångligt att få, ingen vet nått, ingen kan nått, alla bär burka och hatar därför oss som inte bär det. Behöver vi säga så mycket mer? Jag efterluser mormor och morfar, farmor och farfar och pappas adress?! Maila den på facebook. /Josefin Puss & kram från två lyckliga barn med förlorade drömmar i ett bittert land! <3

Jag (Ewe) klarade dykcertet och for att fira det unnade vi oss nagot lite extra. Lyckades traffa pa en svensk tjej pa en tatuerinsstudio och nagra harliga thalandare som tatuerade dar. Sa sista kvallen pa phiphi spenderades med dessa, och alla fulla manniskor som kom pa mitt i natten nar kreativiteten ar som bast att det var dags for tatuering.. vissa vaknade nog upp dagen efter och haed grov angest! En timmes somn den natten. Det slutade med att vi fick slita oss (mig) loss fran en av dessa thailandare som holl mig hart, bad mig komma tillbaka och sa gott som gifta mig med honom pa en gang. Med knakig engelska hasplade han fram.. I Love you. Det gar fort i svangarna har tydligen. Sa vi tog vara sma ben och sprang ifran giftermal och good feeling drinkarna de bjod pa. Tankta gomma oss pa seven eleven da de gick efter men vi lyckades ta oss hela vagen hem utan problem. Skont att komma darifran, annars hade vi kanske varit fast forever ;). Sa en sju timmars resa pa havets vagade vag och sen var vi framme pa en supermysig, gullig och fin liten o som heter Koh lipe. Dags att ta ut pengar.. Nar vi fragade efter automat skrattade de at oss och sa No ATM on lipe. Jaha, strandad pa lipe alltsa? Ja de var antingen gifta sig pa phi phi eller sta utan pengar pa lipe.. allting loser sig, hakuna matata! Imorgon beger vi oss mot Malaysia, vet inte riktigt hur vara telefoner kommer fungera dar, men det loser sig det med :). Miss you all!

kom hit igår efter en båtresa som var rätt skön, efter att vi burit runt på våra väskor ett tag hittade vi äntligen boende, 180kr per natt så de är lite dyrare här men inte DYRT alls egentligen, gick ner och la oss på stranden en sväng och insåg att ingen solar utan bikinitopp, dä läre vi ju hålla våran på åxå. Faaaan tänkte vi. jaja, de är väl bara att behålla dem på då-.. tog oss ut på äventyr, gick efter stigar, slänter, in u djungeln för att kika på några mindre stränder me inte så mkt turister, härligt att hoppa över stora rötter och huka sig för trädkvistarna. Ewe bestämde sig för att ta dykcertifikat, wohoo säger jag. hon är mindre taggad men vi hoppas på att hon gillar de mkt mer bara hon får ta sina andetag under vattenytan. medan hon var iväg nån timme igårkväll och kikade dykfilmer tog jag pedikyr och fotmassage, underbart:) 80kr för en timme, sånt lyx. jag klagar inte!! sov me öronproppar inatt då festen här på ln är i fullgång ända in på morgonkvisten, nnu när vi vaknade hörde man nån hulka och spy i rummet intill, jag tackar mitt förstånd för att jag inte söp ner mig så igår. jag drack en mangoshake me lime utan socker, härlig drog eller hur:P nu har evelina smitit iväg på dykkursen och jag tror inte hon är tillbaka för än ikv, jag ska snart gå ner på stranden, och om jag känner mig bättre i förkylningen senare ska jag ta mig upp på utsiktsplatsen, glömmer säkert kameran så hoppas inte på kort, jag ska upp me ewe typ imorron eller nåt iaf så då kan vi ta en bild då. det är sååå långt, såå brant, och såå jobbigt bara, men de är de värt. jag som har vart här två ggr förr, tycker de är härligt här, men inget klår koh tao för min del. jag bara älskar de stället. för övrigt har ja flagnat bort all färg mellan tuttarna, blekfis där nu och de ser ut som jag har fläcktyfus eller nåt.. hur ska de bli nudå när ja inte har en chans att sola ikapp, jäkla phiphi och inte ´ha tjejer som badar topless. att resor kan vara så annorlunda, de beror så mkt på hur man mår, vem man åker med och hur denne mår. tredje gången på phi phi nu, första gången älskade jag de men sov mest bort all tid då energin inte fanns i kroppen, andra gången hatade jag det, för mkt folk och trångt. tredje gången, är de precis osm de ska vara, mkt folk men inte för mkt, mkt fest men man väljer själv om man är sugen eller inte, ni vet vad jag menar, och speciellt när man kan kolla på skorna som står bredvid dörren och skita i dom, dom kan stå där och gapa. :) ni som har läst om mina resor förr vet att jag tänker mkt och att jag tönker desto mer här, man har så mkt tid och när inga måsten eller koh ihåg saker snurrar innanför pannbenet så snurrar där mina tankar, än så länge är dom i balans, vilket är skönt. inga karusellåk i hjänan än och de tackar jag för men jag går på nåt vis och väntar på att förvirringen ska ta fart, tills dess blickar jag inte framåt, stannar i nuet och går och bader. de enda ja har planerat idag är, skypa en sväng i eftermiddag, handla hem nån breezer till mig och mina sköna böna. som sagt, FULLMOON ikv, inget bestämt om fest men de skadar väl aldrig att ha lite hemma utifall.. vi saknar er, önskar ni kunder vara me och uppleva allting me oss, .. pussochkram/Josefin

Äntligen första dagen med sol igår, så vi smorde in oss med solskyddsfaktor och skyndade oss ner på stranden för att få bort våra icke existerande bränna. det har vi fått sota för, trots solskydd och solande under parasoll så ser vi delvis ut som kräftor och att gå på toaletten är en pina då skinkorna är riktigt stekta. Meen, det bleka är borta, igår körde vi första utekvällen. Barrunda med avslutning på ett svettigt, rökigt dansgolv, we loooove it! Att vakna upp imorse var inte alls lika roligt som när vi studtsade runt på bangla road igår. Slliten, äcklig, uttorkad och allmänt ful tittade vi på varandra och skrattade åt allt, humorn är på topp en dag som denna. En dush och lite mat så var vi ändå redo för stranden, dock under parasollet hela dagen, att steka i solen fungerade sådär, men bränmd lyckades vi ändå bli. Och hurtig som vi är så körde vi ett svettigt affropass i solnedgången nere på stranden. Folk tittade, filmade, knäppte kort, skrattade och en kvinna hängde till och med med. Att köra affro på en strand i Thailand är maaaaagiskt! Nu är det dags att ta igen lite förlorad sömn, inatt ska det väl inte vara så svårt att slockna.. Vi bor ju alldeles vid bargatan så tystnad existerar inte, någonsin. Det är bara att bita ihop eller gå ner och börja barrundan :). Godnatt från Phuket, Patong <3 / Evelina

och änteligen fick den meningen sin rätta innebörd. Vi springer mot Khaosan road där vi ska bli upphämtad 18.00, vi är där svettig och äcklig 10 i. ingen kommer, klockan blir halv 7 och ingen är där,endast vi och en krulltott vars ordkunskaper består av : manjana manjana! tillslut kommer en indianliknande man och skriker på oss som om vi vore boskap, han vallar oss och ett 20tal till som vi hittar på vägen mot VIP bussen. skönt tänkte vi och tog en sömntablett, började hallucinera istället för att kunna somna. KUL! haha. sen vaknar vi upp av att indianen skriker på sina kor, opp opp, opppp! OOUUTT! vi skyndar av me hjärtat i halsgropen, när vi kommer ut är de kolsvart och spöregnar, NICE. dumt att klaga så vi sätter oss och väntar på nästa färdmedel som vi trodde var en annan VIPbuss, men nonononono, de var ett flak, vi åkte me de i ca 10 min för att sen hamna nånstans utan dörr, wait wait sa dom, vi började bli arga och irreterade, tänkte också att om khao lak är så lugnt som alla säger vill vi nog hellre åka nån annanstans, så vi hakade på tre svettiga, håriga italienare. Phuket var vårt nästa mål. vi får gå i spöregnet till vi kommer till en Buss, packad som sillar, folk står och de regnar in. tur att det bara tar 7TIMMAR!!!!!! aaaah, vad har vi gett oss in på, ingen mat, ingen ork, kunde inte göra så mkt mer än att sitta kvar, somnade till lite och vaknade av att vi var i phuket town, delade en tuktuk me italienarna, tackade för hjälpen och vinkade hej då till dom. nu har vi hittat ett stort rum, varmt vatten och ac. TACK GUD! har nog aldrig varit skitigare, vädret har blivit bättre men nu är klockan 16.00 och vi ska ta en dusch så vi får jobba på brännan imorron. vi lyckas lösa de mesta ändå, måste säga att vi är virriga men duktiga! vad skulle vi annars roa er med liksom. vi saknar er, speciellt när man hamnar lite i klistret och då vi är trötta. vi håller varandras hand och skedar ibland så känns de bättre. :) hur vilse vi än är så sätter vi en fot framför den andra och vi minns alltid vart hem är, "där dem du älskar bor" de är nåt fel me våra telefoner, kan ej ringa eller messa. kanske ni kan skicka till oss, jens ringde mig igår å de funkade. ska kolla upp de. ha deeet. pussochkram