Redhead on tour

I går kom den dagen som jag itne trodde skulle komma faktiskt. Jag var tvungen att säga hejdå till en utav mina närmsta vänner, min barndomsvän som nu söker sig ut för att upptäcka göteborg. Det är itne alls kul att säga hejdå till någon som man delat hela sin uppväxt med, vi har ju alltid kunnat springa över till varandra, åka till varandra. Vi har liksom delat det mesta. Även fast vi haft våra tvister så har det alltid slutat på ett bra sätt. Eftersom vi kännt varandra sen barnsben så har vi vetat hur den andre fungerar utan och innan, som en familjemedlem nästan. Det är lite sjukt att man kan känna någon så bra. Därför ligger det nu en klump i halsen när jag vet att du nu borde vara framme i göteborg som ligger typ 10 timmar bort. där ska du nu bosätta dig och börja ett nytt liv. Att du inte kan komma hem igen förn september/oktober gör inte saken bättre. Fast jag har ju bestämt att jag snart ska åka ner till dig, så fort jag kan. För samtidigt som det är tråkigt att du flyttar så är jag så himla glad för din skull, nästan stolt faktiskt. Jag är glad att du gör något, att du inte fastnar i Sillerbo, även fast det stället är det bästa på jorden men man kan inte befinna sig där hela livet, itne om man vill ha livserfarenhet. Det kommer du få nu och det är guld värt. Sen vet jag att vi kommer kunna träffas i alla fall, bara inte lika ofta men det kommer inte spela någon roll för när vi ses så kommer allt kännas som det gjorde förr:). Så STORT lycka till i Göteborg nu Malin, visa vad du går för och ta vara på tiden, you can do it<3 :).