Saknar mina barn!



.. Lr ja, inte MINA barn! Jag tänker ofta på barnen på campingen och jag saknar dom mycket, de blev ju som min andra familj i somras. Jag spenderade mer tid och åt oftare middagar med den familjen än vad jag gjorde med min egen mamma och pappa?! Det är sant.. Jag gjorde inget annat än jobbade, tränade och umgicks med mina nära och kära(Var ut på krogen, for och flängde med bilen, var på efterfester till morgonkvisten, mådde topp ) allra mest jobbade jag. Visst att det ibland var tungt men det var så himla mysigt med. Att jämt ha den familjen runt sig, de bryr sig verkligen! Vissa dagar var hur slö som helst, tänk er att jobba och få lön för att ta lite disk och sen spela spel med barnen resten av tiden.. Eller baka kakor tillsammans med mamma Jillings för att sen mumsa på det i solen tillsammans med familjen, eller stå och lyssna på roliga historier från pappa Jillings, Busa och stojja med barnen och hunden..ganska slappt. Det var aldrig riktigt jobbigt att gå till jobbet, ibland ville jag snarare bara dit. Och visst att det var skönt när sommaren var över och jag skulle ut och backpacka med Sofie och Helene.. men jag lovar, det var med lite sorg som jag kramade om dom alla och cyklade vägen hem för sista gången sommaren 2010.


Barnen på det här cafét är inte alls lika söta och roliga.. väldigt svårflörtade. Visst att vissa av dom är väl i tonåren, men nää de vill inte lära känna personalen. Visst att de här företaget kanske är lite större också. Men campingbarnen var rätt lätt att roa och rätt lätt att smöra för.. Lite lekar, godis och mat så var det klart! Men de har verkligen hjärtan av guld allihopa, ärliga som få men söta ändå! Jag hoppas varje dag att de har det bra och lever gott.. jag trodde inte jag skulle bli så fäst vid denna familj när jag jobbade där 2008, inte heller när jag började där sommaren 2010. Men som sagt, de var verkligen som min andra familj... gud vad de fick mig att vekna!

Jag kan väl erkänna detta också.. trots att det gett mig åldersnojja! Det var till och med kunder som frågade om inte den yngsta lilla tjejen var min dotter?! Hur gammal trodde han jag var egentligen!

/Penntrollet

Kommentarer
Postat av: lovisa

sv: men så härligt att höra! jaså, men det är ju härligt då man känner av trningen:D vad tränar du?:)



tack så mkt, det uppskattar jag :)

2011-02-08 @ 21:26:08
URL: http://lavitadilovisa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0