Vang Vieng, byn bortom bergen i fantasiernas värld
Tillbaka i Vientiane, imorgon flyger vi in i Thailand igen och hoppas på sol, värme, glada återseenden och lycka!
Det finns så mycket att säga om Vang Vieng, men ändå inte för det är helt ofattbart roligt och svårt att förklara känslan, man måste uppleva det. Denna by känns som en fantasiby som egentligen inte finns men som man kan få ta del av ibland och verkligen, VERKLIGEN leva i en bubbla.
Tubingen är ju helt klart det bästa av allt, utan den vore nog Vang Vieng inte så himla kul alls..
Floden är inte så stor som ni alla tror, när man säger flod låter det hemskt men ja.. kanske en stor, stor bäck då för det var inte direkt strömt och inte djupt heller. det tar 3 timmar att glida hela floden ner om man inte går upp på barerna efter vägen. Men man blir lätt kvar på barerna då de har massa roliga saker att göra, olika spel/tävlingar, vattenrutschelkanor, linbanor ut i vattnet m.m. Meen man ska lämna in ringen innan 18 för att slippa betala en del av depositionen.. det misslyckades vi såklart med!
Men den där floden är som en enda stor lekpark för vuxna, ett vattenland i djungeln.. helt fantastiskt!
Dock gick vi ut lite hårt och spenderade lite mer pengar än de andra, men man lever bara en gång.. och nog fick man känna att man lever, speciellt dagen efter!
Izas telefon är fortfarande bakfull, han förlorade alltså.. Men så går det när man ska agera paddel till Iza, speciellt när hon bara hade en hand eftersom hon måsta rädda bucketen hon hade i andra handen. Min rygg håller på att få tillbaka normal form och känsel, Linbanan gav mig en rejäl kotknäckare så nu kanske den inte är lika sned längre. Många kan tro att jag försökte styla genom att göra en (eller flera) bakåtvolt ner i vattnet.. men jag kan inte ens dyka.. lätt det roligaste jag gjort och jag har hört att jag gjorde en ganska snygg bakåtvolt ;). När det sen började bli mörkt gav vi upp och klev ur floden för att leta en tuktuk, dyr resa för att lämna tillbaka ringarna och sen få betala en del av depositionen.. sen lämnade de oss där mitt i byn och vi hade inte så stor koll på vart vi bodde..
Iza sprang runt med sin bucket i ena handen och frågade efter central backpackers. Då vårt hotell var alldeles för svårt att uttala valde vi det som låg bredvid.. tillslut hittade vi, sprang upp på rummet, kalldush för att piggna till och sen ut för en matbit. I vanliga fall äter man och sen fortsätter man ute på barerna natten lång.. meen nattugglan Ewe som aldrig kan sova somnade med ett oreopaket i ena handen och vatten i den andra. floden tog kål på mig och det som skulle vara en powernap slutade med 13 timmars sömn... I världens hårdaste säng dessutom.
Första gången jag somnar före Iza, förmodligen sista med.. Nu längtar jag efter sol, bad, värme, kära återseenden, min bränna och att få dansa på stranden, dansa tills fötterna inte känner av marken, frihet!
...försöker lägga upp bilder men det går inte..
Det finns så mycket att säga om Vang Vieng, men ändå inte för det är helt ofattbart roligt och svårt att förklara känslan, man måste uppleva det. Denna by känns som en fantasiby som egentligen inte finns men som man kan få ta del av ibland och verkligen, VERKLIGEN leva i en bubbla.
Tubingen är ju helt klart det bästa av allt, utan den vore nog Vang Vieng inte så himla kul alls..
Floden är inte så stor som ni alla tror, när man säger flod låter det hemskt men ja.. kanske en stor, stor bäck då för det var inte direkt strömt och inte djupt heller. det tar 3 timmar att glida hela floden ner om man inte går upp på barerna efter vägen. Men man blir lätt kvar på barerna då de har massa roliga saker att göra, olika spel/tävlingar, vattenrutschelkanor, linbanor ut i vattnet m.m. Meen man ska lämna in ringen innan 18 för att slippa betala en del av depositionen.. det misslyckades vi såklart med!
Men den där floden är som en enda stor lekpark för vuxna, ett vattenland i djungeln.. helt fantastiskt!
Dock gick vi ut lite hårt och spenderade lite mer pengar än de andra, men man lever bara en gång.. och nog fick man känna att man lever, speciellt dagen efter!
Izas telefon är fortfarande bakfull, han förlorade alltså.. Men så går det när man ska agera paddel till Iza, speciellt när hon bara hade en hand eftersom hon måsta rädda bucketen hon hade i andra handen. Min rygg håller på att få tillbaka normal form och känsel, Linbanan gav mig en rejäl kotknäckare så nu kanske den inte är lika sned längre. Många kan tro att jag försökte styla genom att göra en (eller flera) bakåtvolt ner i vattnet.. men jag kan inte ens dyka.. lätt det roligaste jag gjort och jag har hört att jag gjorde en ganska snygg bakåtvolt ;). När det sen började bli mörkt gav vi upp och klev ur floden för att leta en tuktuk, dyr resa för att lämna tillbaka ringarna och sen få betala en del av depositionen.. sen lämnade de oss där mitt i byn och vi hade inte så stor koll på vart vi bodde..
Iza sprang runt med sin bucket i ena handen och frågade efter central backpackers. Då vårt hotell var alldeles för svårt att uttala valde vi det som låg bredvid.. tillslut hittade vi, sprang upp på rummet, kalldush för att piggna till och sen ut för en matbit. I vanliga fall äter man och sen fortsätter man ute på barerna natten lång.. meen nattugglan Ewe som aldrig kan sova somnade med ett oreopaket i ena handen och vatten i den andra. floden tog kål på mig och det som skulle vara en powernap slutade med 13 timmars sömn... I världens hårdaste säng dessutom.
Första gången jag somnar före Iza, förmodligen sista med.. Nu längtar jag efter sol, bad, värme, kära återseenden, min bränna och att få dansa på stranden, dansa tills fötterna inte känner av marken, frihet!
...försöker lägga upp bilder men det går inte..
Kommentarer
Postat av: Mammut
Härligt Ewelaina!
Postat av: Anonym
Kuuuul!
Trackback
