Redhead on tour

.. Jag tror det!
När jag var mindre hade jag inga problem alls med att bara vara själv och ingen annan, jag tyckte det var skönt och ha tid för bara mig. Visserligen har jag ju alltid haft syskon runt mig men man har ju haft dörr till rummet som varit låsbar ;). Jag tycker fortfarande att det kan vara skönt att vara för mig själv och behöver det ibland.. men absolut inte lika mycket som när jag var liten!

Men när jag började gymnasiet så flyttade jag till Gävle, själv.. Visserligen bodde jag inneboende i början så jag var ju inte helt själv då heller. Men efte bara några månader så flyttade jag ihop med min kära Josefin Eklund och vi var väl lite motsattser där.. Jag tyckte det kunde vara skönt att vara själv men gillade verkligen att ha sällskap, Josefin tyckte om att ha folk hon tyckte om runt sig och tyckte det var tråkigt att vara själv. Jag tror det var där det började trappas upp.. min svårighet för att bara vara själv. Vi var ju konstant med varandra, dag som natt. Sedan kom Lina och Christina in i samma hyreshus och Olivia inte så långt bort, Sara och Linda var jämt hemma hos oss, Folk som hälsade på jämt som Ola, Adam, vilka mer? Ja vi hade då jämt folk runt oss iaf och om inte så hade vi varandra! Även när vi var i Ljusdal så hade vi varandra, JÄMT! Jag tror jag vande mig vid att ALLTID ha sällskap.. för när jag kom hem till mamma och pappa var jag ju inte direkt själv heller.

Tredje året så flyttade vi isär då, efter vad blir det? 1,5 år i en liten etta på 23 kvadrat tillsammans med endast toaletten att stänga in sig på.. utan bråk som alla trodde, det gjorde vi bra! Då bodde jag ju visserligen själv och det gick bra men då fanns ju jämt Lina och Christina dörr i dörr och vi umgicks ju ändå hela tiden du och jag och hela gänget, dag som natt. I slutet av trean så hade jag Kristin som inneboende från och till och det var skönt med sällskap igen, Ibland kom även josefin krypandes.. om inte jag släpade dit henne ;)

Flyttade hem från Gävle, till mamma och pappa.. återigen aldrig riktigt själv, speciellt inte med tanke på det yrket jag har också. Flyttade tillbaka till gävle, tillbaka till att dela lägenhet med min vapendragare Josefin och även Matte var med hos oss då. Men då bodde vi lite större ;).

Flyttade från gävle och "tillbaka till Ljusdal". Beror på hur man ser det, var väl mer nere i Sthlm hos Carro och Daniel än vad jag var hemma. Flyttade till Norge, ihop med en tjej jag aldrig träffat.. men jag hade ju tydligen haft riktigt tur med Josefin, för med denna tjej gick det INTE! Så jag var själv men änd inte själv där.. kände mig typ ensammast i världen iaf :P.
   Flyttade därifrån och vidare ner till Sthlm för att först bo inneboende hos Storebror och sedan hyra in mig hos en liten dam.. Tyckte jag bodde själv men jag hade ju ändå alltid sällskap. 
   Flyttade från Sthlm och hem till min "skrubb".. för jag tyckte jag behövde egen tid om jag skulle bo hos Mamma och pappa för en tid. Men våldsgästade jag inte Carro och Jon, Jobbade eller var ute och rännde.. så inte var jag i min skrubb iaf?! Jag sov väl där.. oftast iaf!



Jag märker ju nu att jag inte alls tycker det är roligt att vara själv! Så mycket roligare att dela saker och ting med någon, spelar ingen roll vem det är och vad det är man delar.. men att vara själv, det är inte längre min grej! 

Tacka gudarna för sällskap!