16 timmar till sen är hon här, efterlängtade Lillasyster!
Tänk, nu har jag snart gjort det.. gjort två och en halv vecka på resande fot själv, det är sant, jag kan inte tro det själv. Jag har lärt mig mycket och är glad att jag gjorde detta.. Jag klarade det :D!
Imorgon kommer min efterlängtade Lillasyster, jag sitter som på nålar och är helt överlycklig, Jag skulle kunna ställa mig på flygplatsen nu för att invänta henne! förstår inte denna gång heller att det är sant. Först Carro som kom hit och nu Iza, jag gråter för jag har sånna fantastiska systrar, fantastiska syskon, fantastisk familj!
Jag är helt mållös och vet inte vad jag ska skriva, återigen har Izabelle fått mig stum och med tårar rullandes ner för kinden, hon vet hur hon ska göra! Jag läste nyss hennes blogg, har hållt mig så länge jag kan eftersom jag vart varnad att mina ögon nog inte skulle hållas torra.. Det hade hon helt rätt i, har snart använt upp hela toarullen också. Hur kan en människa vara så bra? Hur kan jag ha haft sån tur att få en så fantastisk Lillasyster?.. Jag är stum, kan aldrig mäta mig med hennes inlägg, med hennes ord, aldrig! men tills vidare så får jag visa er vidare till ett inlägg jag gjorde den 13:e Februari 2011.. tillägnat bara henne, inte alls lika fint som hon alltid skriver om mig, men det är något och jag kommer aldrig kunna skriva så bra som hon gör iaf!
Jag saknar heeela min familj, jag älskar heeela min familj, jag tycker heeela min familj är helt fantastisk och den bästa som finns trots kaos, tjaffs och sånt som uppstår emellanåt, men utan det vore det inte heller min familj!
Men eftersom Iza gjorde ett inlägg tillägnat mig så vill jag ändå ge henne största delen av detta inlägg, men mamma.. Jag saknar er alla och värderar er alla som BÄST!!
Jag har varit ifrån Iza i två månader, två HELA månader med inte så stor del samtal heller.. så lång tid har jag aldrig varit ifrån henne. Jag har kännt mig halv ibland här nere, men hon har alltid varit ett samtal bort.. men alldeles för långt bort.
Det började nog redan när jag flyttade till Gävle i gymnasiet, jag skulle helt plötsligt bo själv. Jag som var van att alltid ha syskon och massa ljud runt mig?! Jag åkte nog hem varje helg för att jag var van vid att alltid ha åtminsonde min lillasyster bredvid mig! När jag var i Stavanger 2009 var hon hos mig redan efter 1 månad, när jag bodde i Sthlm var hon hos mig precis när jag behövde, när jag flyttade hem och hon till Norge hämtade jag hem både henne och Gabbe (De var alldeles för långt bort), När jag tågluffade var det tre veckor borta (kändes som en evighet), Seeen åkte vi till Trondheim och där klarade jag mig inte utan henne en helg.. åkte hon hem gick jag under! Jag var inte på toppen av berget då men hon stog ut som ingen annan skulle gjort. När hon sen flyttade till Sthlm pendlade jag lika mycket dit som hem, för Home is where your heart is!
Då är det här bara hur hon ställt upp för mig genom att komma dit jag befinner mig.. det finns så mycket mer, men som sagt.. Jag är mållös, de här inlägget blir bara massa bladder bara därför. Läs istället inlägget från 13 Februari 2011!
Jag längtar såååå sjukt till imorgon när jag står på flygplatsen och ser den där blonda lilla "Fisen" bland alla thailändare, jag kommer brista i tårar, jag vet det.. det har hänt förr!
Puss på er alla där hemma, ta hand om varandra så lovar jag att ta hand om mig och Iza, jag är lyckligast i världen <3
Imorgon kommer min efterlängtade Lillasyster, jag sitter som på nålar och är helt överlycklig, Jag skulle kunna ställa mig på flygplatsen nu för att invänta henne! förstår inte denna gång heller att det är sant. Först Carro som kom hit och nu Iza, jag gråter för jag har sånna fantastiska systrar, fantastiska syskon, fantastisk familj!
Jag är helt mållös och vet inte vad jag ska skriva, återigen har Izabelle fått mig stum och med tårar rullandes ner för kinden, hon vet hur hon ska göra! Jag läste nyss hennes blogg, har hållt mig så länge jag kan eftersom jag vart varnad att mina ögon nog inte skulle hållas torra.. Det hade hon helt rätt i, har snart använt upp hela toarullen också. Hur kan en människa vara så bra? Hur kan jag ha haft sån tur att få en så fantastisk Lillasyster?.. Jag är stum, kan aldrig mäta mig med hennes inlägg, med hennes ord, aldrig! men tills vidare så får jag visa er vidare till ett inlägg jag gjorde den 13:e Februari 2011.. tillägnat bara henne, inte alls lika fint som hon alltid skriver om mig, men det är något och jag kommer aldrig kunna skriva så bra som hon gör iaf!
Jag saknar heeela min familj, jag älskar heeela min familj, jag tycker heeela min familj är helt fantastisk och den bästa som finns trots kaos, tjaffs och sånt som uppstår emellanåt, men utan det vore det inte heller min familj!
Men eftersom Iza gjorde ett inlägg tillägnat mig så vill jag ändå ge henne största delen av detta inlägg, men mamma.. Jag saknar er alla och värderar er alla som BÄST!!
Jag har varit ifrån Iza i två månader, två HELA månader med inte så stor del samtal heller.. så lång tid har jag aldrig varit ifrån henne. Jag har kännt mig halv ibland här nere, men hon har alltid varit ett samtal bort.. men alldeles för långt bort.
Det började nog redan när jag flyttade till Gävle i gymnasiet, jag skulle helt plötsligt bo själv. Jag som var van att alltid ha syskon och massa ljud runt mig?! Jag åkte nog hem varje helg för att jag var van vid att alltid ha åtminsonde min lillasyster bredvid mig! När jag var i Stavanger 2009 var hon hos mig redan efter 1 månad, när jag bodde i Sthlm var hon hos mig precis när jag behövde, när jag flyttade hem och hon till Norge hämtade jag hem både henne och Gabbe (De var alldeles för långt bort), När jag tågluffade var det tre veckor borta (kändes som en evighet), Seeen åkte vi till Trondheim och där klarade jag mig inte utan henne en helg.. åkte hon hem gick jag under! Jag var inte på toppen av berget då men hon stog ut som ingen annan skulle gjort. När hon sen flyttade till Sthlm pendlade jag lika mycket dit som hem, för Home is where your heart is!
Då är det här bara hur hon ställt upp för mig genom att komma dit jag befinner mig.. det finns så mycket mer, men som sagt.. Jag är mållös, de här inlägget blir bara massa bladder bara därför. Läs istället inlägget från 13 Februari 2011!
Jag längtar såååå sjukt till imorgon när jag står på flygplatsen och ser den där blonda lilla "Fisen" bland alla thailändare, jag kommer brista i tårar, jag vet det.. det har hänt förr!
Puss på er alla där hemma, ta hand om varandra så lovar jag att ta hand om mig och Iza, jag är lyckligast i världen <3
Kommentarer
Trackback
