Edsbyyyyyyyn!


I lördags bar det av till det årliga besöket i Edsbyn, tyvärr avrt det inte en tvådagars den här gången:/. Men jag hade sjukt kul i alla fall! PÅ söndagen avrt det lite mys i solen och vattnet i Olivias stuga, hur mysigt som helst avr det där, avis. Sedan bar det av hemmåt, jag vet inte varför jag vart som jag vart men tappade totalt kraften i kroppen och var tvungen att vila upp mig innan jag kunde gå den korta sträckan på ca 10 min hem. Ni tycker säkert de låter som baksmälla, men jag brukar inte vara så där.. jag brukar kunna hålla i gång rätt bra dagen efter och inte alls bli så himla dålig, kanske någon enstaka gång. Men de här avr då, jag lovar, den allra värsta söndagen hittills:P.

På kvällskvisten så kom min bror, hans tjej och deras lilla pojk Felix hem från österrike, ett år sen jag såg dem sist så det var skönt att se dem igen. Torsdag kommer kusinerna också och sedan blir det kalas här på lördag så det är full fart nu, men de är så de ska vara.

I morgon ryker löshåret gott folk, är så himla less på de nu. För mig har det endast vart massa jobb och nu börjar jag faktiskt fästa mig vid det, då borde de åka ut. Annars blir jag väl som de flesta att jga inte vill ta ur de alls:P. Så i morn sörrni, i morn försvinner det!



Nu ska jag sova, lång dag i dag, lång dag i morgon! Man måste vara på topp med en liten tvååring springande runt benen:)


Heldag på Nore


Med itne så mkt sol som jag trodde det skulle bli, men lite solbränd om nosen har jag allt blivit:). Var där med Josefine och Helene nästan hela dagen, avslutade med en fika på finnes. Jag fuskade lite i dag och köpte en glass;), men Linda drog iaf med mig och tränade sen så det spelade inte så stor roll då. Så nu är jag rätt slut, färga håret i morgon, ÄNTLIGEN! Sedan jobba 18-23 på campingen, itne världens längsta arbetsdag precis, men jag klagar absolut inte:).

Nä nu ska jag slå mig ner i soffan och kika på Sex and the city.

:)

Himlen är oskyldigt blå



I går kom den dagen som jag itne trodde skulle komma faktiskt. Jag var tvungen att säga hejdå till en utav mina närmsta vänner, min barndomsvän som nu söker sig ut för att upptäcka göteborg. Det är itne alls kul att säga hejdå till någon som man delat hela sin uppväxt med, vi har ju alltid kunnat springa över till varandra, åka till varandra. Vi har liksom delat det mesta. Även fast vi haft våra tvister så har det alltid slutat på ett bra sätt. Eftersom vi kännt varandra sen barnsben så har vi vetat hur den andre fungerar utan och innan, som en familjemedlem nästan. Det är lite sjukt att man kan känna någon så bra. Därför ligger det nu en klump i halsen när jag vet att du nu borde vara framme i göteborg som ligger typ 10 timmar bort. där ska du nu bosätta dig och börja ett nytt liv. Att du inte kan komma hem igen förn september/oktober gör inte saken bättre. Fast jag har ju bestämt att jag snart ska åka ner till dig, så fort jag kan. För samtidigt som det är tråkigt att du flyttar så är jag så himla glad för din skull, nästan stolt faktiskt. Jag är glad att du gör något, att du inte fastnar i Sillerbo, även fast det stället är det bästa på jorden men man kan inte befinna sig där hela livet, itne om man vill ha livserfarenhet. Det kommer du få nu och det är guld värt. Sen vet jag att vi kommer kunna träffas i alla fall, bara inte lika ofta men det kommer inte spela någon roll för när vi ses så kommer allt kännas som det gjorde förr:). Så STORT lycka till i Göteborg nu Malin, visa vad du går för och ta vara på tiden, you can do it<3 :).



När vi växte upp, lekte livet,
vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår
framtid skulle bli,
oförbrukat fri.

Somrar svepte fram,
jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade, och gräset växte grönt.
Hela livet var så skönt.

Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

I'm Walking on sunshine

Just nu känns allt super, därav rubriken!

Söndag.. IGEN. För mig är det inte så stor skillnad på dagarna nu förtiden eftersom jag bara vart ledig, hållt på med körkortet och enbart tagit det lugnt. VAr för den delen i väg på halkbana i Torsdags och det var faktiskt så kul som alla säger, ville nästan inte åka därifrån:). Dagen innan spenderades i Gävle med Christina men också med några andra töser. Medans Christina var och tatuerade sig så gick jag och myste på coffehouse med Carro, Elin och Linnéa.. det var ju faktiskt ett tag sen jag såg dom, självklart hade jag saknat dom sjuuk! Träffade även Linda senare också:). Det kändes fel att vara i lägenheten nu, den var alldeles blek, det kändes tomt och dött. Dert är bara för att det liksom är över nu, Lina, Christina och Olivia är inte längre några gävlebor, de bor hemma i Alfta och Edsbyn nu. Jag har liksom ingen att springa över till och snacka skit med längre, därför känns det bara jobbigt att vara där, även om jag vill träffa alla andra. Till och med Josefin har flyttat från det huset:/. Jag kommer i håg natten på studenten när vi alla splittrades och skulle bege oss hemmåt och Josefin frågade om jag ville sova hos henne, jag vart så himla glad, för en sån liten sak. JAg vägrade sova själv den kvällen, den kvällen som gjorde att man nästa dag skulle vakna upp och allt skulle vara förändrat. Glad är jag att jag sov där, annars hade jag nog aldrig somnat, så tack för det Josefin. Konstigt nog så betydde det mkt då:)!

Fredagen spenderade jag med att först jobba i strandkiosken på nore. Fick nämligen extrajobb på campingen den dagen, de behövde någon som de kunde ringa in när de behövde och inte tackade jag nej då. Sedan åkte jag och Isa vidare till Malin i Sillerbo, hon fyllde nämligen år:). Där blev vi itne så länge eftersom Isa skulle jobba dagen efter och jag var faktiskt rätt trött. LÖrdagen blev inte som det var planerat. Jag skulle ha åkt till Sillerbo igen fast denna gång till Kristin men så blev det inte. På grund av olika omständighetre skulle jag åka dit senare och då visade det sig att jag inte hade någon skjuts. Då räddade Josefine Owetz mig och min kväll. Vi gick några hus bort i från mig till Jimmy där det var en del folk, endast killar, men det gjorde inte oss någonting. Det var faktiskt skönt att bara umgås med killar för en kväll också, tjejer har ju ett visst beteende mot varandra så. När vi hade suttit där i några timmar, pratandes med några trevliga pojkar så bestämde vi oss för att haka på Lilly och Helene till Stadt. Där var det inte speciellt mkt drag, men vi hade kul iaf, som vanligt:).

I morse klev jag upp klockan 8 för att vara en snäll storasyster och klippa Isa innan hon åker till göteborg i morgon, då hade jag endast sovit några timmar, men man lever ju abra en gång;)! När jag precis hade klippt klart började jag traska mot campingen, de behövde hjälp med att städa ur stugorna och jag behöver ju pengarna och min arbetsdag varade endast 2 timmar ungefär:). I morgon väntar en hel dags jobb på spring in, skönt att hålla klippandet uppe.

Nä nu ska jag ta och röra på mig lite, ut och gå eller nått annat.
Ha det bra gott folk!


Alfta... is the shit



Nu sitter jag här, hemma i Lillisas rum och skriver i bloggen igen:). har så sjuukt ont i magen, men nu vet jag varför, blää för cider och sånt skit, tydligen tål jag det inte längre, USH! Fast det är ju bra på sitt vis också, tråkigt på ett annat:P.

Fredagskvällen spenderades med att försöka få ur några utav Mathildas löshårsslingor, de blåa men det lyckades vi mindre bra med, så en trött mathilda åkte hem och sov i stället. DÅ var det skräckfilm som väntade för mig, slocknade gjorde jag efter halva, trevligt sällskap men jag försökte ju iaf:P.

I går eftermiddag packade jag väskan och drog kosan mot Alfta och Christinas nya lägenhet:). HUr mysigt som helst, hade itne kunnat hittat något bättre, mkt bättre än de där cellerna som vi spenderat mesta delen av våra senaste 2 år i nere i Gävle. Efter några timmar kom de andra folket, bästa delen på hela helgen avr att se de fyra tjejernas ansikte igen, Olivia, Lina, Christina´och Josefin så klart. Det kändes som det var jätte länge sen vi sågs fast ändå inte, allt var liksom som vanligt, som när vi sprang mellan varandras lägenheter i bara strumporna nere i Gävle och bara pratade massa goja:). Vi åkte vidare till tranan lite senare på kvällen, där var det också roligt, det blir ju vad man gör det till som jag brukar säga:). JAg hade bestämt mig innan att jag skulle vara nykter men sedan smakade jag ändå lite, två shottar och en drink vart det men inget som påverkade direkt, förutom magen. Det är svårt att förklara, men det gör sååååå himla ont, inget hjälper heller! Men det var bara att bita i hop och fortsätta ha roligt med tjejerna och deras kompisar. Sedan avrt det lite nattmat på max för de andra, min mage kunde inte tåla några sånna saker där, iten annars heller men:P. Efter mkt skratt där så åkte vi äntligen hem till Christina, hon och jag och där slocknade hon på en gång, huvudet på kudden och sedan var det tyst, men det behövdes nog också;). I dag har vi mest slappat, vissa var ju lite bakis;P haha. Sedan efter att Olivia och jag tjatat i hundra år att vi skulle åka till bollnäs så gjorde vi det, åt en glass vilket var en dålig ide för mig, men gött vare. Sedan bar det av hemmåt med Josefin och Mattias och nu sitter jag här. Erbjuden att följa med ut men tror jag skippar det, känner mig itne så taggad faktiskt, lr jo men ändå inte ;P.

Vill iaf tacka mina bästaste för gårdagen och alla dess händelser, jag är helnöjd! Fast egentligen spelar det ingen roll vad vi gör, det är alltid lika kul att träffas och det kommer vi fortsätta göra, det kommer itne bli så som vi alla trodde på studenten, att vi inte skulle ses alls så ofta eller kanske itne alls. Det kommer vi, det är bara en känsla jag har och den känslan känns riktigt, riktigt bra! 

When you try your best but you don't succeed...



Så känns det nu med körkortet, skiiit! JAg vill inte/orkar inte längre. JAg vill ha det, men klarar inte av att övningsköra hemma, det går bara inte, slutar bara på ett sätt. Att jag sätter mej hemma och absolut inte vill göra de här längre! Det är inte för att det inte går bra, lr asså de går bara inte att övningsköra hemma, mer behöver jag inte säga.

Inget roligt inlägg kanske, men så känns det för tillfället :(

RSS 2.0