Sommaren är kort
Efter några intensiva dagar med mkt folk springande här hemma har alla åkt. Helt plötsligt är det så tyst. Ingen liten Felix som springer runt fötterna och säger "bear, bear" och vill för typ 23:e gången titta på björnbröder. Ingen storebror som aldrig kan stressa ner utan är väldigt överaktiv, ingen birgitt som bara finns där och är go hela tiden. Inga kusiner som är med på ett hörn, Ingen Carro som flänger runt. Tur att Daniel är kvar i alla fall, lite ombyte i huset. Men det är så sjuuuuuuukt tyst här nu, man blir nästan rädd!
Det värsta jag vet är att säga hejdå på alla olika vis. Den här veckan har jag hunnit med flera stycken:/. Först flyttade Malin i början av Juli, sedan nu i veckan flyttade Josefine till storstaden, Hasse, Birgitt och Felix åkte hem och tog med sig Carro. Att Jossan flyttade blev faktiskt lite jobbigt, även om Stockholm inte ligger så långt bort, men tårarna kom i alla fall, även fast jag vet att vi ses snart, kanske till Helgen. Men det känns liksom så konstigt bara, det är nu det börjar märkas att man tagit studenten, tagit stegen ut i livet. Hejdå kan man säga på många olika vis, oftast är det ändå lika jobbigt. Inte så jobbigt om man vet att man faktiskt KAN se personen nästa dag eller nästa vecka men om man inte riktigt vet när det ska finnas tid att träffa den personen igen, det är då det börjar bli jobbigt. Eller om man vet att man itne kommer se personen mer eller om det är personer som man alltid är van vid att ha nära, bara en bit bort i ett annat hus som inte längre ska bo i det huset utan dra vidare längre bort, till ett annat hus. Det är sådana hejdå jag absolut inte gillar, finns inget värre:/.
Till råga på allt detta också så är det mkt att tänka på just nu. Jag vet inte hur jag ska göra, jobb, gesäll, resa.. det är svårt och jobbigt speciellt när det bara är jag som kan ta de riktiga besluten om hur jag vill ha det.
Men till helgen får jag i alla fall träffa min vitaminkick Josefin Eklund! Sedan får jag också träffa de flesta från klassen hoppas och tror jag, jag behöver det! Cityfesten blir det så klart, det är där vi befinner oss ;)
Det värsta jag vet är att säga hejdå på alla olika vis. Den här veckan har jag hunnit med flera stycken:/. Först flyttade Malin i början av Juli, sedan nu i veckan flyttade Josefine till storstaden, Hasse, Birgitt och Felix åkte hem och tog med sig Carro. Att Jossan flyttade blev faktiskt lite jobbigt, även om Stockholm inte ligger så långt bort, men tårarna kom i alla fall, även fast jag vet att vi ses snart, kanske till Helgen. Men det känns liksom så konstigt bara, det är nu det börjar märkas att man tagit studenten, tagit stegen ut i livet. Hejdå kan man säga på många olika vis, oftast är det ändå lika jobbigt. Inte så jobbigt om man vet att man faktiskt KAN se personen nästa dag eller nästa vecka men om man inte riktigt vet när det ska finnas tid att träffa den personen igen, det är då det börjar bli jobbigt. Eller om man vet att man itne kommer se personen mer eller om det är personer som man alltid är van vid att ha nära, bara en bit bort i ett annat hus som inte längre ska bo i det huset utan dra vidare längre bort, till ett annat hus. Det är sådana hejdå jag absolut inte gillar, finns inget värre:/.
Till råga på allt detta också så är det mkt att tänka på just nu. Jag vet inte hur jag ska göra, jobb, gesäll, resa.. det är svårt och jobbigt speciellt när det bara är jag som kan ta de riktiga besluten om hur jag vill ha det.
Men till helgen får jag i alla fall träffa min vitaminkick Josefin Eklund! Sedan får jag också träffa de flesta från klassen hoppas och tror jag, jag behöver det! Cityfesten blir det så klart, det är där vi befinner oss ;)
Kommentarer
Postat av: josefine
du & jag <3
Trackback
