Redhead on tour

Jag hatar mornarna här! Då är hemlängtan som värst, så nu är det jobbigt. Speciellt efter den drömmen jag hade i natt och i går natt, där jag drömde att jag gjort ett dumt val genom att åka hit kan jag kort och gott säga.

Gårdagen gick faktiskt bra, den bästa dagen hittills. Jag tror jag klarade hela dagen utan en enda tår, kanske att det slank ner någon innan jag somnade men jag klarade mig ändå genom hela dagen. Morgonen gick också väldigt bra! Jag peppade mig själv att denna dag skulle bli bra, jag är snart hemma igen! Och skulle det bli alldeles för jobbigt så, ja då kan jag faktiskt åka hem. Men "den som väntar på något gott... väntar aldrig för länge". Jag tänker på hurskönt de kommer bli den dagen jag kommer hem och har gjort det här, att bara komma hem och se alla. Faktiskt går det lite enklare då, sedan om jag tänker att jag snart gjort två veckor. då är det två veckor till en månad och jag ska nu ta en dag i taget, det är mina delmål men stora målet är en månad i taget. så klarar jag en månad då har jag nått det stora målet en gång och då utgår jag därifrån om jag klarar att stanna eller om det inte är värt det och dags att åka hem.

Så när jag inte har chans att prata med någon hemmifrån som kan stötta mig får jag vara min egen coach, vilket faktiskt går ganska bra. I bland funkar det inte riktigt bara och då behöver jag mina stöttepelare hemma.

Nu ska jag ta och traska till jobbet. Börjar tidigare i dag och får då sluta tidigare, känns skönt, men jag gruvar mig samtidigt, att vara själv en extra timme innan Jenny kommer hem!

Ha det gott!