Redhead on tour

En storslagen helg är förbi, eller egentligen en storlagen vecka! Och jag har de senaste dagarna fått sådan kärlek från alla håll och kanter att jag gråtit så många glädjetårar, jag blir så rörd och känner mig oerhört bortskämd med sådana fina människor i mitt liv. Samtidigt är jag så himla tacksam att få ha dessa människor i mitt liv, hur kan jag ha förtjänat all denna kärlek jag blivit överöst med den senaste veckan?

 

Förra lördagen provade jag att gå på Carros och Susannes Grit pass för första gången, iochmed att jag fått klartecken att propparna nu var borta fanns inga ursäkter. Jag var nervös, så klart.. Men det hamnade fort högt upp på toppträningar, jag vart fast på en gång. Har nog aldrig haft sådan träningsvärk som den söndagen.. rullade ur sängen. Men väl uppe fick jag en tidig födelsedagspresent. Jag har försökt sedan 2008 att gå på Lars Winnerbäcks konserter, NU lyckades jag. Tillsammans med Iza satte jag mig på tåget ner till Gävle och klockan 19.30 började han spela. Jag rös och hade inte långt från tårar då han började spela, så himla glad över att vara där och se honom. Det börjar nästan bli tradition att gå på en konsert per år med Iza nu, eller det borde bli en tradition och de andra syskonen borde också följa med! :) Men jag är min mamma och lillasyster väldigt tacksam för att jag äntligen fick höra denna människas fina texter, jag ska leva på det länge.

 

 

Måndagen kom och veckan med läkarbesök, telefonmöten, blodprover och ännu ett läkarbesök kom. Jag har trippat på tårna hela veckan och trots att jag vetat att blodpropparna var borta så var jag nervös att dessa läkarbesök skulle leda till att jag ändå inte var frisk och "färdig". Blodproverna såg bra ut och när jag anlände till läkaren i Hudiksvall på fredagen så bad han mig att ta av mig mitt ena halsband. Varför vill han ha mitt halsband tänkte jag men jag förstod ganska snabbt att han ville se mitt "Waran-halsband", så jag gav honom det. Jag tyckte detta var ett ganska bra tecken på att du nu kan sluta med att äta Waran nu när jag tar detta ifrån dig. Jag rös och frågade om det verkligen var sant? Det enda som krävs nu är ett nytt blodprov om två veckor för att se hur koagulationen av blodet är, men jag vart där och då friskförklarad! Själv förstod jag det nog inte riktigt förän jag hade pratat med Iza och hon tjoade av glädje (enligt mig, inte enligt sig själv), men då förstod jag att ja.. jag är ju frisk?! Sedan överöstes jag av fina sms från nära och kära och jag påmindes för var gång att: Ja, Evelina nu är du frisk! Du klarade detta, du klarade kampen mot blodpropparna, du gick från att ligga gråtandes, smärtandes och gungandes från sida till sida i dagar på ett sjukhus där du inte klarade något själv, inte ens äta eller duscha själv. till att bli vindögd men starkare och starkare för var dag men absolut inte klara av vardagen själv, att alltid behöva ha någon vid din sida för att klara dig igenom vanliga saker varje dag, en enkel sak som att gå över vägen, gå längre sträckor, ner för trappor eller bara läsa menyer och äta mat. Till att sakta men säkert se normalt, komma hem och jobba dig starkare psykist och fysiskt. från att inte vilja kliva ur sängen på morgonen till att se all kärlek och glädje runt dig och se vilken andra chans du fått, se vad livet är för gåva och att det tas så för givet.. nu, NU är du frisk?! Helt sjukt.. Men utan stöd från människor i min närhet hade detta inte gått alls lika bra. Trots att jag haft mycket motgångar så har nog allt behövst, som jag alltid säger så har allt en mening på något litet vänster och det tror jag än idag. Klart jag tvivlat flera gånger och förbannat detta ordspråk. Men vad jag fått vara med om denna sommar, vilka människor jag lärt känna, vilka människor jag kommit närmre och som jag har lärt mig saker om mig själv. Och alla små ögonblick med människor har gjort intryck och dessa intryck tog mig hit. Utan mina nära och kära så hade jag inte klarat detta för de har varit delaktiga i denna resa på alla olika vis.

 

 

Att sedan tajma in mitt friskförklarande med min födelsedag var det bästa som kunde hända. Vilken underbar födelsedagspresent. Från livet till lilla mig, jag hade inte kunnat fått en bättre 24:års dag. Också för att från att mitt friskförklarande så fint kom ut så överöstes jag av kärlek från alla håll och kanter. Jag var varm i hjärtat och full av glädjetårar hela dagen. Mamma lyckades snitsa till det med jordgubbar och choklad. För när lillasyster utbrast "Då kan vi fira ännumera imorgon nu när du är frisk" så var det som snurrade mest i mitt huvud att "Nu får jag äta hur mycket jordgubbar jag vill". Detta var också ett tydligt tema under min födelsedag och många hade tänkt till och fanns det något med jordgubb så var det givet att det var min present. Jag överöstes även denna dag av födelsedagshälsningar och fina ord. Fick fika på sängen och startade dagen med en brownie, tidig morgon och sedan upp på Grit med mina systrar. Denna dag kunde jag utan att vara rädd lägga på lite mer vikter, jag var ju frisk?! Systrarna försvann sen ut på uppdrag, jag åkte hem och fortsatte att baka, hämtade Fina Sara vid tåget id 12 och åkte hem och fortsatte igen. Fika främmande, middag och sedan styla om oss för att åka vidare till min käre vapendragare Josefin som också nyligen fyllt år. Där väntade ett gäng tjejer, nya och gamla vänner ända från edsbyn som tagit sig hit för att fira oss. En fest fylld med skratt och tjatter. Mitt första vinglas på sju månader intogs och nog kändes det konstigt, det kändes som jag gjorde något riktigt fel, men här skulle firas både friskförklaring och födelsedag. Detta fortsatte sedan ut på Järnvägs dansgolv där jag nu gjorde debut i att vara i samma skick som mina systrar. 6månader har jag fått tittat på och låtsas varit fläng och vinglig på fötterna men det funkar inte riktigt. Denna gång fick jag också vara med! Och nog blev det en kväll att minnas, den går till historien på många olika vis och jag är än idag glad att det inte var mycket folk som man kände där trots att man hört från olika håll att det tisslas och tasslas.. Ljusdal i ett nötskal men den bjuder vi på ;)!

 

Jag har haft världens underbaraste helg/vecka! och utrycket "Home is where your heart is" passar på så många olika platser i världen för mig, det handlar bara om att få ha de rätta människorna med mig, då kan jag sitta på en stubbe i skogen och vara helt överväldigad av livet!