Redhead on tour

Vi kan erkänna, efter en kväll på Babylon vart Langkawi lite bättre.. kvällstid. Annars är vi fortfarande inte alls speciellt imponerad. Och ja eftersom vi fick höra att en burka vore bra för vårt eget bästa och att de är rädda för oss så tog vi på oss dom där fula tygstyckena.. hjälpte det? Nej! Vi känner oss bara mer instängd än förr.. släpp ut oss härifråååån! Återigen fick vi ta till flykt från en skock störda karlar... vad är grejjen? Här har de noll social kompetens, de förstår inte vad nej betyder eller att när man inte svarar på deras frågor betyder inte det att vi vill att de ska sätta sig ner hos oss och fråga ännu mer. Inte heller när man tittar bort när de kommer eller tittar bort när de försöker prata med en förstår de att vi inte är ett dugg intresserade av att åka till nån ö bredvid, åka jetski, ta foton tillsammans med dom eller gå ut och äta middag med dom.. hur gör man för att vara tydlig på detta ställe om ett nej inte räcker? När vi var på stranden idag så var försäljarbna heeela tiden på oss om att skjutsa oss till en fin ö i närheten, vi sa nej kanske 100 gånger. De försöker småprata, vi vänder bort huvudet. Tillslut gick de men stirrade på oss vart vi än gick. men de var inte av den värsta typen, de fanns värre.. Det var några ryssar som verkligen inte förstog att vi inte ville prata med dom. de frågade om foton på oss, de frågade om vi ville åka jetski, de försökte småprata och det enda vi sa var nej! Ändå fortsatte de. Vi ledsnade på att ligga där på stranden som några köttbitar alla kunde kolla på så vi reste oss upp och kom på den briljanta ideén att låtsas att vi var ett par när vi gick därifrån, då måste de fatta! En stor, tydlig puss och sen tog vi varandra i handen och gick. Då började några andra försöka få kontakt med oss?! men ryssarna lugnade sig.. trodde vi. Kommer hem i lugn och ro och är påväg in i porten när jag hör någon säga "Hello". Jag ropar på Josefin.. Det är en av dom som gått efter oss, den där lilla äckliga ryssen!! Vi springer mot vårt rum och kastar oss in, han hann inte se oss, pjuh! Så vi duschar och donar på.. så knackar det på dörren?! vi börjar med att vara knäpptysta, han fortsätter. Tillslut skriker Josefin, what do you want?! Han säger nått på knakig engelska och fortsätter knacka.. står nog och knackar i 10 min innan han gav upp. Obehagligt! Han har gått och lyssnat på varje hotelldörr för vi är heeeelt säkra på att han inte såg var vi gick in.. vad är det för fel på människan!!! Vad är det dom inte förstår?! Är de helt efterblivna och förstår inte att vi inte vill se eller höra dom?! Tur vi nyss bokat biljett till Kuala Lumpur tidigt imorgon bitti, här kan vi inte vara kvar! Sååå återigen får Pippi och Ronja packa kappsäcken och fly fältet.. But don't worry, be happy! Vi klarar oss alltid, vi har ju varandra :)