Ge mig tips och goda råd så jag kan göra helt tvärt om
Ja de var ett tag sen jag skrev och en hel del har hänt.
*Stockholmsplanerna ligger på is
*blivit erbjuden olika jobb(därav svårt att bestämma mig)
*Haft roliga och minnesvärda kvällar på stadt (mest med Josefine och Helene)
*Flyttat (mitt rum här hemma ut till ett annat rum;))
*Massa annat tok
Nu har jag nyss lagt ut min balklänning på blocket (http://www.blocket.se/vi/21031273.htm?ca=5_s), känns lite tråkigt faktiskt, att man abra skulle använda den en gång. Ännu konstigare känns det att det snart är ett år sen jag tog studenten, helt GALET! I bland tänker jag vad lätt man hade det när man gick i skolan, inga bekymmer, inga stora beslut som behövdes tas, de största besluten var väl vilka modeller man skulle ha på visningen, vilken balklänning man skulle ha. Nu måste man bestämma vad man vill göra, vart man vill bo varför/varför inte. Samtidigt vet jag hur jobbigt jag tyckte det var med skolan, hur mycket jag längtade tills jag kom ut i arbetslivet och kunde göra vad jag ville, det som håller mig tillbaka är att jag vill göra så mycket och vet inte vart jag ska börja. Nu får jag ta mig i kragen och inte hålla på så här, någonstans måste man börja!
I bland tänker jag på vad roligt vi hade det i skolan egentligen, avrför klagade man på att få stå och hålla på och vara kreativ hela dagarna. Att få göra frisyrer på dockor och människor helt hur man ville. Jag klagade nog mest för den där portfolien som man heeeela tiden skulle skriva;). Det är inte ofta man får göra en uppsättning på en kund nu, inte testa, leka och bara ha skoj. Fast det är det yrket går ut på så egentligen är det de man gör men med lite allvar i, kunden måste ju vara nöjd när den går därifrån.
Det är nu man har kommit till friheten, det är nu man är fri sägs det. Jag känner mig fri fast ändå inte, man har mer plikter som kallar. Det som är bra att är man ung är man ursäktad att göra tokiga saker, sticka i väg på en resa, flytta till något konstigt ställe för att sen lugna ner sig och gå tillbaka till plikten. Jag kommer ofta att tänka på en mening jag fick höra på min studentmottagning. Alla säger hela tiden "välkommen till friheten" och jag kände mig verkligen fri. När en släkting till mig skulle tacka för sig och gå sa han med en allvarlig min:
-Bara så du vet, du har itne kommit till friheten, du har just lämnat den!
hittade en film från studentkryssningen, tycker jag skymtar en Lisa, Josefin och en Evelina där i vimlet på dansgolvet. (endast mitten av filmen som är bra)
*Stockholmsplanerna ligger på is
*blivit erbjuden olika jobb(därav svårt att bestämma mig)
*Haft roliga och minnesvärda kvällar på stadt (mest med Josefine och Helene)
*Flyttat (mitt rum här hemma ut till ett annat rum;))
*Massa annat tok
Nu har jag nyss lagt ut min balklänning på blocket (http://www.blocket.se/vi/21031273.htm?ca=5_s), känns lite tråkigt faktiskt, att man abra skulle använda den en gång. Ännu konstigare känns det att det snart är ett år sen jag tog studenten, helt GALET! I bland tänker jag vad lätt man hade det när man gick i skolan, inga bekymmer, inga stora beslut som behövdes tas, de största besluten var väl vilka modeller man skulle ha på visningen, vilken balklänning man skulle ha. Nu måste man bestämma vad man vill göra, vart man vill bo varför/varför inte. Samtidigt vet jag hur jobbigt jag tyckte det var med skolan, hur mycket jag längtade tills jag kom ut i arbetslivet och kunde göra vad jag ville, det som håller mig tillbaka är att jag vill göra så mycket och vet inte vart jag ska börja. Nu får jag ta mig i kragen och inte hålla på så här, någonstans måste man börja!
I bland tänker jag på vad roligt vi hade det i skolan egentligen, avrför klagade man på att få stå och hålla på och vara kreativ hela dagarna. Att få göra frisyrer på dockor och människor helt hur man ville. Jag klagade nog mest för den där portfolien som man heeeela tiden skulle skriva;). Det är inte ofta man får göra en uppsättning på en kund nu, inte testa, leka och bara ha skoj. Fast det är det yrket går ut på så egentligen är det de man gör men med lite allvar i, kunden måste ju vara nöjd när den går därifrån.
Det är nu man har kommit till friheten, det är nu man är fri sägs det. Jag känner mig fri fast ändå inte, man har mer plikter som kallar. Det som är bra att är man ung är man ursäktad att göra tokiga saker, sticka i väg på en resa, flytta till något konstigt ställe för att sen lugna ner sig och gå tillbaka till plikten. Jag kommer ofta att tänka på en mening jag fick höra på min studentmottagning. Alla säger hela tiden "välkommen till friheten" och jag kände mig verkligen fri. När en släkting till mig skulle tacka för sig och gå sa han med en allvarlig min:
-Bara så du vet, du har itne kommit till friheten, du har just lämnat den!
hittade en film från studentkryssningen, tycker jag skymtar en Lisa, Josefin och en Evelina där i vimlet på dansgolvet. (endast mitten av filmen som är bra)
Kommentarer
Trackback
