Redhead on tour

Helt jävla underbar! Japp, i går vart även den stora balen på engeltofta avklarad och mina förväntingar var itne alls speciellt höga, men kul var det, sjuuuuukt! Hände mkt knas, bus och skoj men det bjuder jag på.

klockan 00:30 kom min "droska" och hämtade mig, även kallad volvon. Då var det dags att fara hem mot Ljusdal för att i dag kliva upp och göra balfrisyrer på Emelie och Mathilda, jag och Jenny.. fast hon gjorde på Frida:). Inte sovit mkt, men det är väl överskattat. Sedan bar det av mot järvsöbaden för att titta på de vakra damerna och männen och visst var de vackra.. jag ville gå på bal igen, spola tillbaka tiden!

Men proomnight får jag berätta om en annan gång, nu ska jag nämligen bege mig upp mot gärdeåsen och umgås med Jenny och hennes två kompisar Anna-Sara och Emelie, utgång i kväll.. nu börjar vi fira!

Nu är det gjort, det där talet jag gick och var nervös för. Inte för att jag skulle prata och berätta för klassen hur mkt jag tyckte om dom utan för jag visste att denna lektionen som var den allra sista svenska lektionen skulle bli den jobbigaste någonsin, ingen skulle nog komma därifrån utan att ha minst fällt en tår. Tårar blev det, en hel hög.

Det började lite skämtsamt med Linnéa Ahlmans tal som var till klassen, men ett roligt sådant. En rolig komentar om varje person och allt stämde in så himla klockrent. Sedan fortsatte vi med Olivia, då började tårarna! Sedan rullade fler och fler tacktal till klassen in och jag kunde helt enkelt inte sluta gråta. Tur var de väl att vi hade nåra skämtsamma tal emellan så man fick hämta andan också. Jag trodde aldrig det skulle vara så jobbigt att läsa upp mitt tal som det var, jag skakade på rösten talet igenom, några få skratt för att dölja darret, klumpen i halsen låg där hela tiden och när man tittade upp på sina klasskompisar som sitter med tårarna i ögonen och vissa helt söndergråtna så är det väldigt svårt att hålla sig, det var kämpigt, konstigt var det också. Det känns tillräckligt konstigt att efter tre år ska man inte nu längre ha den tryggheten att få träffa sina älskade klasskompisar varje dag, min andra familj och många utav dom mina närmsta vänner. Hur konstigt kändes det då inte att sitta och ha ett tacktal till klassen för dessa tre år, det kändes så overkligt, det känns liksom inte möjligt att vi inte ska ses måndag-fredag jämt, hur kan detta ha gått så fort?

Jag pratade med mamma om det senast förra helgen att när jag började första året på frisör kändes det som min skolgång hade en evighet framför sig, jag ville inte åka till gävle på söndagarna i början för jag ville inte till skolan. Med denna klassen har det snabbt ändrats, nu vill jag inte åka från gävle, aldrig! Inte för staden för den är jag itne så jätte förtjust i men för de jag känner här, jag vill inte åka i från dem, inte en endaste sekund. HUr kunde detta gå så fort? vart tog all tid vägen, den där evigheten som jag såg framför mig? Allt bara rusade i väg och nu snart står vi där och är vuxna helt plötsligt, över en natt ungefär.


Det var en som jag klippte i helgen som faktiskt ingav mig lite hopp. Man säger ju alltid att man ska ses så blir det inte av och sånt, men vi ska fortsätta. Det finns faktiskt folk som fortsätter ses. Hon berättade att hon hade sitt lilla tjejgäng som hon umgicks med nu som hon hade umgåtts med på gymnasiet och även fast de alla hade familjer så kändes allt precis som när de umgicks på gymnasiet. De första åren hade de tappat kontakten men när allt hade lugnat ner sig och alla hade börjat stadga sig så hade de tagit upp kontakten igen. Så tjejer det finns hopp för oss med och jag lovar, jag gör allt för att vi ska ses om ni också gör det!



Nä nu orkar jag itne skriva mer, blir ju bara snyftig av detta. Så mitt upp i mitt snyftande nu så ska jag nog försöka dra mig i väg och träna, egentligen vill jag inte, orkar inte, men de är ju bal i morn;).

Ha de bra!
Ni är helt enkelt bäst, kommer alltid vara. Min klass, mina vänner, min andra familj!

Nu sitter jag och skriver tal till klassen, jag kan itne bestämma mig om jag ska göra ett mer roligt tal eller ett tal där alla kommer sitta och storgråta. Det är vid det sista alternativet jag får ut allt jag tycker, hur mycket jag tycker om dom, men det är så svårt att sätta ord på så därför tvekar jag. Jag kommer i alla fall sakna dom, det vet jag. Huuuuuur mycket som helst. Studenten är inte bara lyckliga dagar utan även mycket tårar kommer det vara för min del i alla fall. Jag grät till och med en skvätt när jag satt och funderade på mitt tal, det visar bara hur mycket jag tycker om dom! hvf3<33

Först började det mes snö när man vaknade upp hemma i Ljusdal på fredagmorgon, hur sjukt är inte det då? Sen när jag åkte ner till gävle på lördagen så öste regnet ner och man kunde knappt gå utanför dörren. I morse var det strålande sol, en timme senare var det spöregn och så har det hållt på hela dagen. Man bara hoppas inför balen och studentveckan nu att vädret blir bättre.

Mycket i skolan nu inför slutet, men det har jag mig själv att skylla eftersom jag skjuter upp allt hela tiden så nu blir det hårdjobb i veckan. Prov i kultur och stilhistoria i morgon HELA dagen, Prov i LABC på onsdag och respons på emotionella talet på torsdag, det som jag inte ens börjat med eftersom jag inte har en aning om hur eller vad jag ska skriva om. Under den här veckan ska också alla dokumentationer inom design och styling kursen lämnas in, där ligger jag lååååååångt efter, jag har som sagt skjutit upp allt. Så gissa vad jag kommer ägna denna vecka till? hmmmn, plugga kanske! Jag får tänka så att det är inte långt kvar nu, det är nu jag ska lägga in ett kol, den sista växeln you name it... varför gör man inte det då? För att man tänker, aja det är snart över, jag kan inte göra så mycket åt betyg och allt som hänt under detta år, även fast jag kan på sätt och vis.


Så i stället för att sitta här nu ska jag ta mina nerskrivna anteckningar om 20-80 talet och läsa på tills morgondagen och det kommer jag också spendera resten av kvällen till, fast med sällskap av Josefin, Lina och Christina. Hoppas ni har en roligare kväll än mig framför er, tur är det väl att jag har sällskap som man inte brukar ha tråkigt med!

Nu är det över, studentkryssningen man aldrig glömmer! Det är svårt att beskriva med ord hur roligt det har varit, men sjuuuukt kul var det och det är absolut inget jag ångrar att jag åkte i väg. Värt varenda krona var det också. I början var det bara en enda lång väntan, vänta på att bussen skulle komma, vänta på att få kliva på båten där vi släckte törsten och underhöll oss med musik, vänta på att få komma in på taxfree och inhandla inför kvällen, men sen var det igång. Efter det var det bara att springa ner i hytten och börja göra sig i ordning inför kvällen och sedan fortsätta mot buffén. På buffén dracks det vin och åts god mat, sedan vidare ner mot hytten igen och där började festen på riktigt, förfest vart det som vi hade planerat, eftersom det var vi som hade fönster i vår hytt;P. Sedan hade vi itne tänkt att gå till dansgolvet så himla tidigt eftersom det ändå skulle vara öppet ända till klockan 06:00 på morgonen men eftersom vi alla var så danssugna så gled vi i väg vid 24 snåret iaf. Vi intog dansgolvet och det var helt sjuuukt vad mycket folk det var, man kunde knappt röra sig. Men vad spelar det för roll, vi var där för att ha kul iaf. Det var också där, på dansgolvet vi befann oss till mesta del ända fram tills stängning, alltså 06:00. Visst sprang vi i väg lite då och då och drack någon drink eller så men vi var snabbt tillbaka. Som vanligt i mitt fall då, jag brukar alltid vara den mesta tiden på dansgolvet.

Så stängde "dancing palace" då, då hade jag och Mathilda redan förbeställt en frukostbuffé eftersom det brukar vara så sjuukt gott, Vi fick även med oss Pauline som också var hungrig. Gott var det säkert, men hade man iten gått direkt från dansgolvet och till frukosten hade man säkert njutit mer av maten;P. Sedan ville Mathilda och Pauline sova en stund, men inte jag. Vi gick iaf ner till hytten och de somnade rätt fort, några minuter senare kommer Josefine in i hytten och roper "Hörni, nu fortsätter vi va?". Den enda som reagerade var då jag, glatt tittade jag upp på min gamle vapendragare och säger "Yeeeees, jag trodde det bara var jag som fortfarande ville festa". Så vi satt och "småpratade" i hytten, lyssnade på musi och försökte tagga till de andra, de tyckte nog inte vi var så roliga då. Då kommer Lisa, ännu en räddare i nöden, nu var vi tre som ville fortsätta parta. Så vi begav oss ut på äventyr, liten sväng ut på däck men där var de så kallt så vi gick in, möttes upp av några krypande killar som nog hade lika roligt som vi. Josefin sätter sig ner på golvet som en lten unge och säger "Vad gör ni? Vi vill också vara med:D", killarna skrattar och fortsätter krypa, Josefin hänger på tills Lisa och slår oss ner framför hissarna i stället. Där stannar också JOsefin och en utav killarnas skor, Lisa fick den i pant. Efter ett tag så sviker Josefin mig och Lisa, hon ska gå och sova:O?! Men Lisa och jag höll oss vaken, även om vi fick kämpa ltie då och då, speciellt Lisa, emn vi lyckades. Framför hissen avr väl stället vi hängde på resten av morgonen/dagen. Men det hände så mkt roliga saker där så, folket drogs till oss;). De krypande killarna kom krypandes då och då, vissa roade sig med att åka hiss upp och ner och stanna och vinka på varje våning, man kunde iten annat än att skratta.
   När resten av mina hyttboende vaknade till liv vid ca 12 snåret så kunde man äntligen gå och fräsha på sig lite och byta kläder sen gårddagen, tydligen vart jag borta så länge att Lisa trodde jag hade somnat. Det första jag hör när jag kommer ut ur hytten är "Evelina! Har du sovit?!", men nejnej inte skulle jag sova, jag hade ju en deal med Lisa att vi skulle vara vaken och då bryter man ju inte den, itne jag iaf. Även fast det var aktiviteter dygnet runt så gjorde vi iten så mycket den andra dagen, jag var mest bara rastlös medans de som ahde sovit redan fortfarande var trött, knepigt va? När klockan närmade sig 18:00 på måndagskvällen så var det dags att kliva av båten, vare sig vi ville eller inte. Nu var denna resa slut, den vi väntat på så länge, den vi taggat inför så länge. Att det gick så fort, man vet inte riktigt vart tiden tog vägen men försvann det gjorde den iaf. Jag hade gärna åkt i 24 timmar till som de gjorde förra året, det hade inte varit mig emot. Men vi får ta det nån annan gång tjejer, det som är då är att då kanske det inte är bara lyckliga studenter på båten utan en jädrans blandning. Det var det som var så skönt, stämningen, alla var så glada över att vi faktiskt snart tar studenten, inga sura miner någonstans!

Om jag säger så här, detta var den kroatare versionen av vår heeelt sjuka resa. Om jag hade tagit den långa versionen hade ni aldrig orkat läsa, det är väl knappt så ni okrar nu. Det hände så mkt roliga, sjuka, tokiga, helt underbara saker och det är så kul att ha dessa minnen. Tack för denna helt underbara resa till alla som var med, ni som anordnade den och speciellt tack till Lisa, Josefin, Carolina, Jenny, Linnéa, Linda, Elin, Sandra, Mathilda och Pauline som jag spenderade min mesta tid med, tackar, tackar!


Det är nu man märker att det snart är över, så som vi väntat på studentkryssningen och nu är den över. Nu väntar vi på balen, sen är den över.. då väntar vi på studenten.. tänk när den är över då! Shit, jag kommer sakna er alla i gävle så mkt, men vi håller kontakten, visst då!?


Nä nu vart det här så långt så nu måste jag avsluta. Ha de fint!

I morron bär det av, finally! Jag är såååå taggad, vill bara att det ska bli i morn eftermiddag då man är framme på båten och får äta buffé och ha hur kul som helst.


I dag har jag hunnit med mycket egentligen, jag började dagen med att kliva upp för att gå i väg på ett intesiv, träningspass men kom inte så långt förn jag kom på att jag hade tvättid om några minuter och jag kunde bara inte missa den eftersom en stor del av min garderob behövde tvättas. Så jag vände och gick hem och började sortera tvätten. Under tiden jag tvättade hann jag både med att storstäda heela lägenheten och ett träningspass, inte intensiv dock. Iofs så var det ett träningspass att bara springa upp för alla dessa trappor och ner till tvättstugan typ massa gånger, men det räknas bara som lite extra. Så fort alla kläder var rena gav jag mig av ut på en låååång promenad runt omrking här i gävle. Hur skönt som helst, solen sken, bra musk spelades i mp3:n, proppat med folk i boulongen som njöt av det fina vädret, muuuusigt. Sedan kom jag hem till en städad och fin lägenhet, åt en mumsig tonfisksallad och körde lite träningsövningar igen, hårträning den här veckan som min bror sa. Nu är jag aldeles nyligen hemkommer från boulongen igen. Har suttit och myst med Carro och Linda, spelat kort, pratat strunt och tuggat på nån godisbit då och då. Eftersom det är cruising här i gävle nu så var vi ju inte ensamma där, ändå försökte vi att sätta oss en bit bort men de fulla småungarna, fyllgubbarna och polisen lyckades ändå hitta oss. Polisen ja, dom vart väääldigt förvånade att vi, tre tjejer i artonårsåldern satt i boulongen och "bara" spelade kort och åt godis. Man kände sig lite duktig när man svarade dem att "vi sitter bara här och äter godis, vi dricker inte någonting alls", samtidigt som det sprang massa fulla minderåriga runt i parken.



Nu ska jag sova, så att det blir i morgon någon gång och så att man får åka i väg på den där efter längtade studentkryssningen!

Natti, natti!

Var ett tag sen jag skrev nu, men jag gör en kort summering.

Stockholm var det som sagt i helgen som var. Slapp åka tåget ensam och gå ensam på stan sen också för som av en händelse så skulle Jossan och Emelie ner med exakt samma tåg som mej och sedan gå på stan, hur många gånger händer det liksom? Jag hittade iaf det jag letade d.v.s. studentklänning, studentskor och balväska. Balväskan hittade jag btw bara för att jag gick vilse i stan när jag skulle snabba mig hem till Daniel och inte ville åka tunnelbana, det slutade iaf att jag hittade en stor väskaffär.. efter jag letat heela dagen och efter det bestämde jag mig att ändå ta tunnelbanan till Daniel. För tredje gången den dagen mötte jag på en väldigt speciell människa, en sån människa man bara hört talats om av andra. Det är nog ingen människa man vill stöta på, iaf inte tre gånger på en dag. Tanten är läskig, men vad var grejjen med att jag träffade på henne TRE gånger?
   Var ut på middag med Moster, ksuiner och två av mina syskon på kvällen, mysigt och sedan bar det av hem till daniel igen för att få sig lite sömn, även om jag ville gå ut. Men duktig som jag är så lade jag mig för att vara representabel på kursen dagen efter. klockan 8.00 åkte jag med tunnelbanan för att möta upp min kära klass och avnjuta en frukost på centralen. Sedan bar det av till Alvik för en klippp och färgkurs med dom hairdressing. Hur härliga människor som helst, sånna vill jag också jobba med! Sen var det lite coolt att se en tjej som gick ut frisör i gävle för två år sen stå och klippa med dom där urduktiga personerna, då fick man lite hopp. Det var iaf den bästa visningen jag vart på! För den delen var det skönt att vara i Sthlm en sväng också och träffa Daniel och Carro.


I veckan fick vi våra efterlängtade studentmössor, åååh vad taggad man blir. Inte lika "snygg" som jag trodde och sen satt den på pricken på huvudet. Ingen volym på studenten för mig inte, då får jag inte på mej studentmössan. VAd gör de, det finns värre problem. Men veckans största händelse för mig är nog att jag klarade det teoretiska gesällprovet och fick dessutom VG. Jag är så glad så det finns inte, nu är det bara det praktiska kvar och övar jag så ska nog det gå bra det med. Jag vill iaf ha det gjort snart så jag kan börja göra allt jag vill och drömmer om.
  Praktiktimmarna är klar också så nu är jag ledig varje fredag frammöver;). På söndag 14.30 bär det av mot Stockholm igen, men denna gång går trippen vidare med M/S Silja och stundetkryssningen. Jag längtar så och jag vill bara vara på väg NU! Tänk, en båt full med bara lyckliga ungdomar som bara väntar på att få stå och skrika "För vi har  tagit studenten, fy fan vad vi é bra!", gladare människor lär man ju få leta efter, iaf så många på samma plats.


Nä nu ska jag ta och köra en städning av lägenheten så det är lite frääsht. Sambo har jag fått igen också, Josefin Eklund är tillbaka:). Tidigare har jag ju bara vart sambo på deltid med Kristin men nu har jag sällskap igen:). Inte för att det var jobbigt eller så att bo själv, men det är alltid kul med lite sällskap och Josefine har jag ju bott med förr, Back in the days. 

Ja, så vart det utgång iaf i går då. Jag som hade tänkt vara nykter, ta det lugnt och kanske åka i väg på lite olika ställen. Men det var itne så många som var på min idé så det gick i stöpet, speciellt eftersom jag då inte får köra bilen själv:P. Så jag hamnade hemma hos Malin W i Skästra och drack lite vin, jag skulle iaf ta det lugnt om jag skulle dricka. Det blev kanske itne riktigt så som mina planer gick. Men kul hade jag iaf. Mötte upp Josefin Eklund på stadt och där dansades det kvällen ut, tråkigt att det stängde en timme tidigare, menmen det kanske avr bra också. Jag träffade många personer, vissa roligare än andra:). Efter lite matintag och småpratande så var vi äntligen på väg hem, vi gick emot strömmen och gick hem i stället för efterfesten, men hemresan var inte en utav de vanliga, eller för Jossan och mig är det ingen big deal, men andra kanske skulle se det som nått. Josefin och jag hittar alltid på tok och även denna gång gjorde vi det. Det är därför vi har så kul tillsammans, minnen för livet.  Hur hemresan gick vet jag inte om jag vill offentligöra här, eller ens om jag får. Den som frågar får veta!


Förra helgen för den delen var också väldigt skoj, minnesvärd. Vi har nu tsett vkrubben till partyskrubben också, perfekt ställe att sitta och mysförfesta på så detta blir det repris på. Även denna gång hände lite konstigheter men som bara går att skratta åt, Kristina Walther köper en kebabtallrik med BARA stark sås UTAN dricka för "endast" 64kr. Undra om hon fick betala extra för att hon i kön fram stod och "råkade" knuffa in mig i disken ett antal gånger;) hahaha. Jadu vi vet ju hur det går när vi går ut tillsammans, ändå fortsätter vi;P.



I morgon bär det av till Huvudstaden för min del. Leta studentklänning, skor, väska och lite annat smått och gott samtidigt som jag också hälsar på Daniel och Carro också. På Söndag blir det upp tidigt för frukost med klassen på centralstation och sedan vidare till schwarzkopf visning i Alvik och denna visning har vi egentligen tjänat i hop till alldeles själv. Genom att vi drog in mer pengar än vad vi behövde till projektarbetet. Det ska i alla fall bli skönt att komma till Stockholm en sväng, blir troligen rätt lugnt där nere eftersom jag ska upp så tidigt på lördagen. Utgång blir det nån annan gång.
en och en halv vecka till studentkryssningen !


Nä nu ska jag gå och packa, städa och ta det allmänt lugnt och umgås lite med familjen, ser dom inte så ofta nuförtiden så man får passa på!