Fast i ett paradis
För en vecka sedan gick mitt plan hem till Sverige, jag tog mig inte ens ner till piren för att ta båten mot flygplatsen. Packat och klar stod jag och väntade på att han skulle komma och åka med mig till flyget, men det gick inte, jag kunde inte.. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer kunna lämna det här stället, speciellt nu när jag inte har någon hembiljett.
Men jo, allt är inte guld och gröna skogar här jämt, allt är inte positivt och de rosa molnen jag oftast går på försvinner ibland. Förståelsen för andra människor är ibland svår och speciellt när man är av olika kön. När man då också är två personer med två helt olika kulturer, religioner och språk blir det tufft ibland. Men för att förstå varandra måste man leva i den andre personens vardag ett tag, se hur denna lever.. Jag har gjort det ett tag nu och förstår, men han kommer aldrig förstå mig, inte om han aldrig sätter sin fot i mitt land, med min familj, mina vänner, min vardag, mitt liv.. Han kan försöka och jag kan berätta men han kommer aldrig förstå till 100%...
