Redhead on tour

Lämnade imorse Phi phi, att vara kvar gårdagen kändes mest som plågeri, för mig var det stämningen på Phi phi dyster.. bara ännu mera utdraget hejdå. Ändå lyckades jag inte säga hejdå till de viktigaste. När sen båten skulle lämna ön idag så fick kaptenen för sig att han skulle stå stilla utanför ön i ca 20-30min.. Så att jag verkligen såg vad jag lämnade. Väl framme på Katabeach så upptäcker jag att mina pengar har blivit stulna ur resväskan.. Jag var hundra på att de var där när jag gick från bungalowen. Tror ni jag anser denna dag som en bra dag? Tror ni jag känner "Det här händer bara mig" idag? Just därför borde jag kunna släppa det bara sådär men det handlar om pengar som jag skulle kunna leva på i ca 2 veckor här nere.. inte så mkt hemma men mkt för mig här?!

När jag sedan börjat lugna mig över pengarna och att jag lämnat Phi phi och mina fina så ringer telefonen.. jag trodde det var mamma, men då ringer en av de jag kommer sakna allra mest, en av de jag inte hann säga hejdå till, en människa som hela tiden brytt sig och funnits där. När jag säger att jag är i Phuket blir han låg och frågar om jag kommer tillbaka imorgon.. det är allt jag vill men jag är faktiskt ute och backpackar, inte för att fastna på en ö. men när den ön har blivit som ens hem är det väl inget fel i det? Jag började såklart känna tårarna fylla mina ögon och när han sen säger " We all wait for you here at Moken you know, allways Nina! I allready miss you so much" så var det svårt att hålla tillbaka. Och jag vill bara ta mig dit, krama om allihopa och faktiskt säga "Vi ses snart igen" på riktigt.. inte som det blev nu.

Imorgon åker vi iväg på ett "Open zoo" här i Phuket, det ser jag fram emot massor. Nu har jag skickat iväg Iza på en massage och själv ligger jag och försöker komma fram till någon resrutt.

Hoppas ni alla har det bra hemma och tar hand om varandra!