kreativt stimulerande
Jag märker mer och mer varför jag tycker så mycket om att hålla på med hår och frisörandet.. jag saknar det mer och mer! Sen har jag sagt förut att det är enformigt att vara frisör.. jag tar tillbaka det!
Det jobbet jag har nu är enformigt! samma, samma, samma.. dag ut och dag in. Smöra mackor, steka våfflor, koka kaffe, diska, var trevlig mot kunder, laga mat. Om och om igen. Just nu passar det mig rätt bra faktiskt meeeen, jag börjar känna hur det verkligen kryper i fingrarna och jag tittar konstant på andras hår?! För frisör kan nog vara bland de mest stimulerande jobben ändå, kreativt. Varför sa jag förut att det var enformigt? Jag menar, varenda person som kommer in genom dörren gör ju något helt eget och på en dag hinner man ju med några olika klippningar, färg och sling m.m.
Pluss att man kan göra sig iordning till jobbet utan att allt är förstört efter en timme på jobbet.. Mitt hår kommer ha vuxit fast i den där jäkla hårtofsen jag måste ha nu, för hygienens skull.
Detta var nog meningen alltihopa, så jag skulle upptäcka vad fel jag haft förut om frisörandet. Men på en arbetsplats är det mer personerna som jobbar där som gör det värt att vara där än arbetet i sig, just nu.. och de finns en hel del guldklimpar på cafeét, jag vet redan nu att jag kommer sakna dom sen!
Nu ska jag trycka in lurarna i öronen och bege mig ut på en uppfriskande intervallrunda. Solen skiner, människorna är glada och det är bart på marken (till stor del). Perfekt för löpning! Men först ska jag dansa av mig lite energi här hemma.. den där partypeppen sitter i än, vill aldrig försvinna.
