Redhead on tour

Solsken i Bangkok, solsken i krabi så jag pustade ut lite.. Skulle allt bara bli skräp så hade jag vädret med mig och jag kunde ligga på stranden var dag, äta gott och träffa mina vänner på kvällarna. Så stannar bussen i Ao Nang, inte långt kvar nu och jag var pirrig men lättad att snart vara framme. Sätter mig i båten efter väntan på att vågorna ska lugna sig lite, 5 meter ut på havet, 5 meter närmare railay öppnar sig himlen och det börjar ösa ner, båtresan tog dubbla tiden och väl framme på hotellet är jag genomblöt och börjar få kalla fötter igen, vad är det jag håller på med? Now or never, nu är jag här! Mina kalla fötter försvann lite då jag fått lite sömn och fått träffa ägaren av hotellet, han sprang mot mig och gav mig världens kram och hälsade mig välkommen, en del av min klump i magen försvann.. Men jag hade det värsta kvar.

Några timmar senare när baren öppnat och jag vet att han och alla de jag känner jobbar smög jag mig ner i byn, mitt hjärta pumpade i dubbla slag och jag har aldrig varit så nervös. Hur skulle de reagera, hur skulle han reagera? Det här var verkligen ett avgörande ögonblick. Jag rundar hörnet och ser två av mina vänner på baren där han jobbar. De blir så förvånade men välkomnar mig med värme och öppna armar samtidigt som han kommer gående i hörnet på baren. Han stannar till kliar sig i huvudet och tittar på mig, det enda han får ur sig är "what?!" och sedan går han raskt mot mig och ger mig den längsta, varmaste kramen. Drar med mig in till baren och sätter mig ner och bara tittar häpet och säger saker som "I can't believe you are here, I'm so happy to see you again, are you for real, you are really here sitting next to me!". En välkomstdrink från mina vänner och vi skålar, Joi tittar på mig och säger:
"welcome home Nina"

Jag blir varm i hjärtat och lättnaden kommer över mig, jag ler och tittar på Tiff och säger:
"Yes I'm really back, sitting next to you here on Railay, I'm home"