Redhead on tour

Någon har uttalat de orden i en låt, någon annan upprepade de orden många gånger på en ö i Thailand i Januari en natt. De orden har sedan hängt med på något vis.. Tillbaka på denna ö i Thailand i februari togs denna mening återigen upp och jag höll med mer då än förr när jag hörde dessa ord, något slog mig. Jag kunde inte sluta le när jag såg in i dessa vackra, glittrande, bruna ögon. Sömnlösa nätter för att få känna värmen denna människa gav så mycket som möjligt. Jag kunde ägna all min tid åt att bara se detta ljuvliga leende, för alltid! Eller?

En sista sömnlös natt, fjäderlätta steg hem från stranden, glädje, frågor om livet, ett långsamt och uttraget hejdå i en vacker solnedgång över ön och två människor som just träffats, som egentligen inte alls kände varandra, som egentligen var så olika, hade så olika erfarenheter i livet. Ändå gjorde det ont att veta att detta snart bara var ett minne blott?! Kunde inte klockan bara stanna, kunde dessa två människor inte alltid få sitta såhär och njuta av varandras närvaro. All good things come to an end, måste det verkligen det?

Vi skulle till månen sa vi.. Men vi menade inte olika sidor av månen då va?


Snälla, kunde inte klockan bara stanna, måste detta suddas ut.. Tillslut var det dax, det jobbigaste som finns, att säga hejdå! Tuppen gol, solen började bli varm och människor började vakna i sina bungalows, en helt vanlig dag för alla andra, inte för oss. Tårarna rullade sakta ner för min kind när jag såg denna ljuvliga människa ta sina sista steg ifrån mig med huvudet sänkt och blicken ner i marken. Att se honom gå därifrån, att inte veta om vi någonsin kommer ses igen, det gjorde ont! Hans steg var inte lika lätta och lyckliga som igår och dagarna innan. Jag ville bara be honom stanna och lova honom att inte åka därifrån om jag fick vara med honom. Vad var det för speciellt med denna människa? "Vissa människor kommer in i ditt liv och blåser omkull dig". Det verkar så!

Min väska var tyngre nu än vanligt, full av minnen som jag aldrig tänkte släppa ut. Båtresan var tyngre än vanligt. När båten åkte längre och längre bort och ön blev mindre och mindre så gjorde det ondare och ondare, tårarna rann och jag kunde inte förstå vad som hände med mig. Sa hela tiden till mig själv att "Nu får du ge dig, de här är bara en grej och du glömmer det fort, du har slagit i huvudet eller något, skärp dig!".

När jag kom fram på nästa ö och någon uttalade dessa ord igen (One love) betydde det så mkt mer. Det spelade ingen roll hur mycket någon annan sa det, inte ens han som intalat mig det hela tiden i januari kunde säga det lika bra som honom, han som kom in i mitt liv och verkligen blåste omkull mig med sin glädje, värme, charm, bruna, djupa ögon och vackra leende... Han som jag just lämnat.


Vad hände?
Varför?
Detta var inte min plan..
Hur kom det sig att det blev såhär?
Varför här?
Varför nu?

Jag måste tillbaka, jag måste! Jag vill veta vad meningen med detta var.. Är det här jag ska vara, är det inte meningen att jag ska åka tillbaka hem. Allt har en mening och jag tror på ödet, men vad är meningen nu, vad vill mitt öde med mig?


One love, One heart <3

Återigen tillbaka i sjuksängen, varför?! Varför straffas jag såhär, är det meningen att jag ska ligga här själv, inget umgänge eller roliga upplevelser? Jag är sjukt bitter idag, suckar och slår huvudet i kudden om vartannat.. Hoppas det är bra imorgon igen, jag klarar inte att ligga såhär flera dagar! Tog mig en tur ner till Moken igårkväll igen, bästa stället som finns. Jag älskar de som jobbar där, alla är så himla godhjärtade och fina. Jag kommer sakna det stället något ENORMT när jag lämnar den här ön, jag kommer gråta när jag måste säga hejdå till dom. Var och en av dom har tagit sig en varsin plats i mitt hjärta nu! Om jag skulle säga att jag stannar här mamma? Att jag fått jobb och klarar mig fint här, älskar stället och inte vill skiljas från det.. Skulle det verkligen vara så hemskt? :) <3

Gick efter en stunds velande och ett peppande samtal från min kära Malin ner på Moken igår. Idag är jag så glad att jag gjorde det, det var så skönt att se några ansikten man kände igen. Att Thailändarna sen välkomnar en med öppna armar är så himla skönt, inga problem alls att sitta och bara vara där med dom i baren. De är så härliga och får en att trivas såå himla bra i deras sällskap. Tänkte bara kika på deras fireshow, säga hej till en person jag gärna ville se och sen tänkte jag gå hem. Men.. så blev det inte. Jag hittade fort en vän i baren och han underhöll mig hel kvällen, tillsammans med de andra som jobbade där. Specialpris på drinkar, dans natten lång, samtal som jag aldrig någonsin ville skulle ta slut gjorde att min kväll inte slutade föräns solen började gå upp och tuppen började sträcka på sig för att gala.. But I love it, det är så det ska vara! Dock tyckte de att jag skulle komma dit varje kväll, eftersom de inte gör något annat än jobbar så är det väl ända sättet att umgås med dom. Idag är jag tyvärr helt slut och kan somna vilket ögonblick som helst.. har försökt rycka upp mig flera gånger för att gå ner men lyckas aldrig. Jag blev lovad att om jag kom ner varje kväll skulle de minnsan lära mig hur man gjorde fireshow, men jag vet att jag inte kan.. jag har provat, kass! Sen har jag en ring på fingret som saknar sin ägare, och jag saknar ägarens kompis(ar)..

Ligger i sängen och äter frukost, lyssnar på Tracy Chapman, tittar ut genom fönstret på det fina vädret och tänker vilken tur jag har som är här och upplever detta. Och ja, när man bor själv och speciellt i Thailand så får man ligga i sängen och äta frukost :)! Jag mår mkt, mkt bättre idag.. känner just nu ingenting av gårdagen. Tackar för tips och råd här på bloggen :). Eftersom jag mår mkt bättre tycker jag faktiskt att jag borde få ligga i solen? Så jag tänker snart gå ner på stranden. Kanske jag orkar gå och hälsa på dom på hippie-bar ikväll också.. kanske även Moken bar;). Jag ska hälsa alla från dig här nere Carro. Dom kommer tycka att det ser konstigt ut när jag inte har min syster gåendes bredvid, framför eller som det oftast var nattetid.. släpandes bakom mig med en bucket i handen. Bucketsarna skriker efter dig här nere, de undrar vart du är? ;) Hoppas ni alla får en bra dag och att ni har en lika fin dag som jag här! Solnedgång över Phi phi..

Jag och min mage som inte varit sams sen gymnasiet har varit riktigt bra kompanioner hela tiden i Thailand. Jag som trodde magen skulle strejka direkt eftersom alla pratar om hur försiktig man ska vara med maten här.. men min mage trivs bra med den här maten i det här landet, vilket är bra för jag trivs också här! :) Jag har varit så överlycklig över att jag inte haft nå problem, tills nu när jag blev själv.. Efter ett samtal med min undersköterska till syster så kom vi fram till att det förmodligen är någon lättare matförgiftning eller maginfluensa. Jag mår pytoooooon! Det hade kunnat vara mkt värre för jag är på benen iaf och känner mig hyffsat pigg ändå, men det känns ändå att det inte riktigt är balans i kroppen just nu, får inte i mig så mkt mer än vätska just nu.. Trodde de bara var nå knas igår, men vaknade imorse och kände att än var det inte över.. Hasade mig ner till stranden och pressade några timmar tills jag kände att benen inte riktigt höll mig uppe. Kallsvettades och gick sakta hemmåt, möter en kompis som skrattar åt mig och vinglar till för att härmas och säger "hard night yesterday?".. You wish svarar jag bara och flinar tillbaka och fortsätter vingla hemmåt. Nu blir det vila, undra om de kan fixa hemkörning på Vätska och typ yoghurt här?

Dåligt med sömn inatt vilket resulterade i att Evelina stängde av klockan i sömnen och blir chock-väckt av en av de som äger hotellet. knackningar.."Ms? Ms? Your taxi is waiting! Ms?!". Min skjuts stog och väntade på mig och jag hade inte packat ihop allt, knappt fått upp ögonen men på 10 min så var jag redo.. men dålig start på dagen att vakna upp och bli stressad på engång. Dax för att ta tag i det här nu, återkommer senare. ville bara uppdatera för er där hemma :)

Carro har akt, det gor ont att saga hejda.. det gor fortfarande ont, sjukt ont! Jag ar sa glad for de tva veckorna hon var har, varendaste dag.. jag onskar de inte gick sa fort, att det har var borjan pa de tva veckorna, inte slutet. Det ar fortfarande helt ofattbart att hon kom ner, bara bokade biljett, tog semester och akte, varldens basta. Hur ska jag kunna gottgora detta liksom? Jag saknar familjen extra mkt nu, det gor ont att veta att ni ar sa langt borta. Ni ar varldens basta! <3

Att planera är inte min grej, jag gillar det inte. Den enda planen jag har är att egentligen inte ha någon plan för planer kan förändras och det är ju lättare att acceptera om man egentligen inte hade någon från början. Imorgon var det meningen att Carros plan skulle ta henne hem till Sverige, ändrade planer. Apollo mfl. resebolag har gått i strejk och Carros plan är inställt, bara sådär. Meddelades via ett sms från apollo. Minuterna innan fick vi ett panikartat sms från vår mamma som bad oss läsa tidningarna. Terrorhot mot Thailand och 3 sprängningar i Bangkok området. Jag som hade tänkt ta mig till Bangkok och sedan vidare.. eller något. Nu känns det bra att vara långt ifrån detta område. I tidningarna står också att på grund av detta kan de stänga gränserna runt Thailand? Mitt Visum går ut om någon dag, Carro måste hem till rutinerna igen.. är det verkligen sant, är detta ett tecken? Även nu, eftersom mina planer aldrig är spikade tog jag det ganska lätt, Carro med.. tillslut. Eller det beror på hur man ser på saken, just nu ligger hon i sängen och säger "Om apollo går i strejk så gör jag också det, såhär ser carro ut när hon strejkar". Men allting löser sig och det hade kunnat vara mkt värre än såhär, vi lever och mår bra, det är huvudsaken! :)

Nu har vi förflyttat oss, befinner oss i Ao nang på Railay beach.. Åkte till Tonsai för de sa att det var billigt och man kunde gå till railay och de finare stränderna därifrån.. de glömde säga att det var billigt för att bungalowerna typ hade panorama view mellan plankorna, för att man bodde i djungeln och blev uppäten av myggor och det nästan var liite för mycket maniana maniana där. Våra ben är inga fina spiror nu direkt, ser snarare ut som vi har någon konstig sjukdom för dom där alla myggorna (trots myggmedel).. Carro är värst! Dessutom stängde de av strömmen mellan 12-18 på dagarna för att spara, vaknade imorse vid halv nio av att det var en bastu i vår bungalow.. ingen ström?! Carro såg en skorpion i vårt badrum och fick en gecko på sig imorse när hon öppnade dörren... Så nä, vi bytte strand! Får se hur detta går, visst det kostar lite mer men det kan det vara värt eller det är det värt! Tänkte prova på bikram-yoga här, rida elefanter och kanske dyka.. vi ska se vad som finns att göra :)! En utekväll på Phi phi blev lätt två, som jag sagt hela resan.. en drink blir lätt två fast med carro är det mer en bucket blir lätt två, minst! så två nätter med ca 2 timmars sömn sammanlagt blev lite mkt för kroppen, somnade som en stock på båten hit och inatt pratade jag tydligen massor i sömnen och donade med myggnätet över sängen.. meen sova kan man göra när man blir gammal! :) Nu ska vi se vad railay har att erbjuda, sålänge myggen håller sig borta är vi nöjda, mest carro :). puss på er alla!

Igår begav vi oss ut på en snorklings och ö besökar tur :)! Vi såg hajjar, massa färgglada fiskar, apor som var argsinta om de inte fick mat, stranden där "the beach" spelades in. Lagom möra i kroppen gick vi hem och duschade och fixade till oss för en utekväll. Började äta på nått litet hak, inte något lyx om man säger så.. men sjukt god mat där, hem för att pudra näsan och sen vidare mot "Hippie bar", där trivs jag (Ewe)! Där började regnet ösa ner, men vi körde på ändå och intog dansgolvet med affro! Träffade en thailändare som lärt sig svenska enbart genom att lyssna på turisterna :). Sedan begav vi oss ner till stranden och jag visade carro vilken frihetskänsla det är att stå och dansa på stranden, Hur levande man känner sig! Introducerade även henne för buckets, delade på en men hon lyckades roffa åt sig det mesta själv.. det får hon sota för idag ;). Klockan 5 imorse ramlade vi hem, jag hann med att se soluppgången till och med. Det är så det ska vara när man är i Thailand! Nu ligger Carro helt utslagen i sängen, klarade inte av stranden så länge idag, ska snart väcka henne och ta oss iväg och äta lite mat. BTW har jag kommit på något jag verkligen saknar i matväg hemma, de flesta brukar sakna godis.. de gör inte jag. Det första jag började sakna var riktig frukost, dom är kass på det här! Nu på senare tid har jag ett enormt sug efter mjölk och kan svepa en liter titt som tätt.. proteinintaget här nere är väl inte det bästa antar jag. Så det jag skulle vilja ha här nu är MJÖLK! den är inte så billig här :) Har även haft besök av en jätte kackerlacka idag, i Carros väska.. när jag skämtat om hur stora spindlarna är här (trots att jag ännu inte sett någon så stor) och kommer ut från duschen kryper en jätte spindel ner i MIN väska?! Tydligen var den lite för att vara Thailand.. Men Gigantisk för att vara sverige!!!

Ligger i vår lilla bungalow med fläkten surrandes.. har nyss varit iväg och testat fish-spa, när fiskarna äter på fötterna, kittlades endel! Idag tog vi oss också upp till viewpoint här, superfin utsikt och en rejäl promenad. Speciellt när vi skulle vara smarta och ta en lättare väg som vi trodde, taxivägen.. men icke, den tog typ dubbelt så lång tid och vi gick fel, in i något bostadsområde men vi hann se en del av solnedgången iaf och myggbetten fick vi med oss ner :). Carro är röd, hon trodde inte solen skulle vara så stark som den är, men de har lagt sig till imorgon säger hon ;P Annars har vi det bra, njuter av värmen och den goda maten. Jag berättar vad som är gott och försöker få carro att prova men hon har redan snöat in sig på curry.. lätt hänt ;). Än har det varit lugnt med festandet, men det blir.. Jag tycker Carro ska ha provat på dansgolvet på stranden innan vi åker, det är sån frihetskänsla. Dock återhämtar jag mig fortfarande från senast.. Oturen hann ikapp mig och det vart en dyr kväll tack vare det. Men det är bara smågrejer, allt löser sig tillslut :)!!

ett uttalande jag (Evelina) gjorde sist vi var på Phiphi och jag skulle hitta mig själv på facebook.. där satt jag på en ö i thailand och säger lite dystert "No, i can't find myself?!".. passande kanske :)? Längesen vi bloggade nu, don't know why and don't have any explains. Men nuså ett kort inlägg. Vi lever, ni kan vara lugna! Imorgon möter jag upp min kära storasyster i krabi, jag är som ett barn dagen innan julafton, helt lyrisk. Så de blir lite mera thailand ändå, ändrade planer hela tiden. Det gäller att vara flexibel :). Jag uppskattar verkligen att du kommer ner Carro, är såå glad! <3

Vi kan erkänna, efter en kväll på Babylon vart Langkawi lite bättre.. kvällstid. Annars är vi fortfarande inte alls speciellt imponerad. Och ja eftersom vi fick höra att en burka vore bra för vårt eget bästa och att de är rädda för oss så tog vi på oss dom där fula tygstyckena.. hjälpte det? Nej! Vi känner oss bara mer instängd än förr.. släpp ut oss härifråååån! Återigen fick vi ta till flykt från en skock störda karlar... vad är grejjen? Här har de noll social kompetens, de förstår inte vad nej betyder eller att när man inte svarar på deras frågor betyder inte det att vi vill att de ska sätta sig ner hos oss och fråga ännu mer. Inte heller när man tittar bort när de kommer eller tittar bort när de försöker prata med en förstår de att vi inte är ett dugg intresserade av att åka till nån ö bredvid, åka jetski, ta foton tillsammans med dom eller gå ut och äta middag med dom.. hur gör man för att vara tydlig på detta ställe om ett nej inte räcker? När vi var på stranden idag så var försäljarbna heeela tiden på oss om att skjutsa oss till en fin ö i närheten, vi sa nej kanske 100 gånger. De försöker småprata, vi vänder bort huvudet. Tillslut gick de men stirrade på oss vart vi än gick. men de var inte av den värsta typen, de fanns värre.. Det var några ryssar som verkligen inte förstog att vi inte ville prata med dom. de frågade om foton på oss, de frågade om vi ville åka jetski, de försökte småprata och det enda vi sa var nej! Ändå fortsatte de. Vi ledsnade på att ligga där på stranden som några köttbitar alla kunde kolla på så vi reste oss upp och kom på den briljanta ideén att låtsas att vi var ett par när vi gick därifrån, då måste de fatta! En stor, tydlig puss och sen tog vi varandra i handen och gick. Då började några andra försöka få kontakt med oss?! men ryssarna lugnade sig.. trodde vi. Kommer hem i lugn och ro och är påväg in i porten när jag hör någon säga "Hello". Jag ropar på Josefin.. Det är en av dom som gått efter oss, den där lilla äckliga ryssen!! Vi springer mot vårt rum och kastar oss in, han hann inte se oss, pjuh! Så vi duschar och donar på.. så knackar det på dörren?! vi börjar med att vara knäpptysta, han fortsätter. Tillslut skriker Josefin, what do you want?! Han säger nått på knakig engelska och fortsätter knacka.. står nog och knackar i 10 min innan han gav upp. Obehagligt! Han har gått och lyssnat på varje hotelldörr för vi är heeeelt säkra på att han inte såg var vi gick in.. vad är det för fel på människan!!! Vad är det dom inte förstår?! Är de helt efterblivna och förstår inte att vi inte vill se eller höra dom?! Tur vi nyss bokat biljett till Kuala Lumpur tidigt imorgon bitti, här kan vi inte vara kvar! Sååå återigen får Pippi och Ronja packa kappsäcken och fly fältet.. But don't worry, be happy! Vi klarar oss alltid, vi har ju varandra :)

Såååå, igårkväll lämnade vi fina Koh lipe för Langkawi, Malaysia.. fulla av förväntan! Hittills gillar vi det inte.. Ac som blåser oss ur sängen, kallt vatten i duschen, tom stoooor strand, inge folk, ingen service alls,ingen öl, telefoner som inte funkar, simkort som är krångligt att få, ingen vet nått, ingen kan nått, alla bär burka och hatar därför oss som inte bär det. Behöver vi säga så mycket mer? Jag efterluser mormor och morfar, farmor och farfar och pappas adress?! Maila den på facebook. /Josefin Puss & kram från två lyckliga barn med förlorade drömmar i ett bittert land! <3

Jag (Ewe) klarade dykcertet och for att fira det unnade vi oss nagot lite extra. Lyckades traffa pa en svensk tjej pa en tatuerinsstudio och nagra harliga thalandare som tatuerade dar. Sa sista kvallen pa phiphi spenderades med dessa, och alla fulla manniskor som kom pa mitt i natten nar kreativiteten ar som bast att det var dags for tatuering.. vissa vaknade nog upp dagen efter och haed grov angest! En timmes somn den natten. Det slutade med att vi fick slita oss (mig) loss fran en av dessa thailandare som holl mig hart, bad mig komma tillbaka och sa gott som gifta mig med honom pa en gang. Med knakig engelska hasplade han fram.. I Love you. Det gar fort i svangarna har tydligen. Sa vi tog vara sma ben och sprang ifran giftermal och good feeling drinkarna de bjod pa. Tankta gomma oss pa seven eleven da de gick efter men vi lyckades ta oss hela vagen hem utan problem. Skont att komma darifran, annars hade vi kanske varit fast forever ;). Sa en sju timmars resa pa havets vagade vag och sen var vi framme pa en supermysig, gullig och fin liten o som heter Koh lipe. Dags att ta ut pengar.. Nar vi fragade efter automat skrattade de at oss och sa No ATM on lipe. Jaha, strandad pa lipe alltsa? Ja de var antingen gifta sig pa phi phi eller sta utan pengar pa lipe.. allting loser sig, hakuna matata! Imorgon beger vi oss mot Malaysia, vet inte riktigt hur vara telefoner kommer fungera dar, men det loser sig det med :). Miss you all!

kom hit igår efter en båtresa som var rätt skön, efter att vi burit runt på våra väskor ett tag hittade vi äntligen boende, 180kr per natt så de är lite dyrare här men inte DYRT alls egentligen, gick ner och la oss på stranden en sväng och insåg att ingen solar utan bikinitopp, dä läre vi ju hålla våran på åxå. Faaaan tänkte vi. jaja, de är väl bara att behålla dem på då-.. tog oss ut på äventyr, gick efter stigar, slänter, in u djungeln för att kika på några mindre stränder me inte så mkt turister, härligt att hoppa över stora rötter och huka sig för trädkvistarna. Ewe bestämde sig för att ta dykcertifikat, wohoo säger jag. hon är mindre taggad men vi hoppas på att hon gillar de mkt mer bara hon får ta sina andetag under vattenytan. medan hon var iväg nån timme igårkväll och kikade dykfilmer tog jag pedikyr och fotmassage, underbart:) 80kr för en timme, sånt lyx. jag klagar inte!! sov me öronproppar inatt då festen här på ln är i fullgång ända in på morgonkvisten, nnu när vi vaknade hörde man nån hulka och spy i rummet intill, jag tackar mitt förstånd för att jag inte söp ner mig så igår. jag drack en mangoshake me lime utan socker, härlig drog eller hur:P nu har evelina smitit iväg på dykkursen och jag tror inte hon är tillbaka för än ikv, jag ska snart gå ner på stranden, och om jag känner mig bättre i förkylningen senare ska jag ta mig upp på utsiktsplatsen, glömmer säkert kameran så hoppas inte på kort, jag ska upp me ewe typ imorron eller nåt iaf så då kan vi ta en bild då. det är sååå långt, såå brant, och såå jobbigt bara, men de är de värt. jag som har vart här två ggr förr, tycker de är härligt här, men inget klår koh tao för min del. jag bara älskar de stället. för övrigt har ja flagnat bort all färg mellan tuttarna, blekfis där nu och de ser ut som jag har fläcktyfus eller nåt.. hur ska de bli nudå när ja inte har en chans att sola ikapp, jäkla phiphi och inte ´ha tjejer som badar topless. att resor kan vara så annorlunda, de beror så mkt på hur man mår, vem man åker med och hur denne mår. tredje gången på phi phi nu, första gången älskade jag de men sov mest bort all tid då energin inte fanns i kroppen, andra gången hatade jag det, för mkt folk och trångt. tredje gången, är de precis osm de ska vara, mkt folk men inte för mkt, mkt fest men man väljer själv om man är sugen eller inte, ni vet vad jag menar, och speciellt när man kan kolla på skorna som står bredvid dörren och skita i dom, dom kan stå där och gapa. :) ni som har läst om mina resor förr vet att jag tänker mkt och att jag tönker desto mer här, man har så mkt tid och när inga måsten eller koh ihåg saker snurrar innanför pannbenet så snurrar där mina tankar, än så länge är dom i balans, vilket är skönt. inga karusellåk i hjänan än och de tackar jag för men jag går på nåt vis och väntar på att förvirringen ska ta fart, tills dess blickar jag inte framåt, stannar i nuet och går och bader. de enda ja har planerat idag är, skypa en sväng i eftermiddag, handla hem nån breezer till mig och mina sköna böna. som sagt, FULLMOON ikv, inget bestämt om fest men de skadar väl aldrig att ha lite hemma utifall.. vi saknar er, önskar ni kunder vara me och uppleva allting me oss, .. pussochkram/Josefin

Äntligen första dagen med sol igår, så vi smorde in oss med solskyddsfaktor och skyndade oss ner på stranden för att få bort våra icke existerande bränna. det har vi fått sota för, trots solskydd och solande under parasoll så ser vi delvis ut som kräftor och att gå på toaletten är en pina då skinkorna är riktigt stekta. Meen, det bleka är borta, igår körde vi första utekvällen. Barrunda med avslutning på ett svettigt, rökigt dansgolv, we loooove it! Att vakna upp imorse var inte alls lika roligt som när vi studtsade runt på bangla road igår. Slliten, äcklig, uttorkad och allmänt ful tittade vi på varandra och skrattade åt allt, humorn är på topp en dag som denna. En dush och lite mat så var vi ändå redo för stranden, dock under parasollet hela dagen, att steka i solen fungerade sådär, men bränmd lyckades vi ändå bli. Och hurtig som vi är så körde vi ett svettigt affropass i solnedgången nere på stranden. Folk tittade, filmade, knäppte kort, skrattade och en kvinna hängde till och med med. Att köra affro på en strand i Thailand är maaaaagiskt! Nu är det dags att ta igen lite förlorad sömn, inatt ska det väl inte vara så svårt att slockna.. Vi bor ju alldeles vid bargatan så tystnad existerar inte, någonsin. Det är bara att bita ihop eller gå ner och börja barrundan :). Godnatt från Phuket, Patong <3 / Evelina

och änteligen fick den meningen sin rätta innebörd. Vi springer mot Khaosan road där vi ska bli upphämtad 18.00, vi är där svettig och äcklig 10 i. ingen kommer, klockan blir halv 7 och ingen är där,endast vi och en krulltott vars ordkunskaper består av : manjana manjana! tillslut kommer en indianliknande man och skriker på oss som om vi vore boskap, han vallar oss och ett 20tal till som vi hittar på vägen mot VIP bussen. skönt tänkte vi och tog en sömntablett, började hallucinera istället för att kunna somna. KUL! haha. sen vaknar vi upp av att indianen skriker på sina kor, opp opp, opppp! OOUUTT! vi skyndar av me hjärtat i halsgropen, när vi kommer ut är de kolsvart och spöregnar, NICE. dumt att klaga så vi sätter oss och väntar på nästa färdmedel som vi trodde var en annan VIPbuss, men nonononono, de var ett flak, vi åkte me de i ca 10 min för att sen hamna nånstans utan dörr, wait wait sa dom, vi började bli arga och irreterade, tänkte också att om khao lak är så lugnt som alla säger vill vi nog hellre åka nån annanstans, så vi hakade på tre svettiga, håriga italienare. Phuket var vårt nästa mål. vi får gå i spöregnet till vi kommer till en Buss, packad som sillar, folk står och de regnar in. tur att det bara tar 7TIMMAR!!!!!! aaaah, vad har vi gett oss in på, ingen mat, ingen ork, kunde inte göra så mkt mer än att sitta kvar, somnade till lite och vaknade av att vi var i phuket town, delade en tuktuk me italienarna, tackade för hjälpen och vinkade hej då till dom. nu har vi hittat ett stort rum, varmt vatten och ac. TACK GUD! har nog aldrig varit skitigare, vädret har blivit bättre men nu är klockan 16.00 och vi ska ta en dusch så vi får jobba på brännan imorron. vi lyckas lösa de mesta ändå, måste säga att vi är virriga men duktiga! vad skulle vi annars roa er med liksom. vi saknar er, speciellt när man hamnar lite i klistret och då vi är trötta. vi håller varandras hand och skedar ibland så känns de bättre. :) hur vilse vi än är så sätter vi en fot framför den andra och vi minns alltid vart hem är, "där dem du älskar bor" de är nåt fel me våra telefoner, kan ej ringa eller messa. kanske ni kan skicka till oss, jens ringde mig igår å de funkade. ska kolla upp de. ha deeet. pussochkram

Josefin in the house.. efter att ha vaknat upp av Ewes vackra skrik fragade jag mig sjalv om jag verkligen hade tinitus innan jag somnade igar?? hursomhelst tog vi oss finfint till MBK, hittade lite smagrejer, Blandannat ett linne till min sota lillebror, slash me hatt och allt pa! sushi till lunch 15,30, GOTT! runt 18.snaret tankte vi att det var dags for trotta fotter att fa vila. tog en taxi hem, till PENPALACE. de visade sig att taxichaufforen inte hittade, hepp?? han slappte av oss vid polisstationen och vi trodde vi visste vart vi var, ooooj sa fel vi hade! letade oss bland manniskor fram till en tuktuk, hade fragad sakert 20pers om dom visste vart PENPALACE lag(ingen visste) tukjtukmannen visste och skulle kora oss dit for 100baht, jag fragade tre ggr om han verkligen visste vart de var, han nickade och log. vi sa att vi hoppar inte bort fran de har moppeflaket innan vi ar hemma.. mkt riktigt hittade han hotellet HAN sokte, vilket var FEL. (Prince palace) jag onmskar kanske jag bodde dar, men nee! han kliade sig i huvudet och blev svettig, VI MED! vart i helvete var vi, och hur ska vi komma hem om ingen vet var vi ska! han korde runt oss flera varv och fragade folk tillslut kande vi igen oss och skreeeek att han skulle slappa av oss,. nar vi gar in till hotellet ser vi hotellskylten : PEN PARK PLACE.. haha, vi har sagt fel namn. haha, ojoj tankte vi, stackars thailandare som vi har dumforklarat. forlat da! allting gott, slutet gott! nu ar klockan 23.45 och vi har fatt massage, harligt, den enda nyarskyss vi far ar av varandra och av kudden. jag kanner for att skalla den ratt snart! gott nytt ar po er och god fortsattning, imorron runt 18 drar vi till Khao lak, de tar 15 timmar me buss men efter en somntablett ska nog de ga bra.. man ar ju hardad.. pussochkram, vi saknar er!

knackningar.. Kollar klockan.. inser att vi just sovit 18 timmar. Jag skrek (AAAAAAH). Josefin kisar mot mig och säger huh? Jag springer ner och köper en slags mjölk som är bra för våra magar för att inta frukost. Medans kör Josefin en raggardush. kastar i oss resorb. Vi kollar på varandra, skrattar och inser att vi faktiskt inte alls behöver stressa. Vad har Bangkok att erbjuda liksom? För det vi inte hinner idag hinner vi imorgon. Nu tar vi en taxi till MBK för att äta sushibuffe, sen ser vi vad vi orkar. Nyår ikväll, vår plan är att inte ha någon plan alls förutom att njuta och ta massage. Hur firar ni in det nya året? See yaa! (Wouldn't wanna be ya) /Evelina och Josefin