Redhead on tour

Idag är det två veckor sen jag vinkade av Carro på flygplatsen och fortsatte själv på resande fot. Idag är det även exakt två månader sedan jag lyfte med planet från Sverige.. tiden går fort, väldigt fort, alldeles för fort!

Jag lever mycket mera i nuet här nere, tar allt som det kommer och låter saker och ting hända om det är meningen så.. maniana maniana. Men det kommer inte gå när man kommer hem igen, visst?

Om mindre än två dygn är min andra kära syster här nere hos mig!! Jag bara längtar, längtar, längtar.. Vill att det ska bli fredag nuu! Saknar henne så <3


Tills dess njuter jag av att vara runt människor som har en helt annan syn på livet (rätt syn på livet), varmhjärtade, öppna, glada och helt underbara.. Varför kan inte alla människor vara såhär? :)

Jag har mycket tid att tänka och fundera, som om jag inte redan gör det mycket? Men nu har jag haft mer, jag tror det finns en mening i det med..



Några människor kommer in i ditt liv och blåser omkull dig.
Andra lämnar dig när det blåser som värst.
Men några kommer som en lugn sommarvind, smyger sig omkring
dig som en skön filt.
De kan vara borta under långa perioder, men kommer alltid tillbaka...



(Det gör ont, fruktansvärt ont)

..He said each day's a gift and not a given right
Leave no stone unturned, leave your fears behind
And try to take the path less traveled by
That first step you take is the longest stride

Against the grain should be a way of life
What's worth the prize is always worth the fight
Every second counts 'cause there's no second try
So live like you'll never live it twice
Don't take the free ride in your own life

If today was your last day
And tomorrow was too late
Could you say goodbye to yesterday?
Would you live each moment like your last?
Leave old pictures in the past
Donate every dime you have?
Would you call old friends you never see?
Reminisce of memories
Would you forgive your enemies?
Would you find that one you're dreamin' of?
Swear up and down to God above
That you finally fall in love
If today was your last day

If today was your last day
Would you make your mark by mending a broken heart?
You know it's never too late to shoot for the stars
Regardless of who you are
So do whatever it takes
'Cause you can't rewind a moment in this life
Let nothin' stand in your way
Cause the hands of time are never on your side

If today was your last day
And tomorrow was too late
Could you say goodbye to yesterday?

Would you live each moment like your last?
Leave old pictures in the past
Donate every dime you have?
Would you call old friends you never see?
Reminisce of memories
Would you forgive your enemies?
Would you find that one you're dreamin' of?
Swear up and down to God above
That you finally fall in love
If today was your last day..

Någon har uttalat de orden i en låt, någon annan upprepade de orden många gånger på en ö i Thailand i Januari en natt. De orden har sedan hängt med på något vis.. Tillbaka på denna ö i Thailand i februari togs denna mening återigen upp och jag höll med mer då än förr när jag hörde dessa ord, något slog mig. Jag kunde inte sluta le när jag såg in i dessa vackra, glittrande, bruna ögon. Sömnlösa nätter för att få känna värmen denna människa gav så mycket som möjligt. Jag kunde ägna all min tid åt att bara se detta ljuvliga leende, för alltid! Eller?

En sista sömnlös natt, fjäderlätta steg hem från stranden, glädje, frågor om livet, ett långsamt och uttraget hejdå i en vacker solnedgång över ön och två människor som just träffats, som egentligen inte alls kände varandra, som egentligen var så olika, hade så olika erfarenheter i livet. Ändå gjorde det ont att veta att detta snart bara var ett minne blott?! Kunde inte klockan bara stanna, kunde dessa två människor inte alltid få sitta såhär och njuta av varandras närvaro. All good things come to an end, måste det verkligen det?

Vi skulle till månen sa vi.. Men vi menade inte olika sidor av månen då va?


Snälla, kunde inte klockan bara stanna, måste detta suddas ut.. Tillslut var det dax, det jobbigaste som finns, att säga hejdå! Tuppen gol, solen började bli varm och människor började vakna i sina bungalows, en helt vanlig dag för alla andra, inte för oss. Tårarna rullade sakta ner för min kind när jag såg denna ljuvliga människa ta sina sista steg ifrån mig med huvudet sänkt och blicken ner i marken. Att se honom gå därifrån, att inte veta om vi någonsin kommer ses igen, det gjorde ont! Hans steg var inte lika lätta och lyckliga som igår och dagarna innan. Jag ville bara be honom stanna och lova honom att inte åka därifrån om jag fick vara med honom. Vad var det för speciellt med denna människa? "Vissa människor kommer in i ditt liv och blåser omkull dig". Det verkar så!

Min väska var tyngre nu än vanligt, full av minnen som jag aldrig tänkte släppa ut. Båtresan var tyngre än vanligt. När båten åkte längre och längre bort och ön blev mindre och mindre så gjorde det ondare och ondare, tårarna rann och jag kunde inte förstå vad som hände med mig. Sa hela tiden till mig själv att "Nu får du ge dig, de här är bara en grej och du glömmer det fort, du har slagit i huvudet eller något, skärp dig!".

När jag kom fram på nästa ö och någon uttalade dessa ord igen (One love) betydde det så mkt mer. Det spelade ingen roll hur mycket någon annan sa det, inte ens han som intalat mig det hela tiden i januari kunde säga det lika bra som honom, han som kom in i mitt liv och verkligen blåste omkull mig med sin glädje, värme, charm, bruna, djupa ögon och vackra leende... Han som jag just lämnat.


Vad hände?
Varför?
Detta var inte min plan..
Hur kom det sig att det blev såhär?
Varför här?
Varför nu?

Jag måste tillbaka, jag måste! Jag vill veta vad meningen med detta var.. Är det här jag ska vara, är det inte meningen att jag ska åka tillbaka hem. Allt har en mening och jag tror på ödet, men vad är meningen nu, vad vill mitt öde med mig?


One love, One heart <3

Återigen tillbaka i sjuksängen, varför?! Varför straffas jag såhär, är det meningen att jag ska ligga här själv, inget umgänge eller roliga upplevelser? Jag är sjukt bitter idag, suckar och slår huvudet i kudden om vartannat.. Hoppas det är bra imorgon igen, jag klarar inte att ligga såhär flera dagar! Tog mig en tur ner till Moken igårkväll igen, bästa stället som finns. Jag älskar de som jobbar där, alla är så himla godhjärtade och fina. Jag kommer sakna det stället något ENORMT när jag lämnar den här ön, jag kommer gråta när jag måste säga hejdå till dom. Var och en av dom har tagit sig en varsin plats i mitt hjärta nu! Om jag skulle säga att jag stannar här mamma? Att jag fått jobb och klarar mig fint här, älskar stället och inte vill skiljas från det.. Skulle det verkligen vara så hemskt? :) <3

Gick efter en stunds velande och ett peppande samtal från min kära Malin ner på Moken igår. Idag är jag så glad att jag gjorde det, det var så skönt att se några ansikten man kände igen. Att Thailändarna sen välkomnar en med öppna armar är så himla skönt, inga problem alls att sitta och bara vara där med dom i baren. De är så härliga och får en att trivas såå himla bra i deras sällskap. Tänkte bara kika på deras fireshow, säga hej till en person jag gärna ville se och sen tänkte jag gå hem. Men.. så blev det inte. Jag hittade fort en vän i baren och han underhöll mig hel kvällen, tillsammans med de andra som jobbade där. Specialpris på drinkar, dans natten lång, samtal som jag aldrig någonsin ville skulle ta slut gjorde att min kväll inte slutade föräns solen började gå upp och tuppen började sträcka på sig för att gala.. But I love it, det är så det ska vara! Dock tyckte de att jag skulle komma dit varje kväll, eftersom de inte gör något annat än jobbar så är det väl ända sättet att umgås med dom. Idag är jag tyvärr helt slut och kan somna vilket ögonblick som helst.. har försökt rycka upp mig flera gånger för att gå ner men lyckas aldrig. Jag blev lovad att om jag kom ner varje kväll skulle de minnsan lära mig hur man gjorde fireshow, men jag vet att jag inte kan.. jag har provat, kass! Sen har jag en ring på fingret som saknar sin ägare, och jag saknar ägarens kompis(ar)..

Ligger i sängen och äter frukost, lyssnar på Tracy Chapman, tittar ut genom fönstret på det fina vädret och tänker vilken tur jag har som är här och upplever detta. Och ja, när man bor själv och speciellt i Thailand så får man ligga i sängen och äta frukost :)! Jag mår mkt, mkt bättre idag.. känner just nu ingenting av gårdagen. Tackar för tips och råd här på bloggen :). Eftersom jag mår mkt bättre tycker jag faktiskt att jag borde få ligga i solen? Så jag tänker snart gå ner på stranden. Kanske jag orkar gå och hälsa på dom på hippie-bar ikväll också.. kanske även Moken bar;). Jag ska hälsa alla från dig här nere Carro. Dom kommer tycka att det ser konstigt ut när jag inte har min syster gåendes bredvid, framför eller som det oftast var nattetid.. släpandes bakom mig med en bucket i handen. Bucketsarna skriker efter dig här nere, de undrar vart du är? ;) Hoppas ni alla får en bra dag och att ni har en lika fin dag som jag här! Solnedgång över Phi phi..

Jag och min mage som inte varit sams sen gymnasiet har varit riktigt bra kompanioner hela tiden i Thailand. Jag som trodde magen skulle strejka direkt eftersom alla pratar om hur försiktig man ska vara med maten här.. men min mage trivs bra med den här maten i det här landet, vilket är bra för jag trivs också här! :) Jag har varit så överlycklig över att jag inte haft nå problem, tills nu när jag blev själv.. Efter ett samtal med min undersköterska till syster så kom vi fram till att det förmodligen är någon lättare matförgiftning eller maginfluensa. Jag mår pytoooooon! Det hade kunnat vara mkt värre för jag är på benen iaf och känner mig hyffsat pigg ändå, men det känns ändå att det inte riktigt är balans i kroppen just nu, får inte i mig så mkt mer än vätska just nu.. Trodde de bara var nå knas igår, men vaknade imorse och kände att än var det inte över.. Hasade mig ner till stranden och pressade några timmar tills jag kände att benen inte riktigt höll mig uppe. Kallsvettades och gick sakta hemmåt, möter en kompis som skrattar åt mig och vinglar till för att härmas och säger "hard night yesterday?".. You wish svarar jag bara och flinar tillbaka och fortsätter vingla hemmåt. Nu blir det vila, undra om de kan fixa hemkörning på Vätska och typ yoghurt här?

Dåligt med sömn inatt vilket resulterade i att Evelina stängde av klockan i sömnen och blir chock-väckt av en av de som äger hotellet. knackningar.."Ms? Ms? Your taxi is waiting! Ms?!". Min skjuts stog och väntade på mig och jag hade inte packat ihop allt, knappt fått upp ögonen men på 10 min så var jag redo.. men dålig start på dagen att vakna upp och bli stressad på engång. Dax för att ta tag i det här nu, återkommer senare. ville bara uppdatera för er där hemma :)

Carro har akt, det gor ont att saga hejda.. det gor fortfarande ont, sjukt ont! Jag ar sa glad for de tva veckorna hon var har, varendaste dag.. jag onskar de inte gick sa fort, att det har var borjan pa de tva veckorna, inte slutet. Det ar fortfarande helt ofattbart att hon kom ner, bara bokade biljett, tog semester och akte, varldens basta. Hur ska jag kunna gottgora detta liksom? Jag saknar familjen extra mkt nu, det gor ont att veta att ni ar sa langt borta. Ni ar varldens basta! <3

Att planera är inte min grej, jag gillar det inte. Den enda planen jag har är att egentligen inte ha någon plan för planer kan förändras och det är ju lättare att acceptera om man egentligen inte hade någon från början. Imorgon var det meningen att Carros plan skulle ta henne hem till Sverige, ändrade planer. Apollo mfl. resebolag har gått i strejk och Carros plan är inställt, bara sådär. Meddelades via ett sms från apollo. Minuterna innan fick vi ett panikartat sms från vår mamma som bad oss läsa tidningarna. Terrorhot mot Thailand och 3 sprängningar i Bangkok området. Jag som hade tänkt ta mig till Bangkok och sedan vidare.. eller något. Nu känns det bra att vara långt ifrån detta område. I tidningarna står också att på grund av detta kan de stänga gränserna runt Thailand? Mitt Visum går ut om någon dag, Carro måste hem till rutinerna igen.. är det verkligen sant, är detta ett tecken? Även nu, eftersom mina planer aldrig är spikade tog jag det ganska lätt, Carro med.. tillslut. Eller det beror på hur man ser på saken, just nu ligger hon i sängen och säger "Om apollo går i strejk så gör jag också det, såhär ser carro ut när hon strejkar". Men allting löser sig och det hade kunnat vara mkt värre än såhär, vi lever och mår bra, det är huvudsaken! :)

Nu har vi förflyttat oss, befinner oss i Ao nang på Railay beach.. Åkte till Tonsai för de sa att det var billigt och man kunde gå till railay och de finare stränderna därifrån.. de glömde säga att det var billigt för att bungalowerna typ hade panorama view mellan plankorna, för att man bodde i djungeln och blev uppäten av myggor och det nästan var liite för mycket maniana maniana där. Våra ben är inga fina spiror nu direkt, ser snarare ut som vi har någon konstig sjukdom för dom där alla myggorna (trots myggmedel).. Carro är värst! Dessutom stängde de av strömmen mellan 12-18 på dagarna för att spara, vaknade imorse vid halv nio av att det var en bastu i vår bungalow.. ingen ström?! Carro såg en skorpion i vårt badrum och fick en gecko på sig imorse när hon öppnade dörren... Så nä, vi bytte strand! Får se hur detta går, visst det kostar lite mer men det kan det vara värt eller det är det värt! Tänkte prova på bikram-yoga här, rida elefanter och kanske dyka.. vi ska se vad som finns att göra :)! En utekväll på Phi phi blev lätt två, som jag sagt hela resan.. en drink blir lätt två fast med carro är det mer en bucket blir lätt två, minst! så två nätter med ca 2 timmars sömn sammanlagt blev lite mkt för kroppen, somnade som en stock på båten hit och inatt pratade jag tydligen massor i sömnen och donade med myggnätet över sängen.. meen sova kan man göra när man blir gammal! :) Nu ska vi se vad railay har att erbjuda, sålänge myggen håller sig borta är vi nöjda, mest carro :). puss på er alla!

Igår begav vi oss ut på en snorklings och ö besökar tur :)! Vi såg hajjar, massa färgglada fiskar, apor som var argsinta om de inte fick mat, stranden där "the beach" spelades in. Lagom möra i kroppen gick vi hem och duschade och fixade till oss för en utekväll. Började äta på nått litet hak, inte något lyx om man säger så.. men sjukt god mat där, hem för att pudra näsan och sen vidare mot "Hippie bar", där trivs jag (Ewe)! Där började regnet ösa ner, men vi körde på ändå och intog dansgolvet med affro! Träffade en thailändare som lärt sig svenska enbart genom att lyssna på turisterna :). Sedan begav vi oss ner till stranden och jag visade carro vilken frihetskänsla det är att stå och dansa på stranden, Hur levande man känner sig! Introducerade även henne för buckets, delade på en men hon lyckades roffa åt sig det mesta själv.. det får hon sota för idag ;). Klockan 5 imorse ramlade vi hem, jag hann med att se soluppgången till och med. Det är så det ska vara när man är i Thailand! Nu ligger Carro helt utslagen i sängen, klarade inte av stranden så länge idag, ska snart väcka henne och ta oss iväg och äta lite mat. BTW har jag kommit på något jag verkligen saknar i matväg hemma, de flesta brukar sakna godis.. de gör inte jag. Det första jag började sakna var riktig frukost, dom är kass på det här! Nu på senare tid har jag ett enormt sug efter mjölk och kan svepa en liter titt som tätt.. proteinintaget här nere är väl inte det bästa antar jag. Så det jag skulle vilja ha här nu är MJÖLK! den är inte så billig här :) Har även haft besök av en jätte kackerlacka idag, i Carros väska.. när jag skämtat om hur stora spindlarna är här (trots att jag ännu inte sett någon så stor) och kommer ut från duschen kryper en jätte spindel ner i MIN väska?! Tydligen var den lite för att vara Thailand.. Men Gigantisk för att vara sverige!!!

Ligger i vår lilla bungalow med fläkten surrandes.. har nyss varit iväg och testat fish-spa, när fiskarna äter på fötterna, kittlades endel! Idag tog vi oss också upp till viewpoint här, superfin utsikt och en rejäl promenad. Speciellt när vi skulle vara smarta och ta en lättare väg som vi trodde, taxivägen.. men icke, den tog typ dubbelt så lång tid och vi gick fel, in i något bostadsområde men vi hann se en del av solnedgången iaf och myggbetten fick vi med oss ner :). Carro är röd, hon trodde inte solen skulle vara så stark som den är, men de har lagt sig till imorgon säger hon ;P Annars har vi det bra, njuter av värmen och den goda maten. Jag berättar vad som är gott och försöker få carro att prova men hon har redan snöat in sig på curry.. lätt hänt ;). Än har det varit lugnt med festandet, men det blir.. Jag tycker Carro ska ha provat på dansgolvet på stranden innan vi åker, det är sån frihetskänsla. Dock återhämtar jag mig fortfarande från senast.. Oturen hann ikapp mig och det vart en dyr kväll tack vare det. Men det är bara smågrejer, allt löser sig tillslut :)!!