Bit ihop eller bryt ihop..
Vad har jag gjort världen för dumt för att förtjäna detta? Vem har jag gjort så illa?
Jag skrev förut och undrade om det är meningen att jag ska vara olycklig, att jag inte ska få vara sådär sprulande lycklig och sväva på dessa rosa moln.. för när jag är uppe på dessa moln som mest och verkligen, verkligen är lycklig för allt runtomkring mig så händer det. Precis som att någon tycker jag inte förtjänar att sväva på dessa lyckomoln och sliter ner mig på jorden...
Jag som tror så mycket på ödet undrar vad meningen med allt detta är? Kan jag få en liten ledtråd? För en mening finns det nog men nu orkar jag inte mer och itsället för att bita ihop och kasta över axeln bryter jag nu ihop och vill bara dra täcket över huvudet. Är det meningen att jag ska totalt bryta ihop så har personen som vill det lyckats! Har jag onda andar runt mig?
Jag börjar faktiskt bli rädd för de dagar då min lycka är som allra störst och jag bara älskar allt och njuter av det.. de är dom dagarna jag får ett bakslag som heter duga!
Varför?!
Vang Vieng, byn bortom bergen i fantasiernas värld
Det finns så mycket att säga om Vang Vieng, men ändå inte för det är helt ofattbart roligt och svårt att förklara känslan, man måste uppleva det. Denna by känns som en fantasiby som egentligen inte finns men som man kan få ta del av ibland och verkligen, VERKLIGEN leva i en bubbla.
Tubingen är ju helt klart det bästa av allt, utan den vore nog Vang Vieng inte så himla kul alls..
Floden är inte så stor som ni alla tror, när man säger flod låter det hemskt men ja.. kanske en stor, stor bäck då för det var inte direkt strömt och inte djupt heller. det tar 3 timmar att glida hela floden ner om man inte går upp på barerna efter vägen. Men man blir lätt kvar på barerna då de har massa roliga saker att göra, olika spel/tävlingar, vattenrutschelkanor, linbanor ut i vattnet m.m. Meen man ska lämna in ringen innan 18 för att slippa betala en del av depositionen.. det misslyckades vi såklart med!
Men den där floden är som en enda stor lekpark för vuxna, ett vattenland i djungeln.. helt fantastiskt!
Dock gick vi ut lite hårt och spenderade lite mer pengar än de andra, men man lever bara en gång.. och nog fick man känna att man lever, speciellt dagen efter!
Izas telefon är fortfarande bakfull, han förlorade alltså.. Men så går det när man ska agera paddel till Iza, speciellt när hon bara hade en hand eftersom hon måsta rädda bucketen hon hade i andra handen. Min rygg håller på att få tillbaka normal form och känsel, Linbanan gav mig en rejäl kotknäckare så nu kanske den inte är lika sned längre. Många kan tro att jag försökte styla genom att göra en (eller flera) bakåtvolt ner i vattnet.. men jag kan inte ens dyka.. lätt det roligaste jag gjort och jag har hört att jag gjorde en ganska snygg bakåtvolt ;). När det sen började bli mörkt gav vi upp och klev ur floden för att leta en tuktuk, dyr resa för att lämna tillbaka ringarna och sen få betala en del av depositionen.. sen lämnade de oss där mitt i byn och vi hade inte så stor koll på vart vi bodde..
Iza sprang runt med sin bucket i ena handen och frågade efter central backpackers. Då vårt hotell var alldeles för svårt att uttala valde vi det som låg bredvid.. tillslut hittade vi, sprang upp på rummet, kalldush för att piggna till och sen ut för en matbit. I vanliga fall äter man och sen fortsätter man ute på barerna natten lång.. meen nattugglan Ewe som aldrig kan sova somnade med ett oreopaket i ena handen och vatten i den andra. floden tog kål på mig och det som skulle vara en powernap slutade med 13 timmars sömn... I världens hårdaste säng dessutom.
Första gången jag somnar före Iza, förmodligen sista med.. Nu längtar jag efter sol, bad, värme, kära återseenden, min bränna och att få dansa på stranden, dansa tills fötterna inte känner av marken, frihet!
...försöker lägga upp bilder men det går inte..
I survived Vang Vieng.. eller?
Vaknar upp efter en dag i floden, mår väl inte riktigt lika bra som jag gjorde igår. Är en sliten hjälte idag, bokstavligt talat då jag vid några tillfällen trodde jag var superman.. Men utan att försöka styla fick jag ändå till några snygga moves. Mer utförligt inlägg kommer en annan dag, idag är det recovery som gäller!
De är tydligen van vid detta här då du kan ligga ner och äta på restaurangerna samtidigt som du tittar på vänner avsnitt, heaven en dag som denna!
Uppskattar jättemycket när ni som läser kommenterar eller visar på något annat vis att ni kikar in, alltid roligt att se :)
Nu ska jag gå upp på rummet och se hur Izas recovery artar sig, Hennes superkrafter visade sig inte riktigt på samma sätt ;)
Ge oss liv, rörelse och människor som delar sin historia med oss..
Om 1 timme lämnar vi denna stad, allt tråkigt och allt krångel bakom oss. SKÖNT! Vi beger oss till byn där man roar sig med att flyta i en ring längs floden, håvas in på varje bar med ett rep, shottar whisky som välkomstdrink, slänger sig med linbana ut i vattnet, träffar människor och lever, glömmer alla bekymmer! Next stop Vang Vieng för lite tubing.
Min kreativitet har inte riktigt blivit sysselsatt på länge, min hjärna behöver få vara kreativ, mina fingrar behöver få arbeta!! Jag blir knäpp utan kreativitet..rastlös samtidigt som ideerna bara flödar! Har saknat min sax och allt därtill ett bra tag nu, idag kände jag ett enormt sug av att få klippa och använda en del av kreativiteten.. Varför tog jag inte med någon sax, en gammal halvbra hade passat som backpacker sällskap!
En dag på Koh Samui satt jag och iakttog en man som hade med sina saxar och stod och klippte på restaurangen där vi åt.. Slutade med att jag satt själv och bara tittade medans Iza gav upp och la sig på stranden. När klippningen var färdig vände sig kunden mot mig och frågade: good? Samtidigt som han gjorde tummen upp.. Jag var inte så diskret som jag trodde ;)
Nästa gång åker saxarna med!!!
Kändisskap och semlisar
Nu vet vi hur kändisar känner sig.. Alla vänder sig om när vi kommer in i ett rum, alla tittar på oss och alla barn springer runt oss och ropar "hello, whats your name, where are you going".. Som om dom aldrig sett turister förr här? Då befinner vi oss alltså i Laos huvudstad Vientiena dit många åker och turistar och kör en visa-run. Varför beter sig då mmänniskorna såhär? Varför känner vi oss som de enda turisterna här? Vart är alla andra?
Tillägger också att detta måste vara den tråkigaste huvudstaden som finns! Ljusdal har mer att ge, se och göra än detta ställe.. Inget att göra, inget att se, inga uteställen som har öppet längre än 24, vad gör man här? Igår låg vi vid en tråkig pool hela dagen, samma där. Alla bara tittade som om vi var knäpp och barnen gjorde allt för vår uppmärksamhet och log stort.
Idag har vi hittat vientienas enda ljusglimt! Fick höra att de hade både en restaurang och ett café där de säljer svenskt godis. Inte något jag saknar men vi antog att här kunde det finnas fler turister.. Wohoo, vi är inte ensamma! Efter en stund strosande och en jäkla massa blickar hittade vi ett av ställena .. Scandinavian bakery, svensk bagare med massa skandinaviska godsaker! Vi pustar ut och lämnar inte detta ställe förrän läggdags.. Här känner vi oss inte felplacerad och knäpp
Så Vientienna är öde och dödstråkigt, men scandinavian bakery förgyller vår dag, ett paradis mitt i tråköken. De har svenskt kaffe, påtår och.. SEMLOR!!!
Ljusdalstjejer på tur genom thailand..
ursäktar mig för dåligt skrivande men just nu finns inte tiden alls. Hur kan det komma sig undrar ni då. Jo för jag har fullt upp.. Hur kan jag ha det när jag är på semester? Jo, jag har fullt upp med att njuta av varenda sekund, se mig omkring och bara vara, leva det livet jag gärna skulle göra för alltid!
Sen sist har vi hunnit med:
*Stulna pengar på båten mellan Phi phi och Phuket.. hoppas det var någon som verkligen behövde dom som tog dom!
*Mopedtur runt typ hela Phuket. Vi skulle ta en sväng in till Patong från Kata så Iza skulle få se lite.. Ditresan gick bra och mitt lokalsinne var på topp. Efter ett litet fikastopp och rundvandring i Patong så var det dags för hemfärd. Jag varnade Iza för att det nog skulle bli krångligare att hitta hem än hit då det var enkelriktad stor del av vägen vi hade kört.. jag hade rätt. Resan tog 20-30 min till Patong, hem tog det 2 timmar. Thailändarna är sämst på avstånd, sämst på att förklara vägar men BÄST på att vara hjälpsamma så vi kom hem tillslut :)
*En lång resa från Phuket till Koh Samui. Skulle ta 6 timmar, tog 12.. minst. Boendet skulle vara såå fräscht och fint. Kommer in och jag fick klaustrofobi på engång, fönster in i en betongvägg och mögellukt.
*Oturen hann ikapp mig återigen och denna gången fanns inte styrkan längre.. bit ihop eller bryt ihop och den här gången bröt jag ihop, fleeera gånger. Hemma, på restaurangen, hemma igen. Iza kom med en nutellaburk och banana pancake och jag undrade om det någonsin skulle gå att vara lycklig för min del, utan att något händer? Det har varit alldeles för mkt på sistonde och det här gjorde ont! Men bryt ihop och kom igen... det är bara att gå vidare!
*Snorklingtur som slutade med att Iza snorklade och jag hängde mest över båten, likblek i ansiktet och bad om att få åka/simma hem! Jävla vågor..
*besök hos turistpolisen i KOh samui..
* Påbörjade en lååååång resa mot Laos. Första stopp Bangkok vilket skulle ta 12 timmar, tog minst 18 med knackig engelska på busspersonalen men vi fick mat iaf och snacks. Väl framme i Bangkok, trötta och hungriga så bokade vi påengågn buss till Laos, sprang och köpte mat och blev lotsade ner till bussen av en thailändare som inte pratade engelska alls. Han tog väskorna skrattade och sa Laos? det var det enda han kunde få fram som vi förstod. Den resan skulle ta 9 timmar.. Mkt plats och AC till en början men för varje stopp packades det in mer och mer folk och AC:n verkade sluta fungera. Där satt vi, Iza och jag med en fullpackad, trång buss och resterande var bara thailändare. Snacka om att vi var uttittade. De satt på pallar i gången, tydligen nån lösning för när det blir slut på sittplatser. Chauffören försökte prata med oss hela tiden, på thai?!
Jag var nervös ett tag, hade ingen aning om vart vi var.. efter 11 timmar hittade vi en kille som kunde lite engelska och han förklarade lite för oss iaf. När vi kom fram till gränsen vart allt mkt bättre. Dock var vi hungriga, trötta och äckliga och får då reda på att vi behöver visum till Laos.. Vi viskade, han försöker lura oss?! så visade det sig att killen bott i Oslo 6 månader och förstog svenska men han bara skrattade och lovade att hjälpa oss.. 32 timmar senare var vi inpackade på hotellet.
Det var längesen jag uppskattade en säng, en kudde, ett täcke och en dusch så mkt. Jag tror jag låg i min kingsize bed och sträckte på mig i en timme samtidigt som jag pratade om hur mkt jag avgudade sängen.
Jag gör aldrig om den resan!!
Nu är vi alltså i Laos, huvudstaden just nu men beger oss vidare någon gång när helgen är över!
Kata beach.. Oh happy day!
När jag sedan börjat lugna mig över pengarna och att jag lämnat Phi phi och mina fina så ringer telefonen.. jag trodde det var mamma, men då ringer en av de jag kommer sakna allra mest, en av de jag inte hann säga hejdå till, en människa som hela tiden brytt sig och funnits där. När jag säger att jag är i Phuket blir han låg och frågar om jag kommer tillbaka imorgon.. det är allt jag vill men jag är faktiskt ute och backpackar, inte för att fastna på en ö. men när den ön har blivit som ens hem är det väl inget fel i det? Jag började såklart känna tårarna fylla mina ögon och när han sen säger " We all wait for you here at Moken you know, allways Nina! I allready miss you so much" så var det svårt att hålla tillbaka. Och jag vill bara ta mig dit, krama om allihopa och faktiskt säga "Vi ses snart igen" på riktigt.. inte som det blev nu.
Imorgon åker vi iväg på ett "Open zoo" här i Phuket, det ser jag fram emot massor. Nu har jag skickat iväg Iza på en massage och själv ligger jag och försöker komma fram till någon resrutt.
Hoppas ni alla har det bra hemma och tar hand om varandra!
Feels like home..
Det har rullat många tårar ner för mina kinder, fler blir det nog.. Cause this feels like home to me
Giftermål och buckets
Carro, din man väntar på dig.. dock är han lite bitter på mig och tror att det var jag som skickade hem dig. Jag försöker förklara för honom att du var tvungen. Jag springer på honom nästan varje kväll och han ser alltid förkrossad ut. Då viskar jag till honom "One Love, One heart" och då skiner han upp som en sol igen. Kim really misses yoooooooou!
Iza har lyckats få fler än en man.. men det är inte mig emot, desto säkrare är jag att någon når upp till hennes krav och bröllopsklockorna snart ringer.
Jag är lättad.. :)
Jag har hunnit presentera Iza för alla mina buddies, mina älskade thailändare. Dom gillar henne men hon förstår inte riktigt deras engelska än så det är lite svårt i kommunikationen. Meeen, all you need is love! Det är dock en som vart osynlig på sistonde.. eller han tror att han är det, men förmodligen bara bitter. tvärtemot alla andra thailändare. Hippies bar är nog Izas favorit, Moken vet jag inte, för mkt folk kanske.. Men Slinkys det gillar hon inte, hör och häpna?! Hon kallar det för Sliskys.. too bad
Nu ska jag försöka dra upp damen ur sängen, lite tröttis idag tror jag visst.. får se om vi tar oss upp på viewpint ikväll :)
Miss you all <3
16 timmar till sen är hon här, efterlängtade Lillasyster!
Imorgon kommer min efterlängtade Lillasyster, jag sitter som på nålar och är helt överlycklig, Jag skulle kunna ställa mig på flygplatsen nu för att invänta henne! förstår inte denna gång heller att det är sant. Först Carro som kom hit och nu Iza, jag gråter för jag har sånna fantastiska systrar, fantastiska syskon, fantastisk familj!
Jag är helt mållös och vet inte vad jag ska skriva, återigen har Izabelle fått mig stum och med tårar rullandes ner för kinden, hon vet hur hon ska göra! Jag läste nyss hennes blogg, har hållt mig så länge jag kan eftersom jag vart varnad att mina ögon nog inte skulle hållas torra.. Det hade hon helt rätt i, har snart använt upp hela toarullen också. Hur kan en människa vara så bra? Hur kan jag ha haft sån tur att få en så fantastisk Lillasyster?.. Jag är stum, kan aldrig mäta mig med hennes inlägg, med hennes ord, aldrig! men tills vidare så får jag visa er vidare till ett inlägg jag gjorde den 13:e Februari 2011.. tillägnat bara henne, inte alls lika fint som hon alltid skriver om mig, men det är något och jag kommer aldrig kunna skriva så bra som hon gör iaf!
Jag saknar heeela min familj, jag älskar heeela min familj, jag tycker heeela min familj är helt fantastisk och den bästa som finns trots kaos, tjaffs och sånt som uppstår emellanåt, men utan det vore det inte heller min familj!
Men eftersom Iza gjorde ett inlägg tillägnat mig så vill jag ändå ge henne största delen av detta inlägg, men mamma.. Jag saknar er alla och värderar er alla som BÄST!!
Jag har varit ifrån Iza i två månader, två HELA månader med inte så stor del samtal heller.. så lång tid har jag aldrig varit ifrån henne. Jag har kännt mig halv ibland här nere, men hon har alltid varit ett samtal bort.. men alldeles för långt bort.
Det började nog redan när jag flyttade till Gävle i gymnasiet, jag skulle helt plötsligt bo själv. Jag som var van att alltid ha syskon och massa ljud runt mig?! Jag åkte nog hem varje helg för att jag var van vid att alltid ha åtminsonde min lillasyster bredvid mig! När jag var i Stavanger 2009 var hon hos mig redan efter 1 månad, när jag bodde i Sthlm var hon hos mig precis när jag behövde, när jag flyttade hem och hon till Norge hämtade jag hem både henne och Gabbe (De var alldeles för långt bort), När jag tågluffade var det tre veckor borta (kändes som en evighet), Seeen åkte vi till Trondheim och där klarade jag mig inte utan henne en helg.. åkte hon hem gick jag under! Jag var inte på toppen av berget då men hon stog ut som ingen annan skulle gjort. När hon sen flyttade till Sthlm pendlade jag lika mycket dit som hem, för Home is where your heart is!
Då är det här bara hur hon ställt upp för mig genom att komma dit jag befinner mig.. det finns så mycket mer, men som sagt.. Jag är mållös, de här inlägget blir bara massa bladder bara därför. Läs istället inlägget från 13 Februari 2011!
Jag längtar såååå sjukt till imorgon när jag står på flygplatsen och ser den där blonda lilla "Fisen" bland alla thailändare, jag kommer brista i tårar, jag vet det.. det har hänt förr!
Puss på er alla där hemma, ta hand om varandra så lovar jag att ta hand om mig och Iza, jag är lyckligast i världen <3
