Snillen spekulerar
Sitter och försöker hjälpa Iza med hennes övningar inför högskoleprovet.. Skönt att jag inte tänker ge mig in i något sådant själv, iaf inte än på ett tag.. Kollaps i huvudet!
Frågorna är helt oresonliga enligt mig.. man ska inte få fram ett svar utan man ska se om alternativen som finns kanske är möjliga till svar eller om de kan ge en lösning tillsammans, eller inte alls?! För att komma på det måste man ju räkna och grejja för att "typ" få ett svar då.. lr?
Ungefär så här låter det enligt mig.. Det var en hare, en björn och en räv, hur gammal är älgen?
Testa den här.. den är med på en av testerna:
På en skola finns 72 elever. Av dessa läser 3/8 miljövård. Hur många av skolans flickor läser INTE miljövård?
a) De som inte läser miljövård läser teknik eller biologi.
b) 5/18 av eleverna är pojkar. 1/4 av pojkarna läser teknik.
Kan man alltså få en lösning på frågan med antingen alternativ a eller b, eller med båda tillsammans eller ingen utav dom? Sug på den!
/Penntrollet
It ain't allways a walk in the park my friend
...All you can do is make the best of it now Can't be afraid of the dark
Sluttjatat om denna utmaning..
Här får du.. nu har jag gjort den! :)
Sen att jag försökte vara så oseriös som möjligt är en annan femma, jag har iaf gjort den ;)
1. Vad heter du? Evelina, Emma, Anine.. Penntrollet, redhot, burret, tjoffsan, Labolina
2. Ditt ord: Fnitter
3. Flicknamn: Lei , Leija
4. Pojknamn: Vilde
5. Yrke: våffelstekare, smörgåssmörare, kaffeslav
6. Färg: ...
7. Klädesplagg: Sporttopp
8. Mat: Proteinpulver
9. Sak i badrummet: Tvål
10. Plats/stad: Högt uppe på berget
11. En orsak att vara sen: Missat bussen
12. Något du skriker: ?!
13. Något du gör varje dag? facebookar
14. Något du dricker: Mjölk
15. Bloggtips: Min
16. Bästa inredningssak? Sängen
17. Gatunamn: Min gata i stan
18. Bil: bussen
19. Sång: fågelsång
20. Känd person: Jag?
21. Något jag gillar: livet
22. Något jag ogillar: Ärtsoppa
Jag utmanar:
www.aci.blogg.se
www.gabriellewallstrom.blogg.se
Se dig om..
Det här är inte jag?!
Vad håller jag på med...
Erkänner... ger upp?!
Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där
Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
/Evelina
....
Meeeen?!!!
...
kärleken flödar!
I mitt horoskop idag stog det att jag skulle få massor av kärlek.. så jag skuttade iväg till jobbet. Den kärleken kom då inte därifrån jag trodde och kanske hoppades på att den skulle komma ifrån? Men de som gjort min dag idag gjorde att min sugiga dag igår var som bortblåst.
1. En stamkund som berömde mig massor för att jag alltid var glad mot kunderna och tyckte jag kunde ta dit fler som mig (jag som tänkt ett tag nu att jag inte varit lika trevlig mot kunderna, tydligen inget som märks).. Det var tack vare mig han var där så ofta sa han (hoppas vietnamesen hörde det!). Sen frågade han om jag inte ville följa med till Thailand.. JAAAA! sa jag och tog ledigt på en gång, typ! Nästan.. hade ju varit skönt om det var så
2. På sistonde har jag blivit så otrevligt mött så fort jag ringt till kundtjänst någonstans. Så jag var ju beredd på det idag med.. Men tvärtom! Jag har nog alödrig fått ett sånt fint bemötande.. David hette han visst, jag tror faktiskt jag blev lite kär i honom där ett tag. Han var så hjälpsam, så glad, så rolig och pratade på som om vi kände varandra.. Och hans avslutande mening var nog bäst:
-Hälsa mammsen och pappsen när ditt paket kommer fram och ha det så himla bra i Norge Evelina men du får se till att komma hem snart!
Jag skrattade/fnittrade samtalet igenom och en bra stund efter.. Tur att de är någon som ger mig kärlek iaf!
Puss på er!
/Penntrollet
Nu kryper jag in under mitt täcke..
Nää, idag är det inte lätt att heta Evelina Andersson.. jag ger upp, nu!
En olycka kommer sällan ensam..
Idag skrattar jag inte åt mig själv och det jag gör, idag är jag less.. eller jag blev, på saker runt omrking mig, på mig själv... USH!
Nää, nu vill jag inget annat än att dra täcket över huvudet och önska att allt är löst imorgon. Och hoppas på att jag kan sova för annars är det ingen vits att dra täcket över huvudet.. då tänker jag ju bara ännu mer och det orkar jag inte med!
Jag vet inte vad jag har att säga mer.. massor, för mkt!
/Evelina
Ibland förstår jag inte riktigt..
Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls
Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
/Evelina
Övertaggat penntroll
Jag är så övertaggad så det är helt sjukt.. det får inte en dag utan att jag på något vis känner suget för att dricka vin (eller annat) och gå ut, träffa folk och dansa. Det var evigheter sen nu känns det som, iaf eftersom jag varit ut typ jämt på sistone innan vi åkte hit.
Jag går in på bolaget och är nära att köpa en flaska vin för att kanske försöka slita med Isa ut (fast hon säger att man måste vara 20 för att gå ut här), Jag dansar så fort jag får tillfälle, så fort det är en bra låt.. Igår stog jag och hade världens party framför spisen här hemma samtidigt som jag lagade mat. Nästan så att jag tänkt på vad jag ska ha nästa gång jag går ut, men så långt har jag inte kommit än för det kommer jag hinna ändra ;P.
Sen gick jag ut och tog en promenad, tänkte bli av med lite energi.. går och tänker på alla utgångar jag minns, alla hemmafester, alla förfester ja allt och ler för mig själv.
Går det att vara mer peppad än så här? Det bara spritter i mina ben!! ;)
... Kan ju höra ihop med att jag har så mkt överenergi nuförtiden också, att jag "springer marathon" på nätterna, för den här delen av året brukar jag vara rätt less på utgång efter en hel sommar, sen en höst att trösta sig i utgång för mörkret kommer och sen jul och nyårs utgångarna.. man borde ju vara less, men inte jag!
/Penntrollet
I left my head and my heart om the dancefloor...
Som jag längtar till vår, sol, värme och ännu mer till sommar! Jag har fortfarande inte ledsnat på förra årets sommarplågor, konstigt? Egentligen inte eftersom den sommaren nog var en av mina toppsommrar! Trots att jag jobbade JÄMT så gjorde jag så mycket tok, så mkt roligt, så mycket hyss, så mkt träning och hade det allmänt bra.. det enda jag inte gjorde var väl att sova som jag skulle. "Sova kan jag göra till hösten", det var min standardreplik och jah, hösten kom.. jag åkte ut och tågluffade och knaprade just då allergitabletter vilket kunde göra en sömnig. Sömnig var bara förnamnet! Jag som brukar ha så svårt att sova somnade överallt.. på tåget, i sängen kl 19 på kvällen, på turistbussen, på bänkar men värst var nog när jag somnade sittandes på ett kallt stengolv lutad mot en stenvägg mitt ute i ingenstans i Frankrike.. hur skönt kan det vara? Då kändes det som världens bästa grej och jag kände mig som någon som har narkolepsi så som jag slocknade överallt, kul tjej!
Men som sagt, sommaren kan beskrivas på många olika sätt och vis och det finns många låtar som jag förknippar med sommaren 2010, många låtar som verkligen talar för min sommar! En utav dom är denna:
http://www.youtube.com/watch?v=rQOmZ3UhEXc
...Jag hatar att det inte går att lägga upp video?!
Det löser sig, det gör det alltid
Jag säger jämt.. "Det löser sig, allting löser sig på ett eller annat vis". Att höra de orden från en annan människa var så skönt, även om det den här gången inte handlade om världens grej men ibland har jag trott att det bara är jag som tänker så faktiskt. Speciellt på jobbet där alla blir hysterisk om man frågar om en dags ledighet trots att jag jobbar oftast 6 dagar i veckan.. eller där vietnamesen blir helt galen när jag haft på "för lite" majonäs på smörgåsarna.
Jag tackar Hanne för att hon gav mig dessa ord, de gav mig verkligen energi! Hon ger mig energi.. denna människa är nog den jag kommit närmast på jobbet och den som kan prata annat än jobb, skojja och ha roligt. De andra är de flesta väldigt stela, spända och tysta av sig.. vilket gör att det inte är så mkt prat, endast jobbjobbjobb!
Det är inte roligt att prata smörgåsar, pålägg, tårtor och bakelser hela dagarna.. testa det inte ;)
One day to go, sen får Evelina sova längre en 05:20.. två dagar iaf!
Evelina aka fiskmås!
Har ni sett "Hitta Nemo"? De där fiskmåsarna som sitter i flock och när de ser mat så säger de:
- Mine, Mine, Mine, Mine....
Jag kände mig som dom idag när en kund tappade ner en Berlinerboll bakom disken. För det första så får vi ju inte äta av det som dom ar på cafeét vilket är bra för min del egentligen för jag skulle rulla fram ganska snart isf. Men är det något som är mosat, tappat eller helt enkelt fult så kan man ta en munsbit innan man slänger den..
Så där står jag, kanske två meter från den nedtappade berlinerbollen och stirrar på den från kassan och tänker.. MIN!
Meeen, jag kom på mig själv och var duktig och slängde den istället, bra va? Hon som aldrig kan hålla sig från sötsaker börjar lära sig! :)
/penntrollet
.......
...Do you mind telling me where to start ?
/Evelina
Världen är liten!
Jag blir så förvånad när någon svensk kommer och handlar av mig på cafeét, men idag.. då vart jag riktigt chockad.
Står och tar betalt, hör att kunderna är svenska och som vanligt frågar de då om jag är svensk. Precis när jag då tänker fråga vart de är ifrån säger en av killarna/männen.. Jadu, hon är till och med från Ljusdal hon! Så jag tar en extra titt på alla tre och tänker "Hur kan han veta det?!" för jag kände inte igen någon av dom! Så med hakan i golvet så skrattar jag nervöst fram ett "Jaa, faktiskt!". Då säger han, ja för du brukar träna på pace?! (Eeh, ja jo.. fast de var väl ungefär 2 år sen jag tränade där regelbundet :O?!) Då började jag väl känna igen honom lite, men inte så att jag hade kunnat placera honom någonstans om inte de öppnat munnen.
Det gjorde verkligen min dag! Jag har nog aldrig varit så glad över att få höra lite äkta ljusdalsdialekt någon gång.. hos mig på det där lilla cafeét på stjördal?! Världen är som sagt liten :)
/Penntrollet
... Ibland måste man bara släppa allt och finnas där
http://www.youtube.com/watch?v=bMbEOofifXY
(Som vanligt fungerar det inte att lägga in video!!)
Tacksamhet!
.. På sista tiden har jag varit så tacksam för minsta lilla? Ja verkligen minsta lilla, vad händer.. Visst att jag varit tacksam förut men jag känner mig extrem nu. Fast jag har fått in bitterheten här och var ändå, det kan jag erkänna! ;)
Kanske är det för att jag verkligen hatar att bli tagen för givet själv?! Det lät fel det med, men jag tycker inte om att bli tagen för givet av någon som jag inte tar för givet eller någon som jag inte riktigt vet ännu om jag också kan ta den personen för givet, förstog man bättre då?
Jag tycker inte heller man ska ta saker och ting för givet, allt är inte självklart! Och att ta personer för givet kan vara det dummaste man gör, då kommer de inte alltid stå där vid din sida genom gott och ont. Människor behöver uppskattning ibland och får man inte det så ger man inte heller någon. Det är också det dummaste man kan göra genom att personen faktiskt inte alltid kommer att finnas där.. på riktigt! Livet utspelar sig så, just därför ska man ta vara på alla möjliga (konstiga, roliga, aggresiva, fantastiska, kärleksfulla, deppiga..) stunder och inte ta saker för givet... inte allt iallafall! :)
"Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"
(Lars Winnerbäck)
/Penntrollet
Tillbaka till mänskligheten
Jag har inte bara fått min syster och mitt sällskap tillbaka hit till Trondheim. Med sig hade hon mitt såååå efterlängtade serum, hur kunde jag glömma det hemma?! Det är ju som en drog för mig. OCH hårfärg, snart kan jag alltså känna mig som en människa igen.. förutom den där matosdoften som jag hela tiden försöker springa ifrån på jobbet. Jag ska nog försöka uppfinna någon matosdödande spray som de kan ha på alla sånna ställen... för VEM gillar egentligen att lukta matos?
Ledig idag också, saksamma egentligen.. när jag ändå är här i Trondheim kan jag lika gärna jobba. Fast jag behöver en liten paus från den där vietnamesen, det är nog enda anledningen till att jag skulle vara ledig och vara "hemma" i Trondheim.
... Lite räknar jag faktiskt ner dagarna må jag säga, jag känner mer och mer att detta bara är för en kort period.. sen är Norge över för min del, då har jag gjort det och kan släppa det och gå vidare..skönt! Det är så det känns just nu iaf.
/Penntrollet
Ensam är stark, men sällskap är starkare
Nu är jag inte själv längre :D!
Även om det gick rätt bra tillslut att vara själv så sög det på mornarna och på kvällskvisten en stund.. Men tur som jag har så fick jag ha sällskap både igår och idag är systeryster tillbaka i hemmet på Njords vei. Jag är som återladdad på energi igen!
Men nu ska jag ta min syster och krypa ner i sängen för en stund med god "catch up time".. så kallt i resten av lägenheten.
Godnatt.. eller som PinLina skulle jämt sa under gävletiden G'natt!
Evelina gör det igen
Återigen.. är det bara jag som lyckas klanta mig så här mycket på en dag?! ENJOY!
Börjar dagen med att tanka bilen, MEN tanklocket har fryst.. står och svär över det och är stressad men måste ha bensin i bilen så tillslut fick jag upp det. Då när jag ska sätta i kortet i automaten så fungerar inte den.. jag måste alltså ta en annan pump!
Sladdar och slirar iväg som värsta rallyföraren, var lite rädd där ett tag men det gick bra.
Väl framme på jobbet så kommer jag till isbaren, där har ALL italiensk is smält. Trycker igång allt som ska tryckas igång.. går iväg till cafét och ska smöra våfflorna, då kommer en kille från telekiosken och säger att allt slocknat i isbaren och det luktar bränt, jag tänker "det är inte sant"! Men jo, det var det. Ringer min chef som fixar det lite..
Under dagen när jag sen ska göra milkshake så lyckas jag HELA tiden ta för mycket mjölk och sprutar mjölk över hela mig och disken/golvet.. gör samma sak om och om igen. Ska sedan göra irodning espresso i en kanna, kannan rasar i golvet. Men den var av metall så det lät mest illa. Susar förbi muggarna och glasen och tydligen gick jag lite för fort för sen small en av muggarna i golvet.
Sist men inte minst.. Står och gör mjukglass åt en liten unge, maskinen smäller till som när glassen är slut. Så jag kollar om den är det men det var den inte. Testar att göra en ny glass... Varpå det sprutar smält mjukglass utöver golvet och heeeela mig?! lr åtminstone hela byxorna och min ena arm som var helt vit! Kunden tyckte inte alls det var lika roligt som jag tyckte..
Jag har alltså lyckats idag igen.. men destor roligare har jag ju haft då. Och jag lovar att killarna i telekiosken nog haft en extremt rolig dag, som de brukar ha när jag jobbar i isbaren! Jag vet att dom bara står där och väntar tills jag ska tappa något, ramla lr vad som helst, dom gillar det, men dom vågar inte visa det så där går jag och skrattar för mig själv som vilken mupp som helst.
/Penntrollet
Norsk morsdag!
Idag är det morsdag på Norska.. lr i Norge! Så jag gratulerar väl mamma på denna dagen då, även fast hon är i Sverige :)
Hör och häpna! Till och med jag har fått gratulationer på denna dag, men jag tyckte inte det var lika roligt som alla mammor kanske tycker. Hela 2 gratulationer på morsdag?! Vad är det frågan om, jag har inga barn!!! En kund igår som kom fram och köpte en morsdagstårta som glatt sa "man får gratulera med dagen imorgon".. Jag såg lite frågande på honom men tackade fint för att inte verka otrevlig, sen insåg jag vad han menade. Sen en idag, när jag var på Bunnpris så gratulerar de fint i kassan.. till mig?! Hade jag något barn ståendes bredvid mig lr i famnen? nää, jag förstår inte?
Fast I höstas i Stutgard (Spruttgard, som Helene skulle sagt) fick jag ju iofs en liten knodd. En liten blond en, knasigt för jag är inte blond alls och itne en enda lock hade hon! Vem pappan är vet ingen, säkerligen blond?! Men allt gick så fort, efter 3 veckor så hade jag henne där i famnen och på två minuter var hon borta igen... Hon sitter nog kvar där, i sin korg hos damen som försökte sälja den "levande dockan" till mig genom att kasta den i mina händer och genast började hon berätta vad som var så bra med den, på tyska som tur var så jag hängde väl med till hälften ;).
Ni ser väl lyckan?.. lr ja, jag ser iaf lika sliten ut som en mamma skulle vara. Men jag hade ju bara varit ute och tågluffat i tre veckor!
/Penntrollet
Shine a light on her
Vad skulle jag göra utan min Lillasyster? Hon känner mig allt för väl. Jag tror inte det skulle gå så bra som det gör här om inte hon var med.. för de här dagarna jag varit själv har inte alls varit lika roliga.
Vad jag än behöver, när jag än behöver det så finns hon där och oftast behöver jag inte ens be om något.. hon vet! Jag kan gå en hel dag och tänka "Idag skulle jag verkligen behöva en kväll att inte göra någonting, film, prat och godis" eller "Jävla sugig dag, idag skulle jag behöva choklad".. Utan att jag sagt nått så har hon fixat det. Känner jag mig ensam så sätter hon sig på tåget dit, behöver jag lyssna på peppande musik så spelar hon det (även om jag inte hör det för tillfället). Behöver jag skratta så får jag definitivt skratta. Vill jag uppfylla en dröm, då är hon med på det!
Jag har faktiskt hört att vi beter oss som om vi skulle vara tvillingar, kanske det är så? Känns som vi ibland läser varandras tankar. Någon gång satt jag med munnen full av grejs och kunde inte prata men Isa skulle ändå prata med mig så jag försökte få fram ord.. det lät väl mest "mummel, mummel, mummel" men hon förstog vad jag sa?
Så olika fast ändå så lika, för visst kan vi bråka.. bråkar vi så är det tredje världskriget! EN gång har hon faktiskt inte pratat med mig på en månad. När vi var små var det inte alls likadant, vi slogs jämt och skrek mest åt varandra ?! Fast ändå, även om det var så har vi alltid haft den andra vid sin sida.. utan att kanske märka det men vi hade jämt varandra, vare sig vi ville eller inte.
Jag uppskattar verkligen allt! alla små saker också.. som du tror jag kanske inte märker. Trots dina mindre monsterutbrott, dina konstiga uttalanden, ditt oförstående över vissa saker man bara inte gör och att du kan tycka att jag är världens töntigaste människa när jag blir blödig. Trots det så finns det ingen bättre lillasyster än du!
But I would walk 500 miles
And I would walk 500 more..
/Evelina
KAAAOOS!!!!
Ush, hemsk dag på jobbet.. har aldrig varit i sånn stress förr och samtidigt veta att den enda som kan göra något åt det är du själv, för du är ensam här. När äntligen dagens räddande Ängel kom till undsättning och allt lugnade ner sig så atackerade en kund mig för något som jag itne hade en aning om.. jag visste inte vad som hänrt, med vem, hur, när var?! Men Are räddade mig även då och tog över situationen.. jag vet inte om han såg hur jag inte riktigt visste hur jag skulle tackla de och att jag hela morgonen var i upplösningstillstånd. Men han var verkligen min räddande ängel för dagen, pust! Jag är sååååå tacksam.
Och tack Mamma för att jag fick skälla och spy ur mig massa negativiteter hos dig, den här dagen har verkligen tagit på krafterna, vietnamesen tar på krafterna och sen ska man springa som en dåre på det.. rena rama träningspasset. SÅ tack, för att du lyssnade till mig Mammsen :).
Nu ska jag ge mig ut och springa av mig det sista av mina negativiteter och sen ligga i soffan hela kvällen och bara vara slö, men imorgon är jag ledig.. TACK!! (fast alla är ledig, allt är ju stängt ;) )
/Penntrollet
Bittra människa, bort ur min åsyn!!
Jag måste få kräkas ut mig..
Ni vet den där vietnamesen alla varnat mig för på jobbet, jag börjar bli RIKTIGT less på henne nu. Förut har jag ändå kunnat kasta det över axeln och mest skrattat åt det. Skrattat åt att hon är så bitter och inte kan slappna av. Men snart kokar det över om hon inte ger sig snart, det är inte hon som äger stället och hon har definitivt inte mest erfarenhet och definitivt sämst kundbemötande! Jag kallar henne vietnamesen just för att jag vill inte skriva ut hennes namn.. Jag tycker synd om henne egentligen, för att hon kan inte ha ett roligt liv alls som jämt är sådär jävla tjurig! Varför har man kvar en sånn anställd? Som drar ner stämmningen och som tydligen har skrämt bort många anställda därifrån? Borde det inte vara hon som får gå istället?
Bittrare människa får man väl leta efter, lr ja ibland kan hon ju faktiskt vara glad men inte är det ofta! Jag undrar bara, vad gör det om gurkan ligger på fel sida av brödet, eller att det är en ostkiva för mycket? Eller att jag är trevlig mot kunderna och kanske råkar ge dom 2 servetter istället för 1? Eller ger dom lite extra sås? VAD GÖR DET?!
ååååh, nej jorden går under?! Jaa, jag tror det.. på henne verkar det så. Innan jag går hem ifrån jobbet har jag ju fått höra minst 1 grej jag gör fel.. minst. Jag ser på henne hur hon verkligen letar, tittar efter saker hon kan påpeka. Och visst är det bra att hon säger till så jag kan göra rätt, men hon behöver väl inte låta som jag typ satt eld på hela stället eller serverat en kund fryst/rå mat?! Visst att jag säger emot men det har ändå varit på ett snällt sätt, men inte längre.
Nä du lilla tant, med dig springandes i hälarna på en känner man sig ju som världens PMS kossa, då man är glad och trevlig mot kunderna och får detsamma tillbaka. Sen vänder man sig om och där står du och stirrar, då sjunker humöret till botten. Det här är ett krig du har startat så du vet, är du otrevlig mot mig tänker jag inte vara trevlig alls mot dig.. Du har dragit fram bitchen i mig och hon är inte att leka med! För mig är du en surrande irriterande mygga, luft från och med nu!
USH för bittra människor! Försök slappna av och se livet lite från den ljusa sidan.. släpp kontrollen, le lite, allt löser sig tillslut!... Även om det är 1 ostskiva för lite på smörgåsarna idag.
/The redhead
Suprise, supriseeee!
Jag tycker jag är rätt bra på att överraska folk, för det är så roligt att se deras utryck när man t.ex. ligger i bagageluckan och studtsar upp när de tror man befinner sig i Norge, När man kommer gåendes på gatan mot någon som tror man sitter i sthlm i kaos. Eller när jag skulle hämta upp lillasyster i Grong och hon trodde jag skulle komma dagen efter och helt plötsligt står jag där på hennes jobb. Man får ju verkligen se lyckan hos personerna man tycker om och man märker om man är omtyckt lr inte ;).
Såå, varför kan ingen överraska mig nudå? Stå utanför min dörr bara sådär! För jag tycker faktiskt om att få överraskningar också även om det är roligt att ge dom.
Överraskningar kan vara så mkt och det är klart jag jämt blir överraskad med saker och ting.. men en sånn här överraskning skulle jag vilja ha nu! Dessutom har jag namnsdag imorgon så vad skulle inte passa bättre då? En liten hint bara.
Jag finns på Njordsvei, Trondheim.. ni känner nog igen min bil för gatunumret tänker jag inte skriva ut på internet sådär ;)! Och är jag inte hemma befinner jag mig på Torgkvartalet i Stjördal, 3 mil utanför Trondheim (Sverige hållet) på Holm Bakeri/café.. Så nu väntar jag spänt!!
/ Penntrollet
Där ute...
Där ute
Bortom rätt och fel finns en plats,
Jag möter dig där!
/Evelina
Kan man vänja sig vid att ha sällskap?
.. Jag tror det!
När jag var mindre hade jag inga problem alls med att bara vara själv och ingen annan, jag tyckte det var skönt och ha tid för bara mig. Visserligen har jag ju alltid haft syskon runt mig men man har ju haft dörr till rummet som varit låsbar ;). Jag tycker fortfarande att det kan vara skönt att vara för mig själv och behöver det ibland.. men absolut inte lika mycket som när jag var liten!
Men när jag började gymnasiet så flyttade jag till Gävle, själv.. Visserligen bodde jag inneboende i början så jag var ju inte helt själv då heller. Men efte bara några månader så flyttade jag ihop med min kära Josefin Eklund och vi var väl lite motsattser där.. Jag tyckte det kunde vara skönt att vara själv men gillade verkligen att ha sällskap, Josefin tyckte om att ha folk hon tyckte om runt sig och tyckte det var tråkigt att vara själv. Jag tror det var där det började trappas upp.. min svårighet för att bara vara själv. Vi var ju konstant med varandra, dag som natt. Sedan kom Lina och Christina in i samma hyreshus och Olivia inte så långt bort, Sara och Linda var jämt hemma hos oss, Folk som hälsade på jämt som Ola, Adam, vilka mer? Ja vi hade då jämt folk runt oss iaf och om inte så hade vi varandra! Även när vi var i Ljusdal så hade vi varandra, JÄMT! Jag tror jag vande mig vid att ALLTID ha sällskap.. för när jag kom hem till mamma och pappa var jag ju inte direkt själv heller.
Tredje året så flyttade vi isär då, efter vad blir det? 1,5 år i en liten etta på 23 kvadrat tillsammans med endast toaletten att stänga in sig på.. utan bråk som alla trodde, det gjorde vi bra! Då bodde jag ju visserligen själv och det gick bra men då fanns ju jämt Lina och Christina dörr i dörr och vi umgicks ju ändå hela tiden du och jag och hela gänget, dag som natt. I slutet av trean så hade jag Kristin som inneboende från och till och det var skönt med sällskap igen, Ibland kom även josefin krypandes.. om inte jag släpade dit henne ;)
Flyttade hem från Gävle, till mamma och pappa.. återigen aldrig riktigt själv, speciellt inte med tanke på det yrket jag har också. Flyttade tillbaka till gävle, tillbaka till att dela lägenhet med min vapendragare Josefin och även Matte var med hos oss då. Men då bodde vi lite större ;).
Flyttade från gävle och "tillbaka till Ljusdal". Beror på hur man ser det, var väl mer nere i Sthlm hos Carro och Daniel än vad jag var hemma. Flyttade till Norge, ihop med en tjej jag aldrig träffat.. men jag hade ju tydligen haft riktigt tur med Josefin, för med denna tjej gick det INTE! Så jag var själv men änd inte själv där.. kände mig typ ensammast i världen iaf :P.
Flyttade därifrån och vidare ner till Sthlm för att först bo inneboende hos Storebror och sedan hyra in mig hos en liten dam.. Tyckte jag bodde själv men jag hade ju ändå alltid sällskap.
Flyttade från Sthlm och hem till min "skrubb".. för jag tyckte jag behövde egen tid om jag skulle bo hos Mamma och pappa för en tid. Men våldsgästade jag inte Carro och Jon, Jobbade eller var ute och rännde.. så inte var jag i min skrubb iaf?! Jag sov väl där.. oftast iaf!
Jag märker ju nu att jag inte alls tycker det är roligt att vara själv! Så mycket roligare att dela saker och ting med någon, spelar ingen roll vem det är och vad det är man delar.. men att vara själv, det är inte längre min grej!
Tacka gudarna för sällskap!
Snart pank som en kyrkråtta lr?
Isa kan tydligen både hela mitt födelsenummer, kod på kortet och utgångsdatumet på kortet... undra om jag varit LITE för givmild mot henne och lånat ut det mer än vad jag trott.. Pappa betalar? Nää Ewe betalar!
would catch a grenade for you...
Ibland undrar jag om inte jag är världens bästa syster som typ gör ALLT för mina syskon.. allt jag kan iaf?!
/Penntrollet
Saknar mina barn!
.. Lr ja, inte MINA barn! Jag tänker ofta på barnen på campingen och jag saknar dom mycket, de blev ju som min andra familj i somras. Jag spenderade mer tid och åt oftare middagar med den familjen än vad jag gjorde med min egen mamma och pappa?! Det är sant.. Jag gjorde inget annat än jobbade, tränade och umgicks med mina nära och kära(Var ut på krogen, for och flängde med bilen, var på efterfester till morgonkvisten, mådde topp ) allra mest jobbade jag. Visst att det ibland var tungt men det var så himla mysigt med. Att jämt ha den familjen runt sig, de bryr sig verkligen! Vissa dagar var hur slö som helst, tänk er att jobba och få lön för att ta lite disk och sen spela spel med barnen resten av tiden.. Eller baka kakor tillsammans med mamma Jillings för att sen mumsa på det i solen tillsammans med familjen, eller stå och lyssna på roliga historier från pappa Jillings, Busa och stojja med barnen och hunden..ganska slappt. Det var aldrig riktigt jobbigt att gå till jobbet, ibland ville jag snarare bara dit. Och visst att det var skönt när sommaren var över och jag skulle ut och backpacka med Sofie och Helene.. men jag lovar, det var med lite sorg som jag kramade om dom alla och cyklade vägen hem för sista gången sommaren 2010.
Barnen på det här cafét är inte alls lika söta och roliga.. väldigt svårflörtade. Visst att vissa av dom är väl i tonåren, men nää de vill inte lära känna personalen. Visst att de här företaget kanske är lite större också. Men campingbarnen var rätt lätt att roa och rätt lätt att smöra för.. Lite lekar, godis och mat så var det klart! Men de har verkligen hjärtan av guld allihopa, ärliga som få men söta ändå! Jag hoppas varje dag att de har det bra och lever gott.. jag trodde inte jag skulle bli så fäst vid denna familj när jag jobbade där 2008, inte heller när jag började där sommaren 2010. Men som sagt, de var verkligen som min andra familj... gud vad de fick mig att vekna!
Jag kan väl erkänna detta också.. trots att det gett mig åldersnojja! Det var till och med kunder som frågade om inte den yngsta lilla tjejen var min dotter?! Hur gammal trodde han jag var egentligen!
/Penntrollet
Pappsens födelsedag!
Idag fyller kära pappa år! Hoppas de firar med mkt tårta hemma, de lär ju ha blivit en del nu då Jonte fyllde år igår, undra om jag känner igen dom när jag kommer hem ;)?!
Önskar pappa ett stort grattis även här, nu ska Penntrollet ta sig ett träningspass innan jag tar tag i saker och ting.. Be right back!
Isa fåpr vara med på ena hörnet också ;)!
/Penntrollet
Frågar doktorn!
Kan man utveckla högt blodtryck? Jag börjar fundera på om jag inte har det, lr är jag hypokondrisk då och egentligen är anledningen alldeles för mkt kaffe? För jag vet att jag dricker alldeles för mkt kaffe så fort jag jobbar inom restaurangbranchen. För jag har haft lågt blodvärde förr...
För även om jag är glad om dagarna så har jag väldigt lätt att bli bitsk nuförtiden. När jag är ute och går/springer så skulle jag kunna springa hur långt som helst.. blir aldrig trött. Ikväll/natt så sprang min kropp marathon kändes det som, har inte sovit mkt alls trots att jag varit jätte trött. Pulsen var hög, hela natten!
Kan du ge mig någon diagnos på detta?
/Penntrollet
frisör vs. rörmokare
Hade en hysterisk Izabelle på Kiwi med stooora hårproblem, så vem fick rycka in?! jaaaaag! Här fick jag hoppa över min träning för att hon skulle kunna vistas utomhus när hon åkte hem.. tur jag har "pilla med hår" abstinens så det slutade rätt bra ändå :).
Av någon konstig anledning verkar det ibland som jag flyttat ihop med en karl.. Oftast önskar jag att jag hade flyttat ihop med en karl. Eftersom jag oftast får sköta det mesta här.. okej Iza tar disken. Men allt tungt, äckligt och jobbigt får jag göra ;P. Pluss att jag får ta hand om tvätt och matlagning! Just för att när Iza tvättar vet man aldrig vad man får ur, hänger hon tvätten så har man nog aldrig sett något skrynkligare sen. När hon lagar mat.. ja, de är en helt annan historia. Men tydligen är hon proffs på pommes ;). Sen.. om täcket skruvar sig i påslakanet, vem kan sova i det?! Iza kan,för hon orkar inte ändra. Känns lite som jag flyttat ihop med pappa ;P
Igår fick jag leka rörmokare här hemma också.. bland det äckligaste jag vet! Men eftersom Isa inte vet hur man gör fick jag göra det. Faktiskt så hade vi en utbildning av det på frisör?! Men att rensa de avloppen var rena rama barnleken mot de här.. USH! Jag kräktes (nästan), fick skärsår och skrubbade mig noga efter.. FY! Men mamma och pappa borde vara stolta iaf! Jag kanske är min egen dröm-man lr? nääää ;P!
/Penntrollet
Risker
Att skratta är att riskera att verka löjlig.
Att gråta är att riskera att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot en annan människa är att riskera att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor är att riskera att visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför en publik är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.
Men risker måste tas, för den största risken man kan ta i livet är att inte ta några risker alls.
En människa som inte riskerar någonting, gör ingenting , har ingenting och är ingenting.
Hon kanske undviker lidande och sorg , men hon kan inte lära, känna, förändras, växa, älska och leva.
Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir hon en slav, som har förverkat sin frihet.
Bara en människa som tar risker är fri!
/Evelina
Kokar soppa på en spik
Jag vet inte.. kanske är mat och bakning mitt kall ändå? Jag är rätt bra på att "koka soppa på en spik" faktiskt. Här behövs inga recept utan bara lite fantasi och gångerna jag misslyckats är faktiskt få. Jag tycker ju egentligen det är roligt att både baka och laga mat.. men bara när jag får vara kreativ och inte följa recept och upplägg till punkt och pricka.
Det är just därför jag ALDRIG tänker bli kock.. och just därför jag hatar att stå vid det där stekbordet när man jobbar inom hotell&restaurang. Laga mat till en främling och sen ska maten vara på ett visst sätt.. gud vad tråkigt!
Grillkvällarna på campingen gillade jag, förutom att jag då fick laga mat till 100-150 pers.. men jag fick ändå mixtra med kryddor som jag tyckte. Och gott betyg fick jag av gästerna!
Meen jag tycker ändå mer om att jobba mer socialt och ha kontakt med människorna, tråkigt att stå i ett kök hela dagarna och bara höra rösterna på folk, nää kock de får någon annan bli! Jag nöjjer mig med att trixa och fixa i hemmaköket!
"Vad har vi i vårt kylskåp?" Det skulle nog mitt matlagningsprogram heta!
/Penntrollet
Bugg, jitterbugg, hiphop, breakdance, afropowerdance, lindyhop.. I'm on it!
Carro är och shoppar.. med pappa?! När hände det! Jag tyckte det var så gulligt när hon berättade det, jag vill ocksååååå :)!
Nä nu ska jag ta tag i min lediga dag.. ska bege mig ut och springa om ett tag, kanske borde tvätta bilen? eller kan det vänta en vecka till ;P.. Städa skulle jag kunna göra, men isa och jag har sagt att vi har städdat på söndagar. hmmn, springa, kolla lite på extrajobb och utbildningar här.. Skulle SÅÅ gärna vilja gå och träna en sånn här dag och allra mest afropowerdance då. Men de verkar itne veta vad det är i Trondheim, undra om jag ska lära dom ;)?!
Mamma tyckte jag kunde börja bugga lr nått istället.. Men NEJ, så gammal är jag inte, lr rättare sagt det kan jag göra när jag blir gammal. Det finns väl roligare danser att hålla på med.. MASSOR! Jag kan väl få hålla på med något jag inte kan göra lika bra när jag blir gammal just nu.. tror inte jag kommer stå och skaka rumpa på afrodans när jag är 60, lr så gör jag det eftersom det är bland det bästa som finns! ;)
(Hemlis: Jag är rätt grym på buggande, foxtrott och sånt ändå.. behöver ingen kurs för det. Jag och min kära vapendragare fröken eklund brukade jämt bugga förr och jag kan erkänna att det är faktiskt ganska roligt)
/ Penntrollet
Izabelle Andersson
.. På sistone har jag fått höra klagomål att det låter som jag bor själv, det gör jag ju inte! Jag bor ju med min kära lillasyster Izabelle, kanske mer känd som fisen.. för hon kommer alltid vara det, den minsta av oss alla, lilla fisen!
Men hon har inte hävt ur sig så mycket roliga/knäppa kommentarer på sistone, har hon börjat skärpa sig?
Jag menar det brukar ju jämt komma något helt osammanhängande ur hennes mun? Men igår, då kom det.. inte lika klockren som i vanliga fall, men lite roligt var det!
Till saken hör att Isa JÄMT sover i hur mkt kläder som helst och jag tvärtom.. men igår så studsade hon in i sovrummet och säger..
-vet du, idag tänker jag sova utan tjocktröjja och mysbyxor!
-Varför, frågar jag och skrattar lite..
-Jo men för att jag behöver det..
-behöver det?!
-Jaa, jag behöver.. jag behöver.. lite naket, säger hon så som att det inte var något konstigt alls i det.
Såå jag fick mig ett gott skratt innan jag somnade!
För någon vecka sen gick hon vilse här också.. Hon var ute och powerwalkade och tyckte att det var en smart idé att gå av gångvägen och gå på en skoterled istället. Hon gick och gick, uppåt och uppåt och såg hela tiden vart vi bodde och vart hon skulle.. Men ändå fortsatte hon gå.. uppåt?! Efter ett bra tag kände hon att hon var vilse, uppe i bergen.. men fortsatte gå.. uppåt?! istället för att vända och ta samma väg tillbaka. Nä det skulle vara så tråkigt sa hon, hon trodde man kunde gå över berget? Tillslut möter hon en snäll tant och passar då på att fråga:
-Hur kommer jag ner härifrån?
Detta är ju ganska milda saker för att vara min lillasyster, de vet alla som känner henne! Hon kan få skånska att låta som Norska, få båts-hake att heta båt-shake, Aspen USA till Aspenusa, Friskuss till friskuse.. och vara helt seriös när hon säger det.
När hon var liten liknade hon mest en liten pojke, hon trodde även hon skulle bli en pojke när hon blev stor och hade världens teori om det.
Hon kan bli väldigt blåögd när hon dricker och tro att hon är världens starkaste kvinna utföra hyss så man får hjärtslag.
Hon är dålig på att ljuga.. speciellt när hon dricker, t.o.m om man lägger orden i munnen på henne och säger vad hon ska säga så avslöjar hon ändå "Mamma, jag har druckit mer jägermaister än pappa, jag klår han".. för att sen få ett mindre roligt slut på kvällen, för hennes del! Carro och jag hade rätt roligt. Samma som när hon fyllde 18, dejavu upplevelse kan man säga.
Att berätta alla sjuka och dumma saker man själv gjort är en dum idé.. Då tar hon bara den ideén och förstorar den mer än 10 gånger och tycker att "du gör då minnsan jämt si och så, är på efterfest till 8 på morgonen blahablaha". Hon är så påhittig den lilla och kommer undan med allt.. hon är JÄMT oskyldig! vad har vi mer? Gott om hennes fina citat finns det i alla fall och mer lär det bli!
Men det här, det är min lillasyster.. i ett nötskal!
( Bilden som skulle läggas upp fungerar inte.. det kommer ;) )
/The redhead
Keep your friends close but your enemies closer...
Kom nyss hem från jobbet, försökte verkligen få jobba imorgon.. men ikke! Till saken tillhör då att det jobbar en liten vietnamesisk dam med mig, som inte tycker om ny personal. I vanliga fall tycker hon inte om att jobba lördagar men den här lördagen ville hon då inte vara ledig.. bara för det var jag som ville jobba säkerligen.
Jag har blivit varnad för henne så många gånger men bestämde mig redan från början att jag skulle nog lyckas få hennes förtroende ganska snabbt och hon skulle då inte kunna sätta sig på mig! Så jag smörade en del, frågade massor även om jag hade en del svar själv och främst.. Försökte hon vara elak och sätta mig på plats så sa jag emot?! Ja, faktiskt.. jag är förvånad själv över min inställning och beteende, men jaa.. hon har då hittills aldrig lyckats trycka ner mig, även fast cheferna sagt att jag kan få vara beredd på det. Så faktiskt så dröjde det inte länge förän hon började hejja på mig och faktiskt pratade med mig som vanligt folk.. Sen att hon vägrar släppa ifrån sig stekbordet är ju en sak också.. men jag slipper gärna stå där, även om det kanske är bra att jag vet hur all mat ska vara, men de är peace of cake. MEN, hör och häpna.. redan förra helgen så stog hon och gick igenom varenda maträtt med mig, de andra stog nästan och gapade och min chef sa senare till mig att jag verkligen skulle ta det som en komplimang för så fort har hon aldrig släppt stekbordet :).
Meeen, hon har då inte accepterat mig helt och hållet än.. hon vägrade ju som sagt låta mig jobba imorgon, jag såg lyckan i hennes ögon. Jag vet inte riktigt vart jag har henne, för ena dagen så är vi "bästa kompisar" och nästa hälsar hon knappt på mig, men jag tycker det är mest roligt ändå.
Visst att jag tycker hon kan vara hemsk ibland men nog har jag varit med om värre.. är hon grinig är jag grinig tillbaka, eller så smörar jag ;). Men efter alla dessa varningar jag fått från andra så kan man ju tro att hon är värsta monstret. Igår var det till och med en stamkund som kom fram och frågade mig "Är dom snälla mot dig här, är ALLA snälla mot dig?".. jag förstog ju direkt vem han syftade på. Han var sååå söt och sa åt mig att, försöker hon sätta dig på plats så stå på dig Evelina! Hon har fått så många att sluta, men du ska inte sluta.. Eftersom jag är så känslosam vart jag alldeles rörd och nästan snyftig ;P. Sen kom monstret så då var det bara att sträcka på sig och se stor och stark ut igen ;P!
Tänk att denna människa fick ett alldeles eget inlägg?! Hur gick detta till.. Jag hade ju kunnat skriva om den söta lilla burmesiska fröken istället eller den roliga norska tjejen, eller mina chefer som skulle kunna göra vad som helst för mig. Så skrev jag om henne?! Jaa, okej.. jag unnar henne det ;)
Nu ska jag ut och ta mig en powerwalk, försöka komma på något att roa mig med imorgon, ge mig förslag!!
/Penntrollet
Njords vei, Det vi kallar hem
.. Idag har förresten Isa och jag bott/varit här i Trondheim i en månad, tiden går så fort men det gör det när man har roligt.. för det har vi, oftast. Om planerna går som vi tänkt är det alltså bara 5 månader kvar :). Men ni vet hur mina planeringar är så jag lovar inget ;).
Nu ska Tant Evelina.. (Som Linda så fint kallade mig) gå och försöka sova eftersom hon ska kliva upp vid 05:30 imorgon igen. Är ledig på lördag, vill inte! Vad ska jag göra då?!
Jag lovar gott kaffe och MASSOR av bullar som vi fått från Isas jobb till den som hälsar på mig! Hela frysen är full av dom, men Isa och jag äter dom inte så ja. först till kvarn då! Muuums ;)
/Penntrollet
Duracell pentrollet
hmmn, Isa har klagat på att hon inte är med i min blogg så jag har lovat att ägna ett inlägg till henne. Men det blir inte detta inlägg ;P
Har nyss varit ute och sprungit, för att bli trött inför natten.. också för träningens skull då, jag spånar på något slags träningschema, utan gym inräknat.. Hjälp mig bror! Gymmet får vänta ett tag. Men trots att jag var ute och sprang i en timme är jag fortfarande inte trött?! Jag älskar verkligen att vara ute och springa/gå med musik i öronen.. men jag saknar den där riktigt uttröttade känslan? Som jag brukar få. Fast min träningsvärk som varit borta i flera, flera månader är tillbaka.. konstant!
Tackar Carro för smygreklamen av min blogg, nu kan även dom jag inte vill ska läsa bloggen se den ;P! Men jag bjuder på mina upptåg och de negativa inläggen jag har också för den delen! Tack vare dig Carro, så gick jag vilse idag! faktiskt, ditt fel. Ja gick och tänkte på de sakerna jag skrev i bloggen igår och tänkte just att idag hade det ju inte hänt något klantigt.. samtidigt som jag går, går och går för att börja springa snart. Men jag brukar börja springa så fort mördarbacken kommer (eftersom jag helt seriöst älskar att springa i uppförsbackar, knasigt va?!). Men den där backen kom aldrig och när jag tittar upp är jag i ett villaområde jag aldrig sett förr och surrar runt... jag såg väl ut som en yr höna där! Sprang fram och tillbaka för att försöka hitta mördarbacken.. Så ja, tack vare dig så lyckades jag vara klantig idag med :)!
OCH.. jag sprang nästan på en äcklig mus och jag hatar när dom där smådjuren som grodor, ödlor, sniglar, möss, råttor m.m. springer där jag är. Jag brukar ju till och med kunna se i syne och få för mig att löv, snö, Nova.. ja, jag kan få det mesta till ett kryp och studsa upp på närmaste människa eller bänk.
Dagens update, inte lika rolig idag som igår.. men det kommer ;).
/Penntrollet
Klantighet på hög nivå..
Jag tänkte uppdatera er om mina små klantiga upptåg.. de större får ett helt inlägg men jag orkar inte skriva hela inlägg om dessa, varsågoda, tänk er mig.. andas in, dyk in och läs och jaa, skratta ni bara!
1. Samma vecka som min försovning när jag var och öppnade på cafét och började mina vanliga sysslor och skulle hälla i den äckliga frityroljan i fritösen så kollade jag noga så ventilen inte var öppen, de har tjatat så himla mycke om det... häller i oljan, vänder mig om för att förbereda mina smörgåsar. Efter en stund när jag ska hämta pålägg så vänder jag mig om och ser en fontän av olja med en stor fin pöl på golvet. Men eftersom jag är så van att sånt händer mig så sa jag OJ en gång och sen skrattade jag.. min kollega tyckte däremot inte det var lika roligt och vart helt hysterisk.
2. Jag skulle lägga i sockerbollar i en påse till en kund och står där och är stressad.. sprätter upp socker i ögonen så när jag går fram till kunden ser jag ut som jag har ticks lr nått
3. Skulle tanka bilen i måndags på ett superbilligt ställe (för att vara Norge). Är stressad som vanligt.. verkar vara stressad ofta jag? Tänker mig inte riktigt för och sätter inte i hela pumpen i bensinhålet förän jag trycker in spaken så PLASK! så skvätte jag ner halva mig och bilen med bensin.. de undrade nog vad jag hade gjort på jobbet.
4. Har två horn i pannan.. Har slagit huvudet i väggen?! Först när jag skulle dra ut en kontakt vid tv:n, sen i en hylla på jobbet och sist inatt.. Då låg jag på sidan i sängen och sov men vaknade av att jag smällde in huvudet i väggen, hur lyckas man?!
mera kommer sen, detta får ni njuta av just nu!
Jag kan ju faktiskt berätta om Isas och min presentation av oss själva till Trondheim, eller vår lilla del av byn. Vi hade gått till bussen för att åka ner på stan och söka jobben. Vi båda hade glasögon på oss.. visste inte om vi var på rätt buss och vart vi skulle av för att komma dit vi ville. Så när vi kliver på bussen.. tänker väl inte riktigt på att det är kallt ute och att glasögonen då immar igen när man kliver in i värmen. Så, som två fån står vi där och pratar en hel del med busschauffören.. med igenimmade glasögon! Tänk er den synen... jag skrattar ihjäl mig varje gång jag tänker på det. Bussen var dessutom full och efter vi fått våra svar så gick vi glatt in i bussen och sätter oss.. inte en aning om att vi just gjort bort oss totalt!
/ Penntrollet
Polisanmälan
Kanske dags att dra upp helgens bravader?!
Sitter och Ger min lilla Bobba lite kärlek och kände att det var dags för update.. Jag har varit galen.. igen! Josefin Eklund, du skulle verkligen gilla detta tror jag, du skulle varit med!
Fredagskväll, Evelina går och lägger sig vid elva eftersom hon ska upp kl 5 nästa orgon och eftersom hon för någån dag sen försov sig... 4 timmar! Vid halv elva började mina kära grannar spela musik, igen.. När de spelar musik låter det som det är någon i mitt vardagsrum som spelar om man säger så. Men eftersom det var fredag, jag själv är ung så var jag tolerant! Vilket jag varit alla andra gånger de spoelat till 5 på morgonen.. men jag tänkte, Isa får stampa lite i golvet så får dom till tolvtiden på sig att spela, men är det helt hopplöst att sova då, då vet jag itne vad jag gör! Isa stampade.. klockan blev tolv, den blev till och med halv ett! Då gav jag upp, jag var SÅÅÅ ARG!
Så jag ringde Polisen.. Japp! Jag skickade polisen på mina grannar. De hörde nog att jag var väldigt irriterade och frågade om jag hade knackat på och bett dom sänka... Men NEJ! Jag vet inte hur många som är där?! vågar inte! Så de skulle skicka en bil. Eftersom musiken itne slutade förän två tiden så satt jag uppe som en liten tant och tittade i fönstret efter den där polisbilen... som aldrig kom! Men vid två slutae de som sagt spela, så tre timmars sömn fick jag allt ;)! Kände mig som en 85 årig tant som sitter och säger "det var bättre förr".. men alltså! Jag skulle upp fem och behövde min sömn!
Det som var ännu roligare var att jag trodde att det var tattarungarna som bor under oss som spelade, för de spelar jämt och visar ingen hänsyn alls.. men denna gång spelades det högre. 2 min efter jag ringt polisen får Isa ett meddelande från våran hyresvärd..
"Hej! Ursäkta om det hörs LITE musik men jag har vänner här, ni är välkomna upp"..
Jaa, jag skickade alltså polisen på min egna hyresvärd!
/the redhead.. i ett nötskal
